Förtal av avliden!

En gång i tiden jobbade jag på DN På stan. Jag fick korn på en otrolig story. En läkare hade dött, eventuellt var han mördad av en känd skådespelare. Detta hade skett på natten. Nästa morgon åkte mördaren och träffade en medlem i Sveriges dåvarande regering. Läkaren hade även relationer med Sveriges mest kända underhållare och vår intellektuella elit. På HSAN var hans fil tjockare än det mesta i arkivet.

Det var årets story. Jag är övertygad om att ni fattar. Jag blev eld och lågor och satte min bästa reporter på detta. Han grävde i flera månader och kom tillbaka med fantastisk text i vilken han fått ungefär hälften av alla rykten bekräftade. Det andra – bland annat mordet – strök vi bort och sedan gick jag till utgivaren och sa att detta vill jag publicera. Det blev nej rakt av.

Förtal av avliden ska man akta sig för. Vi var alla överens om att varje ord i artikeln var sant. Men vi valde ändå att inte publicera något. Låt de döda vila i frid. Det är polisens uppgift att utreda brott, inte vårt.

När jag nu läser i DN att Stieg Larsson inte kunde skriva en TT-notis själv utan chefen kom och rättade, att han fejkade sina intervjupersoner, att han var en förvirrad kuf som ingen trodde på känns det snaskigt. Det värsta är att han inte skrev sina romaner själv. Enligt Larssons förra chef så ljög Steig Larsson när han bara satte sitt eget namn på första sidanpå sina böcker. Värre förtal av en författare – död eller levande – kan jag inte tänka mig.

Ovärdigt är bara förnamnet.