Fredag morgon

Frilansreportern Niklas Svensson är ute och flyger mycket just nu. Första var det Reinfeldts plan som nästan krockade i Berlin, nu är det finansminister Borg som gör en DYR omväg i luften för att komma snabbt hem. Detta tvingas SKATTEBETALARNA stå för. Storm i ett vattenglas och mycket luft i ballongen? Javisst, men Svensson vet vad som får läsarna att flyga i taket.
Sedan Metros boss Sakke drog ut i världen har Metro tagits över av Niklas Svensson. Varje morgon har han en bra grej på ettan och en rewrite av samma grej på sidan två. Enligt obekräftade uppgifter till dagboken ska Metro i Sverige döpas om till ”Metro Niklas Svensson”.
Exakt vad landets övriga allmänreportrar håller på med är fortfarande oklart.  

Torsdag kväll

Jag äter middag på Teatergrillen med Jens, Ryskan, Granath och min vackra fru. Det är så mycket Stockholm i lokalen, där sitter Susanne Ljung, där äter Johan Stael von Holstein med fru Jessica och där sitter Bror Anders Månsson och sörplar vin. Att befinna sig i de mjuka sofforna är lite som att vara i en kuvös eller kanske till och med i en livmoder.
Vi drar vidare till Stureplans kalas och ja, alla är där. Hälsar på alla utom Alex. Han är visst förkyld.
Det kommer fram en person och berättar att hon blir allmänbildad av att läsa denna dagbok. Det är humor kära läsare.

Torsdag lunch

Vi har redaktionsmöte och redaktionsledningsmöte. Det första jag gjorde på Resumé för tre år sedan var att avskaffa redaktionsledningen. Jag tyckte det var så töntigt att cheferna låste in sig i ett rum och pratade om medarbetarna. Nu gör jag så själv, jag informerar Tobias och Cissi och ditt och datt. Vi pratar och försöker lösa de problem som uppstår på vägen. Ungefär som Joachim Berner (3 510 616) brukade göra på DN, enda skillnaden var att redaktionsledningen kunde vara borta i flera dagar och diskutera…

Därefter möte med Angur von Hedenberg (3 009 895) och Kontroll-Karin om resultatet (bättre än budget!!!) och lite annat. Ringer Timell (560 590) som är på väg till Åre. Jag lyckas ändå boka bord på Teatergrillen ikväll. Jens Assur har visat intresse för att hänga på men svarar aldrig i sin telefon på vardagar. Jag har ringt honom en miljon gånger utan att komma fram. Däremot verkar han sitta och läsa denna dagbok varje timme. Förutom min vackra fru kommer en av Östermalms elegantaste ryskor. Ring nu, Jens!

Som jag då och då påpekar är denna dagbok mycket läst. Den är så uppskattad att en konkurrent till Resumé har startat ett liknade forum. Färsk statistik visar dock att denna dagbok är FEM gånger större än fienden. Jag ligger på runt 5000 unika besökare i veckan, det känns bra.

Torsdag morgon

Läser om Lena Adelsohn Liljeroth(694 403) i Svenskan. Hon saknar fortfarande en mediepolitik värd namnet. På gröna linjen vid Gamla stan träffar jag Lenas bästis Anki Partridge (441 063). Vi pratar om det faktum att BT:s personalsajt insidan är låst för alla reportrar som jobbar på Resumé.

Onsdag kväll

Jens Assur (352 680) mejlar och påminner mig om att det var han som sa allt smart jag skrev om Fuglesang(ingen uppgift). Så sant, så sant utan mina vänner skulle denna dagbok vara noll och intet.

En gång i tiden tog man de modigaste och häftigaste människorna och förvandlade dem till stridspiloter. Så vann britterna luftkriget mot tyskarna. Men sedan uppstod ett problem, de modiga piloterna testade hela tiden planets gränser och förr eller senare slutade detta med att planen störtade. Modiga piloter är helt enkelt inte bra piloter.

Det marknaden behöver är piloter helt utan fantasi. Ni vet sådana som kör bil i exakt 110 kilometer. De skulle aldrig drömma om att göra en vild omkörning. De skulle aldrig pressa motorn mer än nödvändigt. För att hitta dessa fantasilösa människor uppfann man ett dataprogram som sållar bort alla med en egen agenda.

Det var så Nasa fann Christer Fuglesang. Han är bevisligen Sveriges tråkigaste människa. Alla som sett honom bli intervjuad i tv vet vad jag snackar om. Han kan inte tänka utanför uppgiften. Det är därför Fuglesangs bestående intryck av världsrymden är att det var där han glömde en skiftnyckel. Trist, men sant.

