Ok: därför är twitter the shit

Jag visste att lite twitterbashing skulle få folk att kommentera Sveriges minst kommenterade blogg.

Jag är tacksam för alla svar. Jag tror jag förstår lite bättre varför twittrandet is the shit.

Eller inte är the shit. För det är lika många som har hört av sig och håller med mig i min oförståelse för Twitters storhet.

Som kallar det ”tramsande”, ”meningslös dynga”, ”statusuppvärderingar till ingen glädje för omgivningen” och så vidare.

Twitter är omtvistat.

Men jag har fått flera anledningar till att man twittrar:

1) Sigge Eklund såg det som en stilistisk övning:
”jag såg det som en övning för mig som skribent, som kanske skulle utveckla mig. efter ca fyra månader upplevde jag att jag började upprepa mig, att det alltså inte var utvecklande längre, och då slutade jag.”

2) Det är snabbare och mer interaktivt än till exempel bloggande:
”Fördelen med Twitter jämfört med bloggen är att det är ett enkelt protokoll som folk kan följas i både mobil och dator etc. Det går mycket snabbare, och tillåter tvåvägskommunikation på ett snabbare sätt.”

3) Mindre prestationsångest. Det räcker med en tanke, en mening:
”Det är mindre prestationsångest med max 140 tecken. Nina Åkestam skriver mycket på sin blogg och mindre på Twitter, jag skriver mindre på min blogg men desto mer på Twitter.”

4) För att hänga med, tipsa och få tips:
”Jag twittrar och följer andra på Twitter för att få tips på bra saker. Länkar till artiklar, videos, bilder osv för att lära mig nya saker och hänga med i vad som händer. Som en ersättning till 400+ flöden i RSS läsare men nu görs utvalen av folk jag tycker har bra saker att erbjuda. Jag delar med mig avd et jag gillar samt kan ställa frågor om någon vet något bra kring ett visst ämne osv.”

Ok visst. Twitter har säkert sina fördelar. Och precis som bloggande inte är för alla är inte twittrande det heller. Tyvärr hindrar ju inte det folk från att försöka. Men hindrar självklart mig från att läsa.

Jag vet varför jag inte kommer att twittra:

1) Jag har bättre saker för mig än att skriva om toalettbesök, inköp och nattliga äventyr. 2) Jag lever ett tråkigt liv ingen vill veta av 24/7. 3) Jag kommer inte fatta hur man gör. 4) Jag gillar att skriva långt, så pass att folk tror att den här bloggen består av krönikor. 5) Jag pallar inte.

Men om det här långa inlägget hade twittrats hade det sett ut så här: twitterattack får folk att kommentera min blogg.