Mona och Maria vinner valet

I veckan lanserade Alliansen sin nya logotyp. Enligt Lars Hall är det något av det fulaste som han har sett. Enligt Peter Neumeister kommunicerar den Emil i Lönneberga. Det är riktigt starka ord. Jag hoppas att Alliansen skickar in logotypen till Reklamallsvenskan design även om byrån bakom logotypen inte längre vill medverka i vår tävling för kreativ reklam eftersom den sägs leda till kvartalsekonomi.
 
Personligen tycker jag att logotypen är ganska kul. Jag har sett betydligt värre. Politisk reklam är precis som nästan all annan reklam ful och tråkig. Sett över tid tycker­ jag att Socialdemokraternas ros är den symbol som har stått sig bäst när det gäller grafisk, politisk identitet. Tyvärr är jag övertygad om att politisk kommunikation som är för snygg och elegant oftast skjuter över målet.

Det parti som har bäst förutsättning att göra cool reklam är Miljöpartiet. I Tyskland gör de sjukt bra grejer. De gröna i Sverige ska nå unga välutbildade människor i universitetsstäder. Människor med god smak som gillar att bli utmanade. Det bör, förutom valseger, också leda till åtminstone några guldäggsdiplom för Locomotiv.
 
Om vi bortser från politikens grafiska innehåll och tittar lite på det faktiska innehållet så känns det som om den valrörelse som har varit på gång sedan oktober 2006 nu har avstannat. I stället för mer aktivitet har vi sju månader före valet mindre. Boring. Jag är förvånad över att inget av de andra partierna passade på att hugga när Moderaterna körde i diket med sitt riggade partival i Stockholm. Är de rädda för att kasta sten i glashus? Högst troligt.

En enda fråga har lett till debatt i år – skatterabatten på hushållsnära tjänster. Problemet med den frågan är att den får få väljare att byta block. Ska Alliansen nå framgång måste den göra en attack mot något av Social­demokraternas traditionella kärnområden. Jobben var en sådan attack förra valet. Det tricket kan Fredrik Reinfeldt inte upprepa igen. År 2006 kom det stora borgerliga utspelet under Almedalsveckan. De fyra orange partiledarna berättade på Hotell Wisby att fastighetsskatten skulle tas bort. De socialdemokratiska spionerna stod i kulisserna och fnissade i mjugg. I dag är de pr-konsulter. År 2010 kommer de progressiva­ inte att göra om samma misstag. Mitt stalltips just nu är att Mona Sahlin och Maria Wetterstrand vinner valet. Lars Ohly lämnas utanför. De borgerliga kommer att hävda att allt är den fula logotypens fel.

Lite mer om det stora upproret!

Nu har det gått fem dagar sedan det stora reklamupproret. Har du missat allt börja med att läsa här. Det är svårt att inte ta det personligt när 26 byråer går samman och skriver ett gemensamt brev. Det kommer att bli några terapitimmar innan jag har lugnat ner mig.

Igår blev jag ledsen när jag läste Ninas inlägg här, men sedan läste jag Linus svar här och blev på bättre humör.

Allra roligast är dock filmen som stjärnorna på DDB har gjort.

Under mina snart sju år på Resumé har de blivit några stormar. Det svåra när man är mitt i dem är alltid att hålla huvudet kallt. Här har jag fortfarande mycket att lära. Trots att jag vet att alla vindar falnar med tiden är det svårt att fatta det.

Nå, hur kommer detta att sluta? Jag vill säga att jag är övertygad om att vi kommer att nå en lösning. Det ingår i mitt uppdrag att nå dit.

En vanlig dag på jobbet!

Om några timmar ska jag hålla föredrag för bowlingbranschens ägarförening om varför man ska köpa reklam. Det ska bli urkul. Jag har gått igenom vad de har gjort tidigare och ska försöka komma med förslag på hur de ska nå ut bättre. Det är alltid superkul att möta företagare och försöka förstå hur de arbetar och vad de har för kommunikationsproblem. Föredraget ska hållas på en Vikingbåt. Det är viktigt att jag hinner att kliva av innan färjan lämnar kajen.