Onsdag morgon

Kundtidningen Stureplan landar i brevlådan. Jag är på plats 54 över Stureplans 100 viktigaste människor. Jag rasar från plats 12. Tidningen ser dock bra ut, det snyggaste omslaget någonsin. Guld funkar alltid på mig. Vimal som borde vara etta är inte med alls.

Tisdag kväll

Läser The Dirt. Sist av alla. Ändå, så kul, så bra och vedervärdigt äckligt. Jag har sett Möltley Crüe live två gånger på en vecka. Och jag känner åtminstone en person som har legat med Nikki Sixx.

Tisdag eftermiddag

Mitt förslag att bägge föräldrarna ska vara föräldralediga samtidigt har fått inte stöd av någon. Folk har mejlat och sagt att man kan vara hemma tillsammans på halvtid och jobba halvtid. Hur man är tillsammans när den ena är på jobbet fattar jag inte. Linda har i sin blogg förklarat att man kan lägga ner föräldraledigheten fullständigt. Det kan jag i grunden hålla med om. Samtidigt när nu väl föräldradagarna finns, bör vi inte få använda dem som vi vill?

Det bästa sättet att få mig att stanna hemma mer är självfallet att höja ersättningsnivåerna. Som tur är ger familjen Bonnier mig 120 föräldradagar med åttio procent av min lön, det tackar man inte nej till.

Märkte ni igår att Anna Hedenmo (582 410) i Aktuellt var mycket arg igår när hon intervjuade en svajig boss på Forsmark. Det märktes att Anna tyckte att berusade tekniker på det lokala kärnkraftsverket var det absolut värsta som kunde hända. Som av en händelse är Anna skriven i Åkersberg inte alls långt från det aktuella kärnkraftverket…

Tisdag morgon

Läser Punkt SE. Minns inte ett enda ord. Läser Scherman (3 162 905) och Ellung (1 228 589) på DN pamflett. Precis som Bengt Braun (7 289 274) på Resumébaren i torsdag sågar TV4:s radarteam Leijonborgs (1 050 476) statliga public service-fonder. Istället vill de att Bonnier ska upprätta sina egna public service-fonder.
(Samtliga årsinkomster från Ratsit.se)

Måndag kväll

Hämtar en matta hos kemtvätten på Hornsgatan. Mattan har blivit gul där den skulle ha blivit vit. I övrigt är den grön. Mattan inhandlade jag och Jim mitt i soukerna i Marrakech för några år sedan. (Vi var där för att ta reda på hur man lanserar en sexdryck i ett muslimskt land.) När vi var i affären och prutade som bäst dök Bryan Ferry upp med två söner. Han köpte enorm orange matta. Jag vågade inte gå fram och sjunga ”Avalon” för honom, det ångrar jag i efterhand. Nu undrar jag, Bryan om du läser detta, har din matta också blivit missfärgad? Enligt kemtvätten är det vanligt att mattor från Marocko är förfalskningar. Bryan, hör av dig till mig så kan vi tillsammans ställa mygelbutiken mot väggen.

När man var liten skämdes man när ens föräldrar gjorde töntiga grejer. Nu skäms man när ens chef, Jonas Bonnier (4 897 352 kr)gör töntiga grejer.
Suck.
Snart ska jag gå hem och fixa fisk och spenat till middag.

Min nya favoritsajt heter Ratsit.se. Här kan man snabbt och enkelt kolla vad folk tjänade förra året. Fick sajttipset av Alex Schulman, han hittar jag inte, däremot han lillebror Calle. Förra året drog han in 249 848 kronor. Betydligt mer tjänade deras chef: Vimal Boris Kovac: 9 976 065. Vimal bor i samma hus som nya Metrobossen Per Gunne (544 341) och Aftonbladets Sofi Fahrman (426 530). När jag sitter och skriver dessa rader kommer Mårten Ekman (152 752) och vill ha ett litet möte om en dvd vi ska göra. När jag kommer tillbaka till skrivbordet ringer Christer S Lidman (152 752) och vill sälja in en nyhet. Han ställer villkor och hotar med att ringa Rolf van der Brink (781 313). Ungefär så kan man hålla på hela dagen om man inte har något att göra.

Nu ska jag skriva en recension av The Queen.

