SR avslöjande om Balderson

Från TT:

"Giesecke är Bo Balderson"
Curt-Steffan Giesecke, före detta direktör på Svenska Arbetsgivarföreningen, står bakom signaturen Bo Balderson. Det säger Conny Persson, chef för stadsbiblioteket i Gävle, till Radio Gävleborg.

Åsikter?

Mårten Knutsson lycklig ägare till Resumébiblioteket

Förstora

Glad idag!

Det blir Mårten Knutsson som tar hem hela Resumés bibliotek.

Grattis till dig!

Chans: Starta ditt eget antikvariat

Resumé flyttar från redaktionen på Gamla Brogatan 26 och tar över Halvarsson & Hallvarssons gamla lokaler på Riddargatan/Birger Jarlsgatan.
 
År av slitsamt arbete rensas ut. Varenda pryl vägs på våg, om den ska förtjäna en plats i den nya lokalen.
 
Här kommer du in i bilden.
 
Medan du tittar på mitt favoritklipp från Fanny & Alexander kan du överväga om du är rätt person att ta över Resumés stora boksamling. Här finns allt ifrån en hel drös med recensionsexemplar av skönlitteratur samt flera bokhyllor med branschlitteratur. Mycket är sådant du kanske inte ville ha, mycket är sådant du inte visste att du ville ha – sedan finns det en massa riktigt bra böcker också.
 
Nu kan allt bli ditt.
 
Men.
 
Allt eller inget gäller. Är detta av intresse – ett helt nytt bibliotek får du åta dig att ta med ALLA böcker och inte bara plocka ut de du helst vill ha. Det här kan vara början på ett antikvariat eller bara en unik chans att utöka din boksamling. Ring genast Carina Jäderström på Resumé (08 736 30 00). Böckerna finnas att hämta från kl 13.00 på fredag.
 

Archie Grand

Förstora

Archie Grand. Glöm inte det. Se på detta tjusiga anteckningsblock jag fick av duktige Johan Kärrman. Titta själva här.

Skillnaden mellan Peppe Eng och Peppe Engberg

Så har det hänt igen. Förväxlingarnas egna tryckfels-nisse har gästat DN Kultur och lyckats med konststycket att blanda ihop Tv4s duktige sportankare Peppe Eng med MTGs lobbyist och delägaren på Friends Agenda Peppe Engberg. (Hittar ingen länk).

Förra gången var det i Metro det hände.

Till de yttre är de både lika och olika, välbeställda och nöjda herrar i sina bästa år. Fryntligt glada och omåttligt populära hos sina respektive målgrupper, som någon form av äldre storebröder till Steffo Törnqvist.

Men ingen idé för DN Kultur att hänga läpp, förväxlingar drabbar även mig, nu senaste som ostronet Fines de Claires.
 

Toppa Hollywoodfruar med Roland Poirier Martinsson

Det har flyttat in två nya kvinnor i mitt liv. Bägge har jag blivit helt besatt av. Anna Anka, från TV3s Svenska Hollywoodfruar och Jannike Björling från TV4s Kändisdjungeln.

Att höra Anna Anka beskriva sin identitet som fru låter misstänkt likt de sysslor som Julias Roberts ägnar sig åt tillsammans med Richard Gere i Pretty Woman. Att sedan läsa hennes egna ord i debattartikeln på Newsmill gör att man snarare vill hämta en filt åt henne och förklara läget i världen 2009 än att bli riktigt jävla arg.

När Jannike Björling öppnar munnen i Kändisdjungeln märker man direkt att hon är van vid fikarummen i den offentliga sektorn. Bara där kan man uttrycka sig så fritt och levande som hon gör. Uppriktigt sagt verkar det blir hon som räddar programmet. Det är temperament, åsikter och känsla.

Givet min fascination för de här nya kvinnorna har jag laborerat med tanken på att de skulle kunna byta program och därmed liv med varandra. Jannike Björling skulle säkert göra sig väldigt bra som fru Anka och Anna Anka skulle säkert kunna utmana i djungeln.

I övrigt tycker jag man skulle toppa Hollywoodfruar med Timbros Roland Poirier Martinsson:

”Middagen står på bordet. Huset är städat. Barnen är hemma. Om det är något jag är stolt över i mitt liv så är det just detta: att jag har en hemmafru”.
 

Han är syntguden från Linköping

Förstora

Eftersom alla undrar vem Guden är i syntälskarnas paradis ihavesynth.com kommer det på min lott att avslöja honom: Ulf Dufwenberg, copy på Ariom i Linköping. Läs honom här.

