Därför är vi störst!

Kiaindex visar idag att Resumé på nätet förra veckan hade 93 576 unika besökare. En ökning med 27 procent. Självfallet är en del av detta en SD-effekt när vi visade deras förbjudna reklamfilm. Men vi hade också en rad avslöjanden:

…nyheten en hel bransch ville veta – vem som låg bakom Sverigedemokraternas reklamfilm – Anders Königsson med bolaget Alome.
 
… att TV4 stoppade SD:s första reklamfilm.
 
…att Ola Rapace får huvudrollen i Peter Magnussons kommande komediserie i TV4 – ”Stockholm-Båstad”.
 
…att produktionsbolaget Mastiff får ta hela smällen – 4-5 miljoner kronor – för byggstrulet i Colombia som försenat inspelningarna av ”Paradise Hotel” i TV6.
 
…att Arne Hegerfors vill ta över efter Lasse Bengtsson i TV4:s Nyhetsmorgon lördag. Han har själv anmält sitt intresse till kanalen.
 
…att Nordisk Film spelar in en svensk variant av realityserien ”Dirty jobs” som ska visas i TV4.
 
…att Jonna Bergh, tidigare chefredaktör för Glamour, fortsätter hos Bonnier och ska jobba med Damernas Värld.
 
…att Elin Nordegrens pappa – P1-journalisten Thomas Nordegren – menar att Aftonbladet och Expressen är värst när det gäller okritisk rapportering av de amerikanska skvallersajternas uppgifter om hans dotter och Tiger Woods. Thomas Nordegren har tidigare inte velat göra några uttalanden.
 
Den här veckan har Resume.se – hittills – bland annat avslöjat…
 
… att profilerade reportern Niklas Svensson, som tog åt sig hela äran för Expressens Assange-scoop, bara spelade en biroll. I stället var det reportern Diamant Salihu och frilansfotografen Stefan Söderström som hade nyckelrollerna.
 
…att DN ska göra om sajten
 
…att DDB tappar tungviktarna Thomas Brenemark (till Storåkers) och Patrik Söder (till Telenor) och att byrån värvar Jon Dranger från Garbergs
 
…SD gör en ny reklamfilm i TV4
 
…att SD:s reklamfilmare Anders Königsson gått under jorden och stängt ner sin företagssajt och Facebook-profil.
 
Tack vare dessa nyheter och alla andra så ÖKAR vi gapet till våra konkurrenter. Idag välkomnar vi Ove Gustafsson från Expressen till webbredaktionen. Han innebär att vi toppar laget ytterligare. Magnus Helander som är vår webbchef har inlett hösten starkt. Nu kan det bara bli bättre.

Detta är valrörelsen!

En stor del av min tid just nu går åt till att hänga statsminister Fredrik Reinfeldt i hasorna. Det är riktigt kul. Här är lite bilder från igår.

En härlig dag!

Idag fick jag två positiva recensioner på min bok. Alltså ni anar inte hur kul det är att få beröm. Bättre än glass, godis och läsk. Lika gott som vin, brie och ostron. Superhärligt! (Nu jag har nästan glömt att jag trillat ut från topplistan.

Utanför i Stockholm är det sol. I dag ska jag hänga Fredrik Reinfeldt i hasorna. Det innebär att jag ska vara fastsurrad i Niklas Svenssons valstuga.

Därför är det bra att SD-filmen stoppas!

Nu kan man läsa på nätet att Sverigedemokraterna är Sveriges smartaste kommunikatörer. Jimmie Åkesson har gjort sin reklamfilm inte för att den ska visas i TV4 utan för att den ska stoppas av TV4. Uppmärksamheten i alla sociala medier är bättre än att få filmen visad mellan Rusta, Ving och ICA i det största mediet. Grejen är att jag inte tror på detta. Sverigedemokraternas utmaning, precis som alla andra partiers, är att nå dem som ligger på sofflocket. Åkesson har fler väljare där än något annat parti.