Måndag morgon

Trea på jobbet. Före mig: Tobias och Helander. Fyra på jobbet: Hermele. Nu kör vi…


Helgen

Trots att klimatfrågan är den hetaste pratpotatisen just nu tänker jag mycket på feminismen. Jag har liksom drabbats av Fi-dokumentären. Inte blev det bättre när jag läste den här texten. Och Hagens intervju med Ebba Witt-Brattström som jag inte hittar på nätet.  Professor Bo Rothstein och professor Tiina Rosenberg har onekligen en poäng, heterosexualitet och feminism går inte alltid hand i hand.

Jag har tänkt mycket på vad man ska göra åt detta. Ett sätt anser jag är att föräldrarna delar på föräldraledigheten samtidigt. Då skulle de två göra allt tillsammans och lära sig att vara och leva tillsammans med sina barn. Ungefär som man tänker sig att en familj är – tillsammans. Nu har det dock kommit till min kännedom att det är förbjudet av myndigheterna att bägge föräldrarna är tillsammans med sitt barn och får föräldrapeng. Jag fattar inte varför, det blir ju lika dyrt för staten, men familjerna kommer ju att må så mycket bättre. Och varför driver inga feminister detta krav?

Fredag

Leder Epica-seminariet med Maria Lindholm och galan med Pia Grahn Brikell. Bägge gör ett lysande jobb och på det hela taget är jag mycket nöjd. 150 personer på dagen och 400 på kväll. Det är mer än fullsatt och min upplevelse är att det mesta går som det ska. Jag missar att läsa upp Great Works silver och jag uttalar TBWA TBVA ungefär 10 gånger, men runt 50 priser delas ut och vinnarna ser mycket glada ut. Se bilder här och här. Operahuset är en mycket fin byggnad och det känns pampigt att dela ut pyramider med kungliga slottet som fond. Det verkar Europas reklamelit också tycka. Jag återkommer i en framtida ledare till mina åsikter om Wieden+Kennedys overkliga Coca Cola-jobb. Bara historien om pitchen var exceptionellt rolig. Epica-vinnaren Al Moseley var dagens bästa talare.   

Fredag morgon

Hälsar på Göran Hägglund och hans mycket sympatiska presstjej Sara Malmgren. Hon är också från Skåne precis som jag.

Snackar även en stund med Anders Milton. Var han kommer ifrån är mycket oklart.
I rutan med Steffo och Jenny agerade jag trubadur och sjöng en rad om att ”jag hatar en polis…” Med anledning av att två barnrapare i Landskrona blivit åtalade för förargelseväckande beteende. Även trubadurer borde drabbas av detta ofattbara pr-trick. Än har inte åklagaren i Landskrona inte ringt…

Torsdag kväll

Det var overkligt kallt ute när Resumébaren tutade igång på Sturecompagniet igår. Inne i nattklubbsvärmen var det hyggligt varmt och minst två personer uppskattade min nya Zara-kostym.
Bengt Braun var på gott humör och svarade snällt på allt utom om mina Skandiafrågor. Han gillade inte alls att jag skrivit att han jagade älg med hjälp av tusentals drevkarlar, det är inte sant sa Bengt. Han förnekade även att han har privatchaufför.
I övrigt var det ganska förväntade svar.
Spendrups marknadschef och vinnaren i VMSM Mats Wester förklarade varför han gett extremt mycket pengar till Henrik Schyfferts långfilmsförsök. ”Man måste ge honom konstnärlig frihet…”
Jag önskar att även jag får större konstnärlig frihet när min nästa budget ska spikas…
Avslutade kvällen med att äta SVT-Niklas mat på Gondolen. Det var overkligt gott och fantastiskt mysigt med världens vackraste fru.

Nu kan du följa dagboken via RSS.
Äntligen.
Grymt.
Igår berättade Gunny Widell en annan kul historia. Hon behövde en sekreterare till Damernas värld där hon var chefredaktör. Hon ringde personalavdelningen på förlaget som lovade att skicka en ny kvinna när den ordinarie gick på mammaledighet. De kommer överens om att min och Resumé nuvarande sekreterare Helena Hjort skulle få jobbet. När sedan Helena skulle vara på plats kom hon helt sonika inte. Stolen stod tom och efter några timmar ringde Gunny till personalavdelning för att höra var hennes hjälp blev av.
–    Hon är på direktionsvåningen, blev svaret. Förlagsbossen Lukas Bonnier hade nämligen fått syn på den då ganska färska sekreteraren i hissen och insett hon var det snyggaste och smartaste som gick att hitta.
Det gäller fortfarande!

