När genusfokus går för långt

När alla som ska sitta i olika Guldäggsjurys har offentliggjorts så har både mina kollegor på Resumé och konkurrenterna på Dagens Media vinklat på att det är så få kvinnor.

Jag har, som ni vet, en hökblick när det gäller sådant här. För att jag tycker det behövs. Men det är inte alltid man behöver vara så genustokig. För det kan lätt slå fel.

Som Ulrika Good skriver:

"Som sagt, jämlikhet är en självklarhet, men med en totalitär syn på könsbalansen fråntar man oss (många) kvinnor som faktiskt ingår i juryn vår berättigade stolthet för utnämningen.”

De kvinnor som faktiskt har fått ta plats i juryn ska aldrig känna att de är där bara för att de är kvinnor. De är där för sin kompetens.

Det som stör mig är när strukturer och invanda tankesätt gör att kompetenta kvinnor alltid förbises i förmån för kompetenta män. Och helt plötsligt är bara en tredjedel kvinnor. Igen.

Jag vet att Digge och Pia på Reklamförbundet har ett stort engagemang i jämställdhetsfrågor. De försöker så gott de kan att skapa en mångfald i sina jurys. Det tackar jag för och jag tycker de har gjort ett hyfsat jobb i år.

Absolut könsbalans är svårt som fan att få till alltid och varenda gång. Det som betyder något är att man har ett tankesätt som gör att man ser förbi de strukturer som råder och verkligen vill få till en mångfald.

Och att man sedan realiserar det.