Enligt SOM-institutets senaste undersökning anser 36 procent av landets befolkning att det ”finns för många utlänningar” i det svenska samhället. En tredjedel av befolkningen delar alltså in människor i grupper. Vissa är för stora. Samma undersökning visar att 12 procent   ”inte skulle tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen”. En av tio svenskar är med andra ord fullblodsrasister. Med dessa siffror i ryggen borde Jimmie Åkesson inte vara utanför riksdagen utan landets tredje största parti. SD:s problem är att de inte får ut sitt sjuka budskap i etablerade medier. När svenskarna ska rösta är de stora traditionella medierna fortfarande ankaret. Vad som sägs i de direktsända tv-debatterna är sjukt avgörande. På samma sätt är jag övertygad om att den politiska tv-reklamen kommer att ha stor betydelse. De mest framgångsrika kommer att bli de partier som struntar i hjärnan och går rakt mot hjärtat. SD-filmen visualiserar det en tredjedel av befolkningen känner när de svarar på SOM-institutets frågor. Jag är glad att filmen inte ska visas i TV4 eftersom jag är övertygad om att det är dåligt för SD. De framstår som de rättshaverister de är. Hade SD varit smartare hade de gjort en film som precis på håret hade passerat Jan Schermans filter. Jag är glad att Åkesson misslyckades.

Varför passerar då SD-filmen mitt och Resumés filter? Jo, jag är övertygad om att våra 80 000 läsare är mer vakna än Schermans miljoner. Att besöka denna sajt är ett aktivt val. Att hamna mitt i ett reklamblock i TV4 är ett passivt.

Scherman gör rätt som stoppar SD-filmen!

När jag ser Sverigedemokraternas reklamfilm förstår jag varför jag avskyr partiet så mycket. Deras enda idé är att ställa människor mot varandra och leta fel. Istället för att söka människors minst gemensamma nämnare och bygga broar så gräver de forna skinnbollarna fram skillnader mellan svenska pensionärer och utländska kvinnor i burka. Två utsatta grupper ställs mot varandra i en scenografi som är stulen från DDB:s reklam för försvaret.

Det falskt uppskruvade tonläget är den tunna is som Jimmie Åkessons politik vilar på. Ju räddare vi blir desto fler anledningar att rösta på ett främlingsfientligt parti. Budskapet på 30 sekunder träffar rakt i magen mellan Rusta och ICA. Jag tycker att det är bra att Jan Scherman vägra visa filmen. Allt annat vore oanständigt. Att det ger rätthaveristerna vatten på sin sjuka kvarn är priset man får betala när man tar fan i båten.

Hör och häpna – våra folkvalda älskar inte reklam

Intresset för reklam och marknadsföring har aldrig varit större. Det bevisar årets valrörelse. Partiernas affischer och reklamfilmer grans­kas lika hårt på landets ledarsidor som deras skattsänkningar och drogvanor. I måndags var jag i SVT Morgons studio och betygsatte partiernas kampanjer tillsammans med statsvetaren Jenny Madestam.

På väg in i studion pratade jag med finansmarknadsminister Mats Odell. Han berättade att KD:s valarbetare var stolta över partiets tuffa affischer i svart. Just färgen hade varit det stora orosmolnet när kampanjen presenterades av byrån Ruth i januari. Att det är ­detaljer som reklamköparna hakar upp sig på och inte helheten är ingen nyhet.

Åt lunch med Kings Frank Hollingworth i våras. Han sade att det mest frustrerande med hans jobb var att alla sade till honom vad han borde göra. Alla vill och anser sig ha rätt att ha en åsikt om hans arbete. Så sant. Reklam (och landslagsfotboll) är ett område som alla tycker att de är experter på. Reklam är något som berör alla och ja, irriterar många. Vår konkurrent har pratat med en massa folkvalda och – hör och häpna – flera av dem älskar inte reklam. Jag är varken förvånad, upprörd eller chockad. Fråga landets folkvalda om revisionsregler, stålindustrins framtid eller krogmomsen och du kommer att få samma svar. Jaha!

De flesta i landets parlament bryr sig inte om ett smalt särintresse. Vi i vår sektor måste acceptera att alla inte brinner för reklam.

Det viktiga är att några bryr sig. Både Leif Pagrotsky­ och Lena Adelsohn Liljeroth står ofta upp och sjunger­ marknadsföringens lovsång. Bägge säger sig vilja avskaffa reklamskatten och förra veckan lovade Alliansen ett reklamfritt SVT 2014. Det borde innebära mer annonspengar till de kommersiella aktörerna. Fredrik Reinfeldt säger sig gilla reklamavbrott i TV4:s filmer. Visserligen vill Thomas Bodström att avbrotten ska bli färre och kortare. Men det är ju också ett tecken på engagemang. Under Almedalsveckan gjorde Resumé en daglig nyhetstidning om politik och marknadsföring. Läsarna kastade sig över tidningen som, förutom nyheter, var sprängfylld med annonser.

