Svensk musikjournalistiks framtid

Förstora

Jag har sagt det förut men säger det gärna igen: magasinet Novell är svensk musikjournalistiks framtid. Eller stryk det förresten, Novell är svensk musikjournalistiks just nu.

De har förstått att musikkritik, bra eller dåligt, är ute. För det är ju egentligen skit samma. Det sätter bara krokben för hur människor vill konsumera och känna inför musik:

Det som betyder något är vad som är fängslande, vilka historier som är intressanta att berätta. För musik är mer än musik och det har Novell förstått.

De är som en sorts musikvariant på Filter. Långa och ofta skitintressanta reportage uppblandat med kortare artiklar. Det som gör Novell så bra är att de skiter i vilka artister som är aktuella.

Det driver inte deras journalistik, till skillnad mot Sonic.

Sonic skulle till exempel inte ha ett långt reportage kring alla turer inom Rednex. Ett fullständigt lysande reportage om ett band som jag har växt upp med, men aldrig har förstått mig på.

Skribenterna är inte skitnödigt pretentiösa eller insnöade i sin egen fisförnäma musiksmak. De gillar bara musik, och historierna bakom och framför och bredvid.

Novell markerar att en ny generation musikjournalister är på frammarsch. Det gamla gardet gör bäst i att ta anteckningar.