Torsdag förmiddag

Redaktionsmöte. Snart Epicamöte. Därefter Resumébar med Bengt Braun. Över 300 personer har osat. Kul. Och lite läskigt…

Onsdag kväll

”Parfymen” var väl sådär. Handlingen var ok, men huvudpersonen ganska äcklig. Det faktum att han var bra på lukter gick inte riktigt bra i salongen, doftbion ligger fortfarande i vaggan…

Jurymötet med SBT gick också bra. Gunny Widell hade skrivit bitska kommenterar. Det var stor underhållning när hon läste upp dessa.

De ringer från Djurens befrielsefront och undrar om jag vill ställa upp på en modevisning för att protestera mot pälsar i modereportage. Jag ska vara "nästan naken i typ underkläder".
– Jag vill inte ställa upp!

– Varför inte?
– För att jag inte tycker som du?
– Hur menar du?
– Jag tycker inte det är fel att använda päls?
– Du tycker alltså det är rätt att döda djur för att vi ska ha päls?
– Ja.
– Tack så mycket.
 

Nu skickar vi tidningen. Här kan du se mig i SVT.
Idag ska jag hålla ett föredrag om reklam på Medieinstitutet klockan 15:30, en timme senare är det jurymöte i Sveriges bästa tidskrift på Gamla Brogatan och två timmar senare är det premiär på Parfymen.

Jag är mycket oroad över det som händer i Libanon. Tänker mycket på detta. Det känns så sorgligt att ett land som haft inbördeskrig i 15 år nu bara är någon centimeter från ett nytt krig. Mellanöstern är civilisationens vagga, det känns ibland som om det även kan bli vår grav.

Men demonstrationerna i Turkiet igår fyller mig med hopp. EU borde genast släppa in Ankara i värmen. En annan sak som jag retat mig på är reportagen i SVT om flyktingsmugglare, dessa jämförs med knarksmugglare. Det är absurt. De som hjälper flyktingar, i aktuella fall från Irak, att komma till Sverige borde få medalj. Vem skulle inte lämna sitt land om det var livsfarligt att gå ut? I likhet med finansministern i sin ungdom tycker jag att vi ska ha fri invandring i Sverige. De som kommer hit ska omedelbart sättas i arbete, inte ruttna sönder i en flyktingförläggning.

Onsdag morgon

Public service-debatt i SVT-morgon. Först snackar Lars Leijonborg och Margareta Israelsson, hon har jag inte sett tidigare. Därefter kommer jag och Frank Östergren och kommenterar.
Lars Leijonborg är lika vänlig som alltid, jag tycker att han är duktig på att skilja på sak och person. Pratar även länge med Alex Norén om ekonomijournalistik. Han har ett perfekt tv-utseende. Han ser ut att vara huggen i sten. Han kommer att bli den nya Claes Elfberg, när han väl kommit in i rutan försvinner han aldrig.
Frukosten blir bara sämre och sämre på SVT. Tyvärr. TV4:s är något bättre.

Tisdag kväll

Äter en snabb middag i Gondolens kök. Sitter vid långbordet och hör kockarna skrika till varandra. Det finns få krogbord i Stockholm som jag mår bättre vid. Erik kommer förbi och berättar att han snart ska laga mat till kungen i Japan. På torsdag kväll efter Resumébaren är det gästspel med Niklas. Då möts vi alla igen.

Tisdag tidig kväll

Eva Hamilton mejlar och berömmer RTV:s snabbhet.


 

Tisdag eftermiddag

Jag måste säga att jag är mycket sur på SVT:s Eva Hamilton. I går på Guldbaggegalan avfärdade hon RTV med att det inte var ”riktig tv”. Sådan sysslade minsann hennes lilla företag med, inte Resumé. Snart ska Eva Hamilton visa Erik ”Figge” Fichtelius femtio år långa hemvideo med Göran Persson i en ny digital kanal som ingen tittar på. I ett reklaminslag för serien blir det uppenbart att Figge inte ens hantera kameran. (Att han inte kan hantera etiken är känt sedan länge.) Nu undrar jag, på vilket sätt är detta riktigare tv än RTV?

Vidare är det overkligt stort intresse för torsdagens Resumébar med Bengt Braun. Kul.

Imorgon ska jag debattera public service i SVT. TItta från kvart över sju imorgon.

Tisdag morgon

Carolina Gynning har skrivit en rolig krönika i Punkt SE. Skönt att folk man känner gör ett bra jobb.