Min fru ska föda om några veckor, det vill jag inte missa. Miraklet kan ske när som helst. Kul.

Snart är det lunch på Pontus med ett äkta S.

Några ord om reklambranschens största personlighet!

Att Matias Palm-Jensen nu lämnar Farfar är ungefär lika förväntat som att det blir snaps på midsommar. I flera månader (år?) har ryktet florerat och huvudpersonen har gjort allt för att hålla det vid liv. Samtidigt som han har förnekat det. Men det som sker nu är ett naturligt avslut. När Earn Outen har verkat ut ska man lämna om det inte är kul på jobbet. Matias är den sista av grundarna att kliva ur båten.

Jag känner inte Matias personligen, men vi har träffats ett otal gånger. Matias förhållande till Resumé är ungefär lika komplicerat som till Aegis. Några gånger har det räckt att jag har kommit fram till Matias krogbord för att han ska lämna lokalen. Självdistans och ödmjukhet är inte hans melodi. Denna kaxiga stil har varit ett framgångsrecept när Matias har sålt in sin byrå. Få kan prata så passionerat om nätet och kreativ reklam som Matias. Det är en ren fröjd att höra honom föreläsa. Behovet av en renodlad internetbyrå var stort när Farfar började för drygt tio år sedan. Kunderna var nyfikna och de traditionella byråerna hade inte det digitala erbjudandet.

Idag är nätet en mediekanal bland andra. De som använder nätet tittar också på tv och utomhustavlor. Att vara bäst på nätet räcker inte längre för att orderboken ska vara fylld. Farfars resa från IT-byrå till fullservicebyrå är inte okomplicerad. Jag vill inte säga att den är omöjlig, men att Matias kliver av är bara logiskt. En missionär ska inte förvalta och förändra. Han ska frälsa.

Rör inte Guldägget!

I veckans Resumé öppnar Jessica Bjurström, vd på Komm, för en revolution av Guldägget. Hon vill föra in variabeln effekt när kreativiteten ska bedömas. Enligt henne har reklamvärlden förändrats och det går inte längre att låtsas att effekten inte spelar någon roll. Jag tror att hon har fel. Guldägget bör förbli en tävling som bedömer kreativitet, på samma sätt som jag vill att ­Reklamallsvenskan ska bli en tävling som belönar kreativ eller mitt favorituttryck intelligent reklam. Det handlar inte om vart världen är på väg utan vart man vill att världen ska vara på väg. Att bortse från kvalitets­begreppet är dumt inte bara inom reklam. Tänk en Guldbaggegala som delar ut insekter till ”Göta kanal 3” och en Augustgala som bara hyllar Camilla Läckberg. Håll med om att det känns fattigt.

Det andra invändningen är att det i princip är omöjligt att mäta effekt. Bara han eller hon som betalar reklamen kan veta om det var värt pengarna. Jag tror vidare att kreatörer är speciellt olämpliga att utvärdera effekt. På lång sikt är jag nämligen säker på att kreativitet lönar sig.

Guldägget brottas med ett annat stort problem. Tävlingen är förbundets viktigaste inkomstkälla och strålkastare, men den får bara 30 av förbundets 300 medlemmar att lysa. Jag är övertygad om att reklambranschen går en lysande framtid till mötes. Mängden företag som förstår att de måste kommunicera med sina faktiska och blivande kunder bara ökar. Bara under 00-talet har antalet varumärken i tv fördubblats. Det faktum att bruset tilltar innebär att behovet av de intelligentaste reklamidéerna bara ökar. Här har Guldägget en viktig uppgift att fylla.

Det Fojochefen har gjort är inte kriminellt. Men det är helt fel att ge sin sängkamrat och make miljonuppdrag 15 år på raken utan en ordentlig upphandling. Det borde Fojos styrelse ha upplyst sin vd om.

Det är humor att Niclas Wahlgrens och Laila Bagge Wahlgrens advokat inte förstår ordet ”sponsra”. Jag vet nämligen inte bättre förklaring än att med hjälp av sitt kända varumärke skaffa sig ekonomiska fördelar. Det är inget att skämmas över, jag skulle också ha tagit chansen att pruta på vigselringarna om jag hade den. Tyvärr fanns inte den möjligheten på pantbanken och Kaplans.