Helgens behållning: Karin Thunberg

Från den här fantastiska helgen tar jag med mig Karin Thunbergs utmärkta porträtt av Anita Haglöf, Ingmar Bergmans husa, i SvD Kultur. Läs här.

Thunberg har ett sätt med ord som ingen annan, det blir alltid bra och intressant oavsett hur tråkig intervjupersonen är. I fallet med Anita Haglöf är förutsättningarna extremt goda och resultatet blir också lysande.

Höstens mission måste vara att få Anita Haglöf att ge efter och låta ge ut boken om den store konstnären som redan är färdigskriven och klar.

 

Att avsluta veckan med Mauro Scocco

Vi gör helg tillsammans med Mauro Scocco. Till någon av alla de sällsynt sorgsna texterna som lämpar sig så väl till hösten.

Nu återupptäckta och välkomna till ett nytt liv tack varje Marcus Dunbergs utmärkta porträtt i Nöjesguiden.
 

Jan Scherman gav mig det finaste TV4 har att ge

Rörd till tårar efter Jan Schermans ytterst generös gest från gårdagen. Ingen kan – som TV 4 – arrangera fester. Skratta åt jämförelsen men det är det närmaste vi kommer Vanity Fairs Oscarsfest i Sverige. Tänk själva – vad skulle vara större, smartare och lyxigare?

Som kronan på verket fick jag sitta bredvid Yvonne Ryding. Miss Universum 1984, hönsuppfödare, kosmetikaentreprenör och ankare på Förkväll. Jag kan vara hennes karaktärsreferens i vilket läge som helst. Hon är toppen.

Inte illa, Scherman, absolut inte illa.
 

Mitt år som supertalang

Igår avslutades mitt år som Veckans Affärers Supertalang (40). Istället korades en ny samling på Berns.

Givetvis finns det inget mer smickrande än att bli utnämnd till Supertalang. Smaka på utmärkelsen, det är en sådan man vill ha.

När jag går igenom listan över årets talanger upptäcker jag att ett viktigt namn saknas. Det gör mig mycket förbyllad.

Helt utan placering är Hans Koppel.
 

Tingen som gör oss mänskliga

Förstora

En människa är inte något annat än en spegel av sina ägodelar. Dassfilosofi från östgötaslätten.

Det finns något rörande över att bläddra i auktionskatalogen över den store konstnärens hem.

Det blir så påtagligt uppenbart att även Ingmar Bergman också var en vanlig människa, bortom demonerna, sömnbristen kvinnorna och alla barnen.

Bukowskis är skickliga och vill visa upp schakpjäserna, själv har jag funnit mitt eget bevis på vem Ingmar Bergman verkligen var: Två Mercedesar.

Visst vilar det något fantastiskt mänskligt över de här två bilarna och det faktum att Ingmar Bergman 1980 slog till och köpte två lyxbilar.

Samma år som han begravde vännen Alf Sjöberg och lät ridån gå upp för Ur marionetternas liv på filmfestivalen i England.

Kanske hade han tankarna på det stora bilköpet, och om han skulle beställa en Geländewagen i rött eller någon annan färg.

Inte har de gått långt heller, strax över 8 000 mil. Troligen bara stått i ett tryggt, gotländskt garage och väntat på ett bättre öde.

Men de visar att Ingmar Bergman var en äkta människa.

Nu kan de bli dina, totalsumman landar på cirka 100 000 kronor, för demonregissörens tyska bildrömmar.


 

Han är Hans Koppel III

Igår – Grulles födelsedag

Utanför Cirkus ringlar sig kön lång. Det är fortfarande sommar i luften. Glada Hudik är precis så glada och föreställning lika inspirerande för den goda tron på människan som det utlovas.

Så sitter vi där. Skrattar, applåderar och firar Grulles födelsedag.

Vad heter producenten?

Lena Koppel.

Naturligtvis är det ett tecken.
 

Han är Hans Koppel II

Det är värt att notera att en lång rad personer verkar känna sig förbisedda i jakten på Hans Koppel.

Klart är att dessa inte förtjänar någon uppmärksamhet överhuvudtaget. Psykologin kring Hans Koppel är betydligt svårare än så eftersom han inte vill bli funnen.

Alltså måste min lista revideras. Nya namn måste tillföras. Låt oss testa detta – och jag säger verkligen inte att det är rätt – men i den här typen av processer som vi befinner oss i måste det ältas lite innan vi kan enas om någon.