Under mina sex år på Resumé har politik alltmer gått från att handla om vad man säger till hur man säger det. Vem har det bästa löftet inför den kommande mandatperioden? Det är valets avgörande fråga. Jag tror inte att KD:s svarta färg spelar någon roll. Men att partiet har valt och vågat att göra en kampanj som sticker ut och spelar på alla känslosträngar kommer att vara avgörande. KD:s film med vilda djur är lika stark som Roy Anderssons för Socialdemokraterna 1985. Reklam som siktar rakt mot hjärtat har lättast att nå sitt mål. Det är en sanning som blir alltmer spridd.

Your life är en Filter för kvinnor. Eller kanske en sekt för kvinnor. Första numret ger mersmak.

I detta nummer skriver Ulrika Fjällborg om Åkestam Holsts ”total makeover” av Hemtex. Kedjan vill gå från nöd till lust. Från ”jag vill ha ett billigt täcke nu” till inspiration och engagemang. Låga priser är ute, snygg design, snygga annonser och snygga tyger är inne. Budskapet ska kommuniceras med fördubblat reklamtryck i samtliga kanaler.

Det ser väldigt snyggt ut när man tittar på materialet. Återstår att se hur lång tid som kunderna behöver för att fatta den nya grejen och hur lång uthållighet ägarna har. Har det inte lyft till nästa sommar kan ni vara säkra på att ljuset släcks i butiken.

”Solsidan” måste vinna Kristallen.

Jag hatar nostalgi. Följaktligen blir jag aggressiv av ”Fångarna på fortet”. Skäms TV4!

När blev det kriminellt att romantisera exotiska kvinnor?

I somras pratade jag med en av mina bästa kompisar om filmen Betty Blue. För människor födda i slutet på sextiotalet och början på sjuttiotalet var det en sjukt viktig film. För yngre och äldre läsare kan jag berätta att filmen börjar som en p-rulle och handlar om kärlek mellan en skogstokig kvinna och en cool snubbe. När jag läser om Ronnie Sandahls bloggbråk med Lisa Magnusson kommer detta minne upp. Och jag undrar: exakt när blev det kriminellt att avguda exotiska kvinnor? Det måste skett någon gång på 00-talet. Jag satt säkert på Riche och missade hela grejen. Inte ens när jag läste Ronnies bok fattade jag grejen. Den handlar nämligen om en cool brud och en töntig snubbe. Snart blir han en man och lär sig att bloggbråk är sånt som tonåringar håller på med. Jag ser fram emot hans nästa roman. I bästa fall berör den mig lika starkt som Betty Blue.Var tid har sin saga.

Bodström fast i svettig mediefälla!

Inledde arbetsveckan med att recensera valaffischer i SVT morgon. Det gick väl bra bortsett från att sa att det var val 1992 (helt fel) och tänkte på valet 1985 och Roy Anderssons film för sossarna som avgjorde valet. Kd:s film i årets valrörelse är lika tendensiös. Och kommer att bli lika central. Pratade med Mats Odell före sändning, han höll med mig om att Kd stack ut med sina SVARTA annonser. Färgen var stora grejen när kampanjen togs fram i januari. Mats debatterade med Maria Wetterstrand, men hon var sjukt snabb ut ur byggnaden.

Dagens snackis just nu är annars Thomas Bodströms nej till P3:s drogtest. Oerhört osmart att först säga ja och sedan nej. Jag hatar alla former av tester från intelligens till droger via kolesterol och kondition, resultatet skrämmer mig. Jag lever enligt T.S. Elliots devis att människligheten inte står ut med för mycket sanning. Vi kan väl enas om att det blir svettigt för Bodström att ta sig ur den här mediafällan. Den här gången kan han inte klaga hos syrran Cecilia, hon är ju bara chef på P1…

Är en smula missnöjd!

Första arbetsveckan är avklarad. Känner mig lite missnöjd med min egen insats. Men är desto mer nöjd med tidningen och webben. Helander och Fredrik på sajten har haft ett sjukt bra nyhetsflöde hela veckan och redaktionen toppade i torsdags med en massa bra grejer: NK:s och McDonalds nya byrå till exempel, samt att Alliansen vill totalförbjuda reklam i SVT och en massa annat. Det är ingen slump att gapet till våra konkurrenter växer. De vassaste nyheterna om reklam, medier och marknadsföring är och förblir vår grej. Distributionen (läs vår nya app) är självfallet viktigt, men nyheterna är kärnan.

