LedareVeckans stora reklamnyhet är att Telia går ut i en ny pitch. Efter sex år med Storåkers vill det halvstatliga tele­bolaget hitta en ny byrå. Teliapappan och hans osnutna dotter kan hälsa hem, nu är det än mer säljfokus som gäller eller?
Nja, tror inte det. Telia är i dag i realiteten Sveriges största reklamköpare med investeringar på 700 miljoner brutto. I första hand handlar Teliapitchen om att få fram ett bättre och BILLIGARE avtal med den befintliga byrån. Jag gillar Telias reklam, anslaget är ödmjukt och varmt när det gäller visa produkter och kaxigt och tufft när det gäller andra tjänster. Det är jag övertygad om att Telia gör också. I första hand handlar pitchen om att visa aktiemarknaden att man pressar kostnaderna.
De svenska medierna ser Telia som basen i sin annonsförsäljning. Det är i dag nästan omöjligt att öppna en tidning, sajt, tv-kanal eller radiostation utan att förr eller senare mötas av ett erbjudande från Telia. Vore jag ny marknadschef på Telia skulle jag sträva efter ett smartare sätt att kommunicera med mina kunder. Söker den nya marknadschefen Josefin Lundmark inspiration ska hon titta noga på konkurrenten Comviq Kompis. Det är inte fel att skapa en sekt med sin egen produkt som kitt i mitten.
Och vad det gäller stora pitcher är jag övertygad om att Telia är förste man ut. De flesta stora reklamköpare kommer att följa efter i sin iver att pressa kostnaderna. Man kan inte mer än försöka. Michael Storåkers kommer alltså inte att bli av med sin guldkalv, men han kommer inte att tjäna lika mycket pengar längre.

I veckan duggar partiledardebatterna tätt. Jag är fascinerad över Mona Sahlins svaga på gränsen till förvirrade ledarskap. Först den klantiga petningen av Pär Nuder och nu den ännu mer klantiga petningen av Lars Ohly. Det sista höll i två dagar och gav regeringen en räkmacka som de har längtat efter men inte vågat tro på. Nu återstår att se om Fredrik Reinfeldt kan utnyttja motståndarnas svaghet. En sak är i alla fall säker. Det kommer att dröja innan Mona Sahlin reser sig upp i båten igen.

59 procent av de unga i Brilliant brands-enkäten säger att de har en ”egen” klädstil. Jag finner siffran mycket hoppfull. Rent faktiskt innebär det att de väljer Cheep Monday och Converse. Jag är övertygad om att de flesta unga i enkäten skulle se helt annorlunda på dessa två produkter om det stod H&M och Nike i sömmen i stället. Inköpta eller egenproducerade varumärken som ligger långt från huvudproduktens grundposition kommer att bli mycket vanligare i framtiden. Och detta gäller inte bara kläder, Telia skulle vinna mycket på att skapa fler hippa underetiketter.

I fredags avslöjade Resume.se att SR:s stjärnreporter Peter Welander extraknäcker för försvaret. Inte direkt olagligt, men klart olämpligt för SR:s och Ekots trovärdighet. I framtiden är jag övertygad om att de flesta medieprofiler inom public service kommer att tvingas att skriva på ett slags etikavtal.

Jag har laddat ner Aftonbladets taggprogram för mobilen, men har inte fått det att fungera.

Jag kommer inte att sakna Blondinbellas blogg.

När världens två bästa fotbollsspelare möttes i svensk tv i lördags tittade mindre än en miljon människor. Jag är alltmer övertygad om att fotbollshajpen är över. När jag började titta på fotboll var det mest gamla murvlar på läktarna. Snart är vi där igen.

Nästa onsdag utser vi Sveriges 101 bästa marknadschefer på Berns.