Jag tror inte att någon på Irland vill mörda Lars Vilks.

”Solsidan” är fortfarande ljuset i min iPhone.

Förtroendet för Röda korset rasar. Enda sättet att hejda fallet är att ledningen avgår. I det här fallet tror jag att en rejäl fallskärm är vägen fram om katastrofen ska kunna undvikas. Girigheten lyser som en fyr i natten.

Åkestam Holsts film för Falcon känns mästrande. Samma känsla får jag av DDB:s nya grejer för Telia.

Riksgälden däremot känns fortfarande smart.

I kväll är det Resumébar i Göteborg. Jag intervjuar Valentin & Byhrs nye vd. Välkommen till Bliss, Magasinsgatan 3, klockan 17–20.

Två bilder ur mitt liv!

I receptionen på Bonnier förlagen finns dessa dockor. Länge var GW ensam, men han har nu fått sällskap av en kock som gillar att agera. Blir min bok en hit är bredvid dessa herrar jag hamnar.

Det finns många fördelar med att arrangera Sveriges största tävling för kreativ reklam. Här är ett av de 2000 bidragen.

Mot Skåne!

Nu drar jag till Malmö och Resumébaren. Vi ses på Savoy.

Alla profeter är falska!

När jag håller föredrag om reklam och marknadsföring är en av hörn­pelarna att försöka förklara skillnaden mellan kommunicerat värde och verkligt värde. Det är en gammal sanning att de två inte är ett, men den tål att upprepas. Jag uppmanar ingen att ljuga, men vad man lyfter fram är viktigt.

Jag kan välja att berätta att Resumé är en exklusiv premiumprodukt. Vi har Sveriges smartaste och roligaste läsare. I dag får ni en börs­krönika om de två största mediehusens lånebörda, en fördjupad analysdel om regiontidningars nätsatsningar och en genomgång av hur telekommarknaden har förändrats från familjeavtal till individuella avtal.

Eller så kan jag hävda att Resumé är en simpel skvaller­tidning med vimmelsidor, skvallerspalt och rotande i de två före detta TV4-chefernas Tobias Bringholms och Gunnar Bergdahls hisnande affärer med en rånmisstänkt helikopterpilot. Våra läsare struntar i siffror, att ge dem analyser av marknaden är lika dumt som att kasta pärlor för svin. Andras olycka är det enda som får dem att kasta sig över tidningen.

Den bäste i Sverige på storytelling är Ingvar Kamp­rad. Förbluffad lyssnade jag på hans ”Sommar”-program förra sommaren. Gubben hävdade att han inte äger någonting. Exakt vem som äger IKEA är oklart, men en sak var säker, enligt Ingvar Kamprad är det inte Ingvar Kamprad.

Han tillstod visserligen att han ägde en vingård i Frankrike, men den hade på något konstigt sätt ramlat över honom. Den skulle snart säljas, men just nu gick det inte. Mellan raderna förstod man att en FÖRLUST hotade möbelkungen.

Jag fann programmet sanslöst, men en sak är säker: Ingvar Kamprad tror själv på det han säger. Nu är vi framme vid hörnpelare två i mitt föredrag: du måste själv tro på ditt budskap.

I veckans Resumé uppmärksammar vi att det är exakt tio år sedan it-bubblan sprack. Jag var inte med på tåget, men jag stod på perrongen och såg tåget komma. Många av mina kompisar klev ombord och sedan körde tåget med full kraft rakt in i väggen. I dag är alla som var med då överens om att den korta it-eran var en galen tid. Det kommunicerades otroligt mycket tro och overkligt lite verkliga värden. Man pratade om investeringsbehov i stället för resultat på sista raden. Men min upplevelse är ändå att de uppenbara lögnarna var få. Bredbands-Jesus och de andra var inte genomfalska profeter, blott en smula överdrivna. På många punkter fick de faktiskt rätt. Haken var att det inte tog 18 månader utan tio år. Den bästa skildringen av denna galna tid har Björn Elmbrant gjort i ”Dansen kring guldkalven”. Läs den.