 

I morgon i P1 kan du höra mig i Medierna när jag recenserar Littorinaffären. Reportern ställde samma fråga en massa gånger och till slut var jag så förvirrad jag vet inte vad jag sa. Se detta inlägg som ett exempel på samma jobbiga kaos.

 

Ha en skön helg!

 

Mona är valets 501:or

Hur länge kan ett varumärke vara hett? Det är en fråga som alla som sysslar med kommunikation bör ställa sig minst en gång om året. Den logiska följdfrågan är om mitt varu­märke lever upp till de krav som man har på andra. Svaret på den sista frågan får man alltid för sent …

När jag var 21 år var Levi’s 501 det hetaste som fanns. Sedan kom Paradisets Dieselannonser och kartan ritades om fullständigt. Dessa minnen kommer upp när jag tänker på höstens stora marknadsföringshändelse: det svenska riksdagsvalet.

Den 19 september kommer en överväldigande majoritet av landets myndiga befolkning att välja mellan två politiska varumärken: Alliansen eller det rödgröna samarbetet. Valdeltagandet i nationen är fortfarande mycket högt och under en valrörelse så STIGER förtroendet för våra folkvalda. Intresset är det med andra ord inget fel på. Uthålligheten är det sämre med. Allt fler hoppar mellan partierna och ännu fler bestämmer sig i sista sekunden. Kundernas, eh förlåt, väljarnas illojalitet blir bara större för varje val. Få minns ens vad de röstade på för fyra år sedan. 

I helgen sågade reklamlegendaren Bosse Rönnberg Alliansens och de rödgrönas reklam vid fotknölarna i Expressen. Jag uttalade mig också i artikeln, men inte alls lika kritiskt. Min bild är att partierna trots allt är mycket duktiga på kommunikation. Att sälja en politisk idé är med all respekt betydligt mer komplicerat än att kränga en bil eller mobiltelefon.

I reklamvalet 2010 vinner vänstern över högern. Jag gillar speciellt Socialdemokraternas annonser. Acne har gjort ett bra jobb.

Moderaterna och Alliansen har förenklat sitt budskap bortom dumhetens gräns. Garbergs kampanjer lever inte upp till mitt krav på intelligent reklam. På högersidan tycker jag att KD:s reklam är bäst. Speciellt filmen kan bli en valvinnare eftersom den talar så tydligt till hjärtat. (Det tog några dagar att komma fram till denna åsikt.) Trots dessa betyg visar alla opinionsmätningar just nu att Alliansen ser ut att gå mot en valseger. Ledningen är inte stor, men den tycks betryggande. Vad är förklaringen?

Mitt svar är att Mona Sahlin är lika het som ett par Levi’s 501:or. Det spelar ingen roll att hon har mer erfarenhet än hela den sittande regeringen tillsammans. Folk gillar inte Mona Sahlin. De vill inte se henne som statsminister. Hon har passerat sitt bästföredatum.

I sommar har jag rest runt i Sverige och är nu övertygad om att just dessa tankar finns på fler platser än i Stockholms innerstad. Maria Wetterstrands popularitet bygger otroligt mycket på missnöjet med Mona Sahlin. Så vad ska då Socialdemokraterna göra för att vända vinden? Jag tror att det krävs ett rejält självmål av Alliansen. Helst nästa vecka. Annars är Thomas Bodström ny partiledare för Socialdemokraterna nästa sommar. Han är fortfarande politikens Whyred.

Förbluffad lyssnade jag på professor Micael Dahléns­ ”Sommar” i P1. Känd i vår värld som marknadsföringsguru. Han uppmanade sina lyssnare att likt Lady Gaga trycka upp sitt kön mot en glasruta för att få uppmärksamhet. Enligt professorn i ekonomi gick det inte att förnedra sig. Han förutspådde också att vi inom kort ska kunna flyga gratis jorden runt. Resorna kommer att sponsras med reklam. Detta är säkert sant om man talar till den elit som har möjlighet att köpa sig en studieplats på professorns arbetsplats. Men det faktum att knappt en och en halv miljard människor i världen lever i extrem fattigdom tycks inte finnas i professorns världsbild. De fattiga lever på drygt en dollar om dagen. Många av dem tvingas att trycka upp sitt kön mot en glasruta, inte för att få uppmärksamhet utan för att få mat för dagen. Min förhoppning är att ingen varken ska behöva eller vilja trycka upp sitt kön någonstans. Micael Dahlén trodde att han snart skulle få sparken från Handels. Det kommer inte att ske.

Moderaterna vill ha ett reklamfritt SVT 2014. Bra.