Måndag sen kväll

Ser Guldbaggegalan. Jag får inte lust att se enda svensk film till i hela mitt liv. Allt verkar så töntigt, tramsigt och tråkigt. Jag har sagt det förr: det är Mankells och Persbrandts fel att svensk film befinner sig i en djup kris. Svensktyska, massproducerade, genomusla deckare har lett till att publiken har tröttnat på svensk film.  

Måndag tidig kväll

Ronge leder en debatt mellan mig, Roffe och Katten Jansson. Ibland skrattar publiken, jag får många frågor om mitt varumärke. De är svåra att svara på.

Hälsar på Pia och Ludde. Och en massa andra.

RTV filmar.

Måndag eftermiddag

Möte om Epica. Det kommer över 400 personer från hela Europa på fredag.

Måndag lunch

Alex och jag äter på East. Några bord bort sitter Travelpartners Leif Lundin. Jag är mycket skeptisk till hur han annonserar, jag har sett tusentals bilder på honom men fattar fortfarande inte varför jag ska välja hans företag.

Jag hälsar även på Niklas som en gång vad infoboss på 3, ser även Kristoffer Ahlbom och Ulf Frederick von Roth samt Resumés egen Johan Såthe och Olof Lundh. Den enda som saknas är Stureplans mäktigaste man: Vimal Kovac. Vi skvallrar dock om vederbörande. Alex visar upp sina nya klocka och berättar att den kostar 30 laxar.

Måndag morgon

Inleder veckan med en tidig morgon på Gamla Brogatan. Jag är näst först på jobbet. Idag vann Helander.
Ikväll ska jag debattera pr-branschen med Roffe och Katten Jansson. Vi ska berätta om hur vi ser på bevakningen av branschen. Grejen är att halva branschen (Kreab) inte vill att det skrivs en rad om dem, medan den andra halvan (Prime) vill att det ska skriva ofantligt mycket om dem. Mellan Sammeli och Peje Emilsson står resten av branschen och kan inte bestämma sig. Om detta ska vi alltså debattera ikväll.
Dagens andra stora händelse är min stundande lunch med Alex Schulman. Han ska bestämma ställe och jag ska betala. Det kan sluta hur som helst.

Helgen

Det mest intressanta som hände i helgen medialt var med all sannolikhet söndags dokumentär om Fi. Precis som dokumentären om Wallenberg valde filmarna inte att hårdvinkla historien utan den flöt på som en flod. Jag är full av beundran inför Gudrun Schymans val att inte toppstyra sitt nya parti. Hon kunde ha gjort en Nils Lundgren. Istället samlade hon alla möjliga vildhjärnor och jag tror faktiskt att hon hade kunnat förutspå resultatet. Att förvandla amatörer till professionella politiker tar några år. (Det enda kända exemplet är Thomas Bodström.)
Ebba Witt-Brattströms agerande framstår som allt mer tvivelaktigt när man sett dokumentären och att hon ursäktar sig med att vara ”intellektuell” gör inte att bilden blir bättre. Även Tina Rosenberg framstår som tokig när hon säger att kärnfamiljen inte kan vara feministisk. Hennes temperament framstår som minst sagt aggressivt. Att filmens första avsnitt gjort stort intryck på mig bevisas av att jag faktiskt drömde om feminister i natt. Att starta politiska partier verkar sjukt jobbigt.

Fredag

Att vara på en Vikingbåt är som att vara i Polen på sjuttiotalet. Människorna, heltäckningsmattorna och maten har sett bättre dagar. Men dricker man tillräckligt många Lakrisshots blir livet ombord ändå drägligt. Sossarna är här och JC:s nya ägare och en massa andra företag. Jag somnade tidigt, men några av de andra hade efterfest till klockan sex. Konferensrummet är kallt som natten och brummar som en ångvält. Internet finns bara på ett enda ställe och då fungerar det långsamt. Visserligen är spriten billig, men servicen i finrestaurangen är absurt usel. Jag har aldrig sett en hovmästare som är bättre på att spilla ut vin med hjälp av sin usla motorik. Om en halvtimme är vi tillbaka på torra land och det ska bli så skönt att mysa hemma hela helgen. Vi hörs på måndag igen.

Torsdag eftermiddag

Laddar lite inför konferensen med en sen sushi. Under redaktionsmötet åt jag morotskaka. Jag börjar bli beroende av denna kaka. Den är fet och torr och smakar alldeles fruktansvärt… underbart. Wille tog en bit och berättade om sitt recept. Han verkar vara en expert på kakor. Det är inte jag, man får inte improvisera när man bakar, det är en exakt vetenskap.