Förra veckan tog jag heder och ära av Jonas Bonniers två initiativ Fanzine och Bonzoo. Jag skrev att samtliga titlar som startades är nedlagda. Jag borde ha skrivit de flesta. Några överlevde faktiskt.

Maria Schottenius tjänar drygt 100 000 kronor i månaden som kulturchef på DN. När hon fick ett spar­beting som hon fann orimligt arbetsvägrade hon. DN:s vd och chefredaktör Gunilla Herlitz har nu tagit in en ny kulturchef, Björn Wiman, som ska utföra arbetet och sparka ett 20-tal personer. En som får gå kvar med bibehållen lön är Maria Schottenius – trots att hon arbetsvägrade. Hon ska nu verka som krönikör på tidningen, något som hon enligt egen uppgift inte hann med som chef. Jag finner detta absurt. Anledningen till att jag och andra chefer har en hög lön är att vi ska utföra sysslor som är djupt obehagliga. Till exempel att sparka människor. Klarar vi inte av detta, ska vi få sparken. Att nu Maria Schottenius befrias från allt obehagligt och får gå runt på arbetsplatsen utan någon egentlig syssla går stick i stäv mot arbetslinjen. Det blir inte bättre av att tre tjänster hade kunnat räddats om Maria Schottenius hade gått hem.

I kväll är det Resumébar i Malmö. Nästa vecka reser jag till Göteborg och har Resumébar där. Kom gärna förbi. All info hittar du på Resumé.se.

Är lite krasslig!

Är hemma med feber och rejäl förkylning. Det är straffet för att man cyklar till jobbet och avlastar tunnelbanan.

Rösten är fortfarande borta. Som tur är kan jag fortfarande använda ett tangentbord.

Därför måste Jonas Bonnier lägga TV4 på börsen

I  måndags blev Bonnier AB:s vd Jonas Bonnier intervjuad i Dagens Industri. Hans andra år som koncernchef blev tufft, resultatet halve­rades och annonsingången backade med 21 procent. Tonen var dock positiv, botten är nådd och nu vänder det uppåt. Om två månader kommer Bonniers digitala magasin ut i USA och sedan dröjer det inte länge förrän det kommer en svensk version. Enligt vd:n är bolaget världsledande när det gäller digitala magasin. Produkten är utvecklad av koncernens experimentverkstad Research & Development.

När Jonas Bonnier var vd på Bonnier Tidskrifter skapade han två liknande experimentverkstäder: Fanzine Media och Bonzoo. Två uppstickarförlag som skulle utmana marknaden. En mängd titlar producerades, men av detta finns inget kvar i dag. Samtliga magasin är nedlagda och bolagen avvecklade.

Traditionell Bonnierutveckling har alltid skett långt från direktörsvåningen. Jonas Bonnier har infört en ny ordning. Mycket i koncernen styrs i dag med hjälp av ett Excelark på Kungsgatan. Det återstår att se om det är en framgångsrik strategi.

Koncernens mest akuta problem är den enorma skuldbördan. Köpen av de amerikanska magasins­förlagen när konjunkturen stod på topp och förvärvet av Canal+ kostade knappt 6 miljarder. Resumé har flera gånger tidigare rapporterat om den höga belåningsgraden. Frågan har då viftats bort av Jonas Bonnier. I måndags erkände han för första gången att det är en ”prioriterad fråga”. Skulden ska åtgärdas under 2010.

Det finns två vägar att gå. Den ena är att Jonas Bonnier och hans 66 kusiner och släktingar skjuter till mer pengar. Men det faller på sin egen orimlighet eftersom de inte har några stora privatförmögenheter bortsett från sina aktier i moderbolaget. (Det faktum att de även katastrofåret 2009 väljer att ta sitt apanage på knappt 300 miljoner vittnar om ebb i kassan.)

Det enda realistiska alternativet är att de lägger något av bolagen på börsen. Mest lämpat är TV4-gruppen som har klarat krisåret 2009 utmärkt och står starkt rustat inför framtiden i och med köpet av Canal+. Den enda smolken i glädjebägaren är att Premier League-avtalet inte är hemma, men det kanske löser sig eftersom utmanaren Medge Consulting tycks ha hamnat i diket på E4:an.