Läs intervjun med Alex Bogusky på vår utlandssida och tänk på vilken svensk reklamare som skulle kunna säga samma sak. Göran Åkestam eller Filip Nilsson?

Och med detta säger jag välkommen till hösten 2010. Nu kör vi.

Framtidens melodi!

I morgon kommer höstens första Resumé och folk kommer att kunna börja ladda ner vår app. Det ska bli sjukt kul att kolla reaktionerna. Vår tidning är som vanligt fylld med en massa kul och dråpliga nyheter om reklam- och mediebranschen. Och appen känns helt unik eftersom den med tiden kommer ge varje användare exakt vad hon eller han vill ha. Skräddarsytt är framtidens melodi. 

Dagens intervju

Läs och lär!

Och dagens recension!

Den politiska teatern på Södermalm

I helgen har den ö jag lever på stått i politikens zenit. I lördags talade statsministern vid Slussen. (En betongruin som håller på att rasa samman.) I söndags talade statsministerns enda verkliga rival i Tanto. (En park som ofta är begravd under sopor efter lördagsnatten.) De två partiledarna hade en sak gemensamt: bägge tävlade om att lova skattesänkningar för pensionärer. Medelålders plus 65 kan få antingen fem eller tio miljarder om det vill sig väl inom kort.
 
Kaxigast av de två talarna var Fredrik Reinfeldt. Han har en mer aggressiv stil än tidigare och raljerar numera hårt mot Mona Sahlin. Kanske är det opinionsvinden som får den tidigare så diskreta landsfadern att blomma upp en smula. Mona Sahlin däremot fortsätter med sitt stillsamma dagisspråk och citerar Fredrik Lindströms tv-program. Före Mona förbandstalade Thomas Bodström. Han var uppeldad som få. Hans glöd är just nu den största i svensk politik. Av döma av publikens kraftiga applåder är han långt mer populär än sin partiordförande. Mellan attackerna på Reinfeldt finns en stor portion humor, Bodström tycker det är kul med politik. Det gör jag också. Men det är uppenbart att ytterst få på Södermalm delar detta intresse. Både moderaterna och socialdemokraterna lockar med god vilja runt 500 personer och då ska ni veta att man får både gratis ballonger och godis. Sossarna bussar in folk till den röda hoppborgen, moderaterna kontrar med gratis varmkorv. Går man runt och inspekterar publikhavet möts man många kända ansikten. Det är riksdagsmän, partimedlemmar, gamla ministrar och folk som drömmer om att sitta i regeringen eller vårt parlament. En stor grupp lyser med sin frånvaro: den breda allmänheten. Istället är en stor mängd reportrar på plats och täckning av de bägge talen har i media varit mycket god. Dock kvarstår känslan att politiska möten är en slags teater eller rollspel.

Gillar inte moderaternas dagisretorik

I veckan har partierna och alliansen presenterat sina kampanjer. Generellt är det mycket trångt i mitten. Moderaterna fortsätter att stjäla sossarnas retorik precis som i förra valrörelsen. Trianguleringen når nya höjder. Det finns också tydliga spår av Obamas banala retorik. Ett språk som står i stark kontrast till den amerikanska presidentens oförmåga att genomföra sina menlösa paroller. Vi kan väl alla enas om att det inte har blivit någon Change för fångarna på Guantánamobasen. Möjligen har de fått annan färg på sina overaller, men militärrättegångarna fortsätter som om Bush fortfarande var president.

Moderaternas Per Schlingmann säger att allt fortfarande är öppet och väljarna ännu inte har bestämt sig. Men tonfallet i hans och moderaternas kampanj är kaxig och självsäker. Det finns bara två vägar: framåt eller bakåt. Jag måste säga att sådan dumhet provocerar mig. Sverige är ett land befolkat av mycket välutbildade människor. De flesta har tillbringat många år på universitet. Kritiskt tänkande människor vet att världen är mer utvecklad än en kassettbandspelare. Vi står över Schlingmanns dagisretorik.

Tycker faktiskt att sossarna och Mona Sahlins fokus på ungdomsarbetslösheten känns betydligt sundare. Det är en mycket allvarlig fråga ett bevis på att högerpolitiken de senare fyra åren krävt sina offer.

Så här långt in i valrörelsen är det intressant att medievalet boken fortfarande spelar en central roll. Monas bokturné med Möjligheternas land framstår som en succé för mig. De sociala medierna har kommit i bakgrunden. Ja, ja. Nu närmar vi oss upploppet. Resumé kommer att följa valrörelsen ända in i kaklet.