Möte med Pia som ska leda Epicagalan tillsammans med mig nästa fredag. Nu är vi runt 350 personer som kommer till galan. Börjar få lite fjärilar i magen med tanke på arrangemangets storlek. Lunchseminariet är i princip fullbokat. Många av de utländska gästerna stannar över helgen i Stockholm. Pia är skön och vi skvallrar om allt och alla.

Torsdag förmiddag

Redaktionsmöte. Snart blir det konferens.

Torsdag morgon

SEB:s säkerhetschef på huvudkontoret kräver att vår tidningsutdelare ska stiga ner från bankens trappa på Kungsträdgårdsgatan. Utdelaren vägrar och hävdar att han har tillstånd från banken... Det hela löser sig med att kolportören till sist stiger ner från trappan.
Jag gästar Rixs morron zoogänget och det blir ett skönt samtal om ditt och datt. Kanalen verkar vara jättestor och enligt Gert är det en miljon människor som lyssnar på morgongänget. Försöker vara rolig och häcklar reklambranschen. Gert, Roger och Titti har gjort grymt mycket research och frågar om jättegamla grejer. Typ när jag satt i fängelse.

Onsdag kväll

Det kom ganska få personer till Månadens kampanjavslutningen, men de som hängde i O-baren verkade glada när de fick ölbiljetter och äta snittar. Snackade en stund med Markus Ahlm om Japan som verkar vara ett udda land. Konstigare och coolare än Australien.

Passerade utanför Riche på vägen hem och såg att Lars Adaktusson satt och smörade för landets näst mäktigaste kvinna Ulrika Schenström. Hon ser mig och hälsar.

Onsdag eftermiddag

Kundtidningsbloggaren ringde precis och var missnöjd med sitt nya smeknamn. Han lovade att vidta ”åtgärder” mot mig och Resumé. Jag försökte förklara för honom att man aldrig ska blotta sin strupe för sina fiender och sånt sysslar bara nervösa amatörer med. Skulle precis skriva att Jan Guillou aldrig skulle ha ringt upp mig och gnällt om något taskigt vi skrivit om honom. Men minns sedan att detta har hänt två(2) gånger. En gång när jag träffade Jan på Jonas Gardells 40 årkalas och en gång ringde han hit om ett skvaller i Resumé.

Kanske är det så att kundtidningsbloggaren och Jan Guillou har mycket gemensamt. De är plågsamt rädda för kritik. Jag däremot njuter av kritik. Min fru anser mig galen som går igång på detta. Detta och mycket annat ska jag och Alex Schulman diskutera på måndag vid en tidig lunch.

Till sist, var blev Björn af Kleen av?  

Onsdag lunch

Hämtar mat på Max som öppnat på Vasagatan. Det är långa köer men går snabbt. Hamnar vid Restaurangchefenskassa och hon är mycket korrekt och vänlig. Får allt som jag ska ha utan att bli rånad och allt finns i påsarna. Det smakar som Sibyllas hamburgare.

Har inte varit på McDonalds sedan jag fick dålig service för ett halvår sedan. Jag lovade mig själv att aldrig någonsin besöka kedjan. Ett löfte jag tänker hålla livet ut.
Hann även bläddra lite i Nöjesguiden som enligt Dagens media lär vara till försäljning. Undrar vem som ska köpa sorgebarnet? Visserligen finns det ett fungerande distributionsnät och ett hyfsat starkt varumärke, men i övrigt är innehållet tunt och tråkigt. Intervjun med Alex Schulman på sista uppslaget var riktigt tråkig och det var inte bara kundtidningsbloggarens fel. Snart ska jag ha ett möte med Pia Grahn Brikell, hon ska leda Epicagalan tillsammans med mig nästa fredag.  

Onsdag förmiddag

Jag var trea på Gamla Brogatan i dag, 8:16. Slogs endast av Sandholm och Arn-Erik. Den senare ska få sitt eget exemplar av den rosa tabloiden. Carin Fredlund debuterade med en bra reklamkrönika idag. Visserligen var det fem år gamla nyheter, men då tål att upprepas.

Ikväll har vi avtackning av Resumés månadens kampanjjuryer. Det sker på hemlig lokal, men i Stureplansområdet. (Är du inte bjuden, men borde vara mejla mig genast.) Jag hoppas att det kommer mycket folk, en gång hade vi det på Gondolens tak. Det blev supernice.
Nu skickar vi tidningen och jag måste gå ut ett ärende.

