15 söndagsfrågor till… HER Global Networks grundare Aleksandra Avli!

Resume_BGB_10_1

Igår bjöd HER Global Network in till megaträff (Brunch! Mimosas!). Uppåt sjuttio kvinnor var där för att hänga runt med varandra och lyssna på tre andra inspirerande kvinnors karriärberättelser – musikjournalisten Ametist Azordegan, Lisen Andréasson Florman från trygghetsorganisationen Nattskiftet och entreprenören, investeraren samt grundaren av BackingMinds Susanne Najafi. Jag har tidigare varit på en middag med HER då mäktiga Sophia Bendz var hedersgäst, så jag var supernyfiken på vad nätverket har för planer i år. Såååå… HEJ Aleksandra Avli, grundare av HER!

1. Vem är du?
– Jag är en person som precis lärt mig vilken typ av energi jag har kontroll över och vad som aktiverar mig. Nästa steg är att lära mig hur jag kan ge tillbaka denna energi och skapa mer förändring omkring mig.

2. Hur funkar HER Global Network?
– HER är en kvinnlig global kraftsamling. Det finns en universell magi som skapas när kvinnor samlas och delar idéer, tankar och känslor. Nätverket skapades för att jag såg en brist på denna gruppdynamik bland kvinnor i min ålder. Jag började mitt första jobb i europaparlamentet och blev tyvärr mobbad av mina kvinnliga kollegor. Min nödlösning till detta var att skapa en motsatsenergi utanför jobbet. Men jag hittade inget nätverk som motsvarade det jag sökte. Däremot hittade jag många kvinnor som redan gjort karriär, så jag bestämde mig för att skapa ett eget nätverk! Nätverket är globalt för att vi lever i en tid då “hemma” är lika med många platser i världen. Jag jobbar mer med USA än med Sverige för tillfället. Nationalitet har inte med personlighet eller driv att göra, det handlar istället om vem du är och då spelar geotaggen ingen roll. Denna koppling existerar inte idag bland nätverk. Platsen du befinner på avgör nätverkets mål och vision. Vi på HER tror på din kraft mer än ditt ursprung.

3. Det finns många nätverk för “kvinnor i karriären”, vad skiljer HER från dessa?
– HER är ett invite-only community för kvinnor som ser motgångar som möjligheter och som tar med andra kvinnor på sin framgångsresa. Till exempel är mitt mål att när någon frågar mig om jag känner några unga kvinnliga CEOs vill jag ge dem minst tio namn från hela världen som är en HER och som delar våra värderingar. 

4. Finns det några andra liknande nätverk som du inspireras av och vill tipsa om?
–Helt ärligt nej. De flesta jag känner till eller har varit medlem av är lite opersonliga och blandar inte det emotionella med det professionella. Jag är mer än en karriärkvinna, jag är en person som inspireras av emotionell intelligens.

5. Vem är den typiska medlemmen i nätverket?
– En kvinna som ser sig själv som motorn till allt som händer omkring henne. Någon som inte väntar på utveckling utan skapar den.

6. Ett antal intressanta personer har bokats till era träffar, hur tänker ni när ni bokar gäster?
– Vi försöker alltid att blanda, att inte välja det mest uppenbara namnen, utan välja de som vi vet kommer bidra med sin energi oavsett vilken bakgrund personen har. Vi vill visa på kopplingar och samband, och mindre strukturer. Våra gäster skulle lika gärna kunna vara talare på träffarna också.

7. I går hade ni en stor träff, kan du berätta om den och gästerna?
– Vi anordnade vår första HER SUMMIT, med alla HERs från Stockholm, London, Berlin och New York. Temat var HER CHANGE. Syftet var att visa att förändring är något positivt, något som bidrar till utveckling. Just kvinnor har en fantastisk egenskap att förändra sig och anpassas till miljön omkring dem, men det kan vara negativt också. Varför ska kvinnor alltid behöva anpassa sig? Vi vill istället uppmuntra till egen unik förändring och ge alla som deltog inspiration och exempel på hur, genom våra inbjuda talare.

Resume_BGB_10_2

8. Vad var dina lärdomar och känsla från gårdagens träff?
– Personligen lärde mig att ett rum med power babes är den mest kraftfulla platsen jag befunnit mig på. Om vi alla hade börjat samla idéer hade vi tagit över Regeringens roll på nolltid. Skojar Kanske! Våra talare som var där är verkligen magiska kvinnor, kvinnor som visade oss att saker inte behöver vara så komplicerade. Vill du förändra, varför inte skapa en Facebook-tråd med någon om det du vill förändra? Det var så en persons resa började som vi hörde om igår. All din energi som du lägger på något, kommer studsa tillbaka till dig.

9. Vad är dina lärdomar från tidigare träffar?
– Det finns många. Vi kvinnor tror att vi är så unika. Men det är vi inte. Alla, precis ALLA går igenom liknande resor, livskriser och funderingar kring livsmål. När vi delar dem med varandra utvecklas vi.

10. Finns det något som överraskat dig eller som varit en extra bra grej som hänt via HER?
– JA! Alla talare som vi bjudit in vill förbli medlemmar. Jag trodde i början att de såg det som ett enskilt tillfälle, men jag ser nu att de vill alla vara med i denna rörelse och fortsätta att bidra.