Halva TV4 på börsen borde ge minst 5 miljarder kronor i kassan och skulle göra Bonniers långivare på mycket gott humör, samtidigt som Jonas Bonnier behåller kontrollen över bolaget.

Bäst resultat i koncernen gör den gamla trotjänaren Books. De gör sitt bästa resultat sedan starten 1804, plus 710 miljoner. Det är en smula ironiskt att vinsten har ökat eftersom man har sållat ut de olönsamma författarna. Kvar är bästsäljarna och några få kulturella alibin. En sak är säker, författaren Jonas Bonnier hade aldrig fått ge ut sex mediokra romaner på det förlag som han i dag är högste chef på.

Nu börjar vi arbetet med Kundens Bästa Byrå. Det ska bli sjukt intressant att se vilka byråer som är bäst på att skapa kundnöjdhet.

Överskottslagrets filmer är högst upp på min kalkonlista. (Jag vägrar att använda det nya namnet i protest mot filmerna.)

Resumé fortsätter att kartlägga hur hovet styr medie­bilden av sin verksamhet. Det är anmärkningsvärt att ”världens bäste fotograf” och en av DN:s anställda, Paul Hansen, accepterar en munkavel.

Kings och ICA:s ägare har en sak gemensam: de gör allt de kan för att slippa betala skatt i Sverige.

I kväll är det Resumébar i Stockholm. Vi hyllar den kreativa eliten på Ambassadeur, Kungsgatan 18, klockan 17–20. Nästa vecka är det Resumébar i Malmö.

Läser S under tystnad!

Jag har tappat rösten. Overkligt irriterande. Stämbanden är borta, istället har någon kört ner ett rostigt järnspett i min hals. Allt är Gotlands fel. Det var där jag fick min förkylning. Hade gutarna bara skottat bort all snön i Almedalen hade jag inte behövt stå på lekplatsen i finskor i två decimeter djup snö. Nu kanske ni tycker att man inte borde ha finskor när man leker med barn på en lekplats mitt i vintern. Alla ni ska veta att jag vill vara fin när jag är ute och reser.

Nu skickar vi tidningen. Har fått ihop en riktigt fyndig ledare om vår store ledare. Den kan du läsa här imorgon.

Har läst S. En blandning av Realtid och Svensk damtidning. Mest det senare förstås. Bra jobbat Claes!

Mitt bästföredatum och Svegfors vedervärdiga debattstil

Förra veckan blev jag intervjuad av SVT:s Agenda. De var här på Birger Jarlsgatan i en dryg halvtimme och ställde en mängd frågor om min syn på mediebevakningen av det svenska kungahuset?

Gissa hur många sekunder jag fick i rutan?

Svar noll.

Än gång är det bevisat: ens bästföredatum i tv kan inträffa fortare än kvickt.

Men jag ska inte klaga, reportern gjorde ett bra jobb. Inslaget blev kul och debatten efteråt tankvärd. Tyvärr använder Mats Svegfors samma låga debattaktik som Göran Rosenberg, nämligen att hävda att dem som inte håller med honom inte begriper frågan. Denna teknik skapar ett synnerligen uselt debattklimat och gör mig rosenrasande. Vilket leder till att man framstår som helt galen när man är med i en sådan debatt.

Nu var det som tur var inte jag utan råcoola Åsa Linderborg som återfanns i Agendastudion. Hon behöll sitt lugn trots att hon blev förolämpad av SR-bossen.

Se inslaget här.

I övrigt är jag förkyld och lite matt, men det hindrar mig inte från att cykla till jobbet. Det i särklass mest effektiva sättet att förflytta sig i Stockholm. Se mitt val av färdmedel som ett sätt att protestera mot den borgerliga regeringen som uppmanar folk att stanna hemma. Vad hände med arbetslinjen?

Hela världen är galen. Snart är det säljmöte.

Tillbaka i Stockholm

Är tillbaka i snökaoset i huvudstaden efter några dagar på Gotland. Det var kul att lära gutarna det lilla jag kan om marknadsföring och reklam. Det fanns några frågor i publiken (typ 80 personer) så mitt snack drog ut lite på tiden. Mitt mål är alltid att prata max en timme.