Tisdag eftermiddag

Först en viktig nyhet: Michael Storåkers har precis fått sin första dotter. Det blev en stor krabat på 3,9 kilo och 52 centimeter. Dagboken gratulerar familjen Storåkers som nu består av mamma, pappa, son och dotter, kan det blir mer perfekt? Jag tror inte det.

Själv har jag haft möte med Tobias och Cissi om vår stundande redaktionskonferens och med SalesBooster: Tii, Jesper och Christer om vår fantastiska försäljning. Det går bättre än lysande om man ska vara blygsam. Kul.
Ikväll jag göra risotto till min vackra fru.

Funderar på att dra till Dubai i mars. Snackade med Adaktusson om Dubai, han berättade att lokalbefolkning drar till Libanan när de ska koppla av. Inomhusskidbacken var dock ett argument att stanna kvar.

Tisdag förmiddag

TV8 hade pressträff hemma hos Thomas Hall på Stureplan. Eftersom Resumé ska göra ett program som går klockan 23:30 på onsdag kvällar och en lördag förmiddag och ja, några gånger till gick jag och Klas de Fasa dit. (Det bästa sättet att se programmet när du vill kommer att bli här på vår sajt.) Det var tusen programledare och andra från TV8 och typ tre ”utomstående” journalister. Men ändå, god extra frukost och det var mysigt att hänga med Adaktusson i soffan. Virtanen ville inte prata med mig utan läste DN och Svenskan och Bert Karlsson dök inte alls upp. På själva pressträffen berätttade Virren att hans program ska bli roligare med en ny soffa och Bon förklarade att de ska göra mode-tv under modeveckan. Alla kanaler ska numera ha ett modeprogram. Det kan ni tacka Ebba von Sydow för. I övrigt blir det en massa seriösa program med Leijonskalle som redaktör.

Nu ska jag och Sandholm snart ha nytt möte med vår eventfirma Mårdhagen om Epica (som går jättebra, det kommer folk från hela Europa) och därefter ska jag dela ut diplom till vinnaren i varumärkes-SM. Vem det är kan du läsa i tidningen på torsdag.

Måndag kväll

Nu har jag kollat på Google analytics och jag har redan nått mitt mål. Denna dagbok är sajtens mest lästa sida, jag slår både jobb och folk på väg.

Vidare tycks mitt namn Viggo fortsatt populärt vid barndop. Enligt DN är Viggo en ”snabbklättrare” på namnbörsen. Det är en skum känsla, länge var jag helt ensam om mitt namn. Första gången jag träffade någon som hette samma sak som jag var jag över tjugo år. Och det var i Århus i Danmark. Nu kan jag höra mitt namn skrikas i tunnelbanan av hysteriska föräldrar. Jag rycker fortfarande till varje gång.

Funderar dock på att börja använda mitt andranamn: Frejlif. Jag är den enda i landet med detta namn. Vad säger ni? Frejlifs dagbok. Mycket originellt om jag får säga det själv. Förr i tiden använde jag mina två namn Bengt Frejlif som en slags pseudonym i min första tidning Beckerell. Min andra pseudonym var Paul Kraschny.
 

Måndag eftermiddag

Det är läskigt att köra bil när det är mörkt ute. Väg 40 mellan Borås och Göteborg är nattsvart, vältrafikerad och regnig.

Säljarna på Citysälj i Borås var unga, hungriga och nyfikna. Försökte lära dem allt jag kan, det tog en halvtimme.

Nu sitter jag på Landvetter och väntar på att planet ska ta mig hem till Mariaberget. I morgon vid nio är det TV8 presskonferens hemma hos programchefen Thomas Hall. Det ska bli kul att träffa Lars Adaktusson. Och Peter Wolodarski. TV8 är lite samma känsla som när jag lekte i ZTV i mitten på nittiotalet. Alla kul, smarta och intressanta människor samlas på ett ställe. Huruvida kanalen tjänar några pengar vet jag inte, men det är en förträfflig mötesplats.

Hej Viggo!
 
Hoppas att allt är bra med dig.
 
Jag är hemskt ledsen, men det har skett ett generande litet missförstånd här på redaktionen som har med dig att göra.
 
Jag fick för några veckor sedan en rad exklusiva vip-kort till Le Café till mitt förfogande att skicka till inflytelserika personer. Jag gjorde en lista med ett antal heta medienamn och skickade dessa till min assistent, som skulle göra i ordning vip-korten och skicka ut dem.
 
Tyvärr antecknade jag slarvigt. Min assistent uppfattade min anteckning om "Vigor Sörman" som "Viggo Cavling" och skickade av misstag kortet till dig.
 