11. Vem är drömgästen?
– En person som har en unik röst och som tror på sig själva. Det finns många drömgäster med andra ord!

12. Ibland kan separatistiska forum kritiseras för att de utesluter andra, i ert fall män. Vad är dina tankar kring sådan kritik
– Jag välkomnar män till detta forum, och jag tror absolut att den tiden då vi skapar HIM kommer komma, den rösten i jämställdhetsfrågor behöves likväl. Men tills dess behöver vi framhäva mer kvinnor. När vi kommit till en jämställd balansnivå i samhället, då startar vi en HIM.

13. Vad är ditt budskap till kommunikationsbranschen gällande jämställdhet?
– Att sluta vara så analytiska. Gör mer tänk mindre. I Sverige är alla så rädda för varandra. Jösses, gör och lär, and then repeat.

14. Har du något personligt mål för att göra bra grejer under 2017?
– Att ge tillbaka det jag lärt mig till någon som precis börjat sin karriär. Jag vill se fler unga mentorer till unga personer. 

15. Slutligen, vad har ni för bra grejer på gång i nätverket under 2017?
– Vi kommer anordna resor som HER SURF, HER YOGA, HER CHARITY. Ta inspiration och lämna det digitala för en stund tillsammans.

Tack Aleksandra och heja HER Global Network! Lägger in ett önskemål om resan HER MOUNTAINS. För visst, det finns toppar i karriären, men få saker slår att stå på en bergstopp.

Personerna på översta bilden: Övre rad från vänster – Sofia Kacim (medgrundare HER Stockholm), Ametist Azordegan, Susanne Najafi, Tara Derakshan (driver HER London), Lisen Andréasson Florman. Nedre raden från vänster – Aleksandra Avli, Babba Canales (driver HER New York).

2017 levererar redan bra grejer!

resume_bgb_9_bild

Det har bara gått 10 hela dagar av det nya året och många av våra branschkollegor har fortfarande semester, men redan börjar bra grejer hända på pr- och reklamfronten. Här är ett litet urval av 10 pr- och reklamgrejer som känns lite extra kul och… bra!

Miljömärk din rumpa!
Velour by Nostalgi lanserar världens första Svanenmärkta jeans – enligt Svanens senaste kriterier. Så nu kan du imponera på dina havremjölkssörplande polare under årets samtliga medvetna festivaler.

Knäck jämställdhet- och jämlikhetskoden
För att fira filmen Hidden Figures, som handlar om tre afroamerikanska kvinnor vars techkunnighet var betydande i att få upp John Glenn i rymden, skapar nu Google i samarbete med 20th Century Fox utmaningen Code for Equality på Made With Code. Målet är att krossa stereotyper inom STEM (science, technology, engineering, mathematics). Läs mer här.

Att odla gräs belönas
Najnaj, nu ska vi inte prata om Kaliforniens senaste rekreationella lagstiftningar. Däremot har ETCs läsare röstat fram ett antal gräsrotsrörelser som växte och blomstrade under 2016 till tidningens “Gräsrotspris 2017”. Skaffa koll på de nominerade ideella organisationerna och eldsjälarna inom främst jämställdhet- och jämlikhetsfrågor, som ofta kämpar för uppmärksamhet och engagemang med nollbudget, här.

Det våras för hundarna?
Hundar sägs vara människans bästa vänner, men är vi hundarnas bästa vänner? För varje nyårsnatt envisas vi ju med att skapa fyrverkerikaos för våra fyrtassade kompisar. Men! Under detta årsskifte verkar vinden ha vänt ännu lite mer mot att fyrverkerifritt firande blir accepterat. Ännu fler hundhotell har öppnats med framgång, och Clarions hundhotell som varit öppet i flera år slår rekord. Victory-voff!

Cigg-shaming med <3
Apotek Hjärtats senaste utomhustavla påminner dig om det där eviga nyårslöftet om att äääntligen sluta röka, genom att hosta när du tänder en cigg vid busstationen. Vet ej om skämstaktik à la Septa Unella är effektiv i längden, men kreativ teknisk höjd är det iallafall. 

Empatiträna för att förstå autism
Efter förra årets politiska kaos (speciellt med tanke på en nu vald amerikansk president som gjorde narr av en handikappad reporter), känns det som om vissa borde skaffa gymkort för att träna upp sin empati som nyårslöfte. Tur då att Royal College of Art-studenten Heeju Kim har designat ett “empatikit”, en Google Cardboard-applikation som använder augmented reality för att få folk att bättre förstå autism bättre. Att förstå sin näste har aldrig känts så viktigt som i år.

Lustiga huset
Allt som livar upp en grå vardag i januari känns rimligt. Så när Happy Socks ville piffa till sin omgivning resulterade det i stora, färgglada prickar och en färgglad flagga i stil med deras sockor på fasaden av deras nya kontor i pampiga Lärkstaden kring ambassaderna. Som en egen ambassad typ. Kul! – tyckte många. Inte så kul! – tyckte personen som lämnade in en anmälan om “olovlig omfärgning” till Stockholms stad. Fortsättning följer…

Tillsammans mot cancer
900 000 tittare. 30 000