Namnen jag tänker på är: Journalisterna Hugo Rehnberg och Björn af Kleen.

Dessa gossar delar intresset för litteratur välparat med stilistisk säkerhet. Det känns dessutom som om de hållit på med sina respektive skönlitterära debuter ungefär lika länge som Mats Drougge har hållit på med Slitz.

Hugo skulle kunna ha skrivit Vi i Villa och Medicinen men vara osäker på om innehållet skulle vara lika klädsamt som hans image skulle önska.

af Kleen skulle kunna vara osäker på det som Hans Koppel presterade är fint nog.

Kanske leder de bägge två av Johan Hakelius-syndromet: Evelyn Waugh har redan hunnit skriva Brideshead Revisited.
 
 

Han är Hans Koppel

Läsare av den här spalten har under helgen hånat mitt intresse för pseudonymer. För att verkligen leva upp till mitt rykte som totalt tondöv tänkte jag ägna dagen åt Hans Koppel och ödesfrågan om hans verkliga identitet.

Jag läste Vi i villa med stor behållning och slogs av effekten i att skapa en bok som man nästa får känslan av att den sms:ats fram mellan olika jobbmöten.

Just sättet att beskriva sitt yrkesliv tror jag kan bli fallet för hans hemlighet. Hans Koppel har i Vi i villa en förkärlek för reklambranschen. Alltså är han en copy. Troligtvis en skygg copy. Vi ska återkomma till detta alldeles strax.

På mitt skrivbord ligger nu Hans Koppels andra roman. Den heter Medicinen och har samma grunduttryck som Vi i Villa. Formen och Jens Magnussons omslag.

Vad som förbryllar mig nu är att huvudpersonen är en kvinna. Fortfarande i jag-form men nu alltså som kvinna. Jag har i princip bara slagit upp boken – min pappas besatthet för Döda vita män har kommit emellan – men det står klart att huvudpersonen Johanna arbetar på en tidning.
Alltså är Hans Koppel en journalist.
Företrädesvis en ängslig kulturjournalist som är rädd för att uppfattas som för banal och inte vågar står för sina egna göranden.

Så vid detta vägskäl möter vi alltså den nya arbetsveckan. Är Hans Koppel en man eller kvinna? Är Hans Koppel copy eller journalist?

Jag tror att han är en man. Konstruerar man ett så militäriskt klingande namn som Hans Koppel är man själv en man. Sedan tror jag att goda recensioner och en bra redaktör uppmanat Koppel att skriva från ett kvinnligt perspektiv.
Allt måste ständigt utvecklas.

Jag tror att Hans Koppel är copy på en reklambyrå men alltför blyg för att posera som författare. Kan vara så att Koppel är CD och inte längre får utöva kreativt skrivande och därför debuterat.

Det finns en slags rakhet i Koppels sätt att skriva. Nästan som Kafkas tjänstemannaspråk lyste igen kan man se att Koppel inte slösar med ord eller uttryck. Allt ska vara på sin plats och fylla en funktion. Lektion 1A i hur man blir en god copy.

Nu har ni väntat länge nog. Några namn ska testas av på marknaden. De följer här:

Olle Nordell, ANR.BBDO, typiskt blygsam och försiktig. Kan mycket väl suttit och plitat på sin roman efter Guldskriftsutmärkelsen på Guldägget för några år sedan. Dessutom har alla hastiga jobbyten antagligen påverkat honom. Ett romanprojekt ger en fast hamn i tillvaron.
Han har också en hund av en sådan ras att ägaren mycket väl skulle kunna heta Hans Koppel.

Magnus Jakobsson, DDB, befinner sig i rätt fas i villalivet för att ha mött på de svårigheter som gestaltas så skickligt i Vi i villa. Har dessutom en utpräglad känsla för ordning och bacillskräck att den medicinska kunskapen som finns i Medicinen mycket väl kan ha framkommit som ett nytt och annorlunda fritidsintresse.
Är belönad för sin copytexter för Försvarsmakten.
Försvarsmakten= Hans Koppel.

Anders Dalenius, Draft FCB, nä, allt faller på att han skulle ha skrivit under eget namn.

David Orlic, Volontaire, ah! Ett intressant namn eftersom unge Orlic även varit medarbetare för VLT kultur. Kanske har han där fått en överdriven respekt för litteraturen och inte vågat testa sina vingar själv.
Dock troligtvis för oprövad i familjelivet för att vara så spot on.

Se där. Nu har vi några namn som vi kan låta smälta in. Jag kommer tillbaka i detta ärende.