Glöm inte att osa till Resumébaren på torsdag på Ambassadeur. Det blir ingen intervjugäst utan all scentid går åt till att dela ut diplom till 2009 års vinnare i Reklamallsvenskan.

Är en smula förkyld, men varje gång jag känner mig slö snapsar jag en klunk Encinagard. Med "röd solhatt och orala droppar" håller jag flaggan högt.

Makt korrumperar – såväl moderater och kungafamilj

För en dryg vecka sedan kom Henrik Brandão Jönssons reportagebok ”Fantasiön” ut. I den kan man läsa om hur man blir en framgångsrik politiker i Brasilien, världens femte största land med en snabbt växande ekonomi. Det gäller att få alla i ett område att rösta på en. Som tack för rösterna kan de boende få kommunalt vatten. Om de råkar bo i en favela, läs kåkstad, så kan området uppgraderas och bli en satellitstad. Korruption är en självklar del av kulturen i världens största parlament i Brasilia.

Samma vecka som jag läser om detta som sker på andra sidan jordklotet exploderar den första politiska skandalen i Sverige i valrörelsen 2010. Ett antal moderater, oklart hur många, har försökt att kuppa sig in på riksdagslistan genom att värva nya medlemmar till partiet och betala deras medlemsavgift. De har precis som i Brasilien köpt sig till framgång. I Sverige är det betydligt billigare än i Brasilien eftersom medlems­avgiften är låg (100 kronor första året) och antalet röster som krävs för att nå framgång litet.
 
Jag vet inte vad moderaterna som har köpt sina röster har lovat sina väljare, men nu förstår jag bättre hur politik fungerar i praktiken. Klan- och familjetänkandet är den förhärskande ideologin inom nästan alla makt­sfärer över hela världen. Det gäller både politiken och näringslivet. Även Socialdemokraterna präglas av detta. Jag vet inte hur många av landets topp­socialdemokrater vars föräldrar också var toppsossar, men det känns som mer än hälften, tänk bara på Mona Sahlins och Thomas Bodströms föräldrar. Precis som inom adeln går privilegierna i arv. Det enda parti som verkar se detta som en fara är Miljöpartiet. Det faktum att språkrören inte får sitta i tid och evighet skapar en sundare, mer dynamisk partikultur.

Den aktuella Moderatskandalen bäddar förstås för att politikerföraktet späs på ytterligare. Det ska bli intressant att se hur Fredrik Reinfeldt och Per Schlingmann städar upp i den här röran. En sak är säker. Detta är bara början på en mycket smutsig valrörelse.
 
I veckans tidning berättar vi lite om vänskapskorruptionen inom hovet. Självfallet gick designuppdraget till det stora bröllopet inte till Sveriges bästa designbyrå utan till nära vänner till Daniel Westling och Victoria.

Nu startar vi ännu en kategori i Reklamallsvenskan: banner. Tidigare har vi haft detta medieval lite på nåder, men nu får man lika många poäng i banner som i alla andra kategorier. Kvaliteten på landets banner­annonsering måste höjas. Det här är vårt sätt att hjälpa till. Nu hoppas jag att landets webbkreatörer anstränger sig. Den globala medieindustrin väntar med spänning. 

I fredags läste jag intervjun med Stampens ägare Josefin Hjörne i DI. Hon letade efter en spade när hon var grävande reporter på M och försökte intervjua Mona Sahlin. Dagen efter förklarade Stampens vd Tomas Brunegård på DN Debatt att journalisterna ska hålla nere sina lönekrav i den stundande lönerörelsen, samt att public service inte ska hålla på med lokaljournali­stik på nätet. Det är bra när makten är tydlig med hur den tänker och vad den vill. Ödmjukheten bor i Hammarkullen.

Nu byter vi namn på Sveriges bästa byrå till Kundens bästa byrå. Det känns bra.

Nästa torsdag är det Resumébar på Ambassadeur. Då hyllar vi den svenska reklamelitens stjärnkreatörer. Varmt välkommen!

När du läser detta sitter jag på ett flygplan på väg till Visby. Ska hålla mitt föredrag om reklam och marknadsföring på Sveriges vackraste ö.