Meningen med vip-korten är att de ska gå till inflytelserika människor. Kan du med omedelbar verkan antingen förstöra kortet eller skicka det tillbaka till oss?
 
Jag ber om ursäkt för detta genanta fel och hoppas att du har överseende.
 
Med vänlig hälsning
 
Alex Schulman

Måndag

Idag ska jag dra till Borås och peppa våra prenumerationssäljare. De gör ett strålande jobb och gör att den betalda upplagan bara ökar och ökar. Kul.

Helgen

Alla medier hajpar The Departed maximalt. Jag fattar ingenting. Martin Scorsese har gjort några bra filmer, i första hand kostymdramer, men handlingen måste sitta ihop. Det gör den inte i The Departed och inte heller i exempelvis Gangs of New York och The Aviator, istället är det en massa långa scener staplade på varandra. Läste man intervjun med Martin Scorsese i DN fattade man att han bara är en gammal gubbe som gillar att gå runt i sin pappas kläder och titta på konstig asiatisk film. Det fanns inte en tillstymmelse till kritisk fråga från Helena Lindblad.
En annan person som borde göra bättre ifrån sig att kundtidningsbloggaren Alex Schulman. I fredags skickade han ett vip-kort till mig. Det ger mig 20 % rabatt på ett fik i Sturegallerian efter klockan 14. Jag har nummer 10050. Hallå, 20 % efter klockan 14, är det ett skämt eller? Vidare är kortet ”personligt och får ej överlåtas”. Jag överlåter genast kortet till papperskorgen.

Fredag eftermiddag

Första dagen på jobbet på mycket länge börjar gå mot sitt slut. Ryggskottet däremot biter sig fast som en igel.
Har pratat i enrum med våra två nya stjärnor: Linda och Bernt. Jag berättar om det hårda livet på Gamla Brogatan. Bägge verkar trivas.
Tobias Rydergren har flyttat upp min ruta i högerspalten så att fler läsare ska hitta mig. Mitt mål är som vanligt att vara mest läst på denna sida.
Har även gått igenom all min post. Grymt mycket strunt. Hittade bland annat en tegelsten och en massa choklad. Den sistnämnda åt jag och Maria Lindholm upp. Hittad även två paket glass i frysen. Nu ska jag gå hem och laga mat till min vackra fru och Henrik Jönsson som är på besök från Rio.

Fredag morgon

Stora nyheter på TV4. Slussdörren som ska hålla blottarna från Halmstad borta är försvunnen. Istället gör jag entré genom en tunnelbanespärr.
Får nästan en chock när jag upptäcker att Jan Scherman numera har tre(3) sprillans nya kaffeapparater i fikarummet. Det saknas fortfarande en vettig klädhängare, men det kanske kommer vid nästa renovering.

I övrigt var det mesta sig likt på fyran. Nils Petter Sundberg satt i rutan och mumlade om svensk film, Steffo haltade fram på kryckor och Annika Hagström log moderligt. Panelen, jag, Hakelius och Nisha, pratade Bildt, Sahlin, Australien, Let’s dance, Chippen och Carolina Gynnings tuttar. De sistnämnda ska säljas till förmån för välgörenhet.
Efteråt recenserade Johan vårt samtal: ett äkta fikasnack.

Till alla som undrar kan jag berätta att jag fortfarande har ganska ont i ryggen och en smula huvudvärk. Det är ändå underbart att vara hemma. Det bästa med att resa bort är faktiskt att komma hem.

Torsdag morgon

Jag vill härmed tacka dem som uppfann sömnmedlet. Utan detta hade jag inte sovit en blund. Nu har jag slumrat som en sten på havets botten. Då och då svajar det till, men mestadels av tiden händer det ingenting.
Vi hamnade bredvid en soldat. Han höll min fru sällskap och berättade att han varit i Afghanistan, Balkan och Irak. Bland annat. Han hade dödat och själv varit nära att dö två gånger. Han var från Fiji, men numera slogs han för den brittiska armén. Nu skulle han till sin hemmabas i Nürnberg. Det är första gången jag varit nära en person som har erkänt att han att har dödat. Jag vet inte riktigt om man kan kalla honom en mördare men något ditåt. Han var i alla fall mycket vänlig och berättade även om sin fru och sitt kommande barn.
Jag var lite rädd för honom, men sov trots detta gott, ni vet varför. Min fru däremot var inte alls rädd utan kände sig trygg av att ha en god soldat vid sin sida. Hade det kommit några terrorister hade de fått sig en riktig match. Han var en äkta hårding som sprungit maraton och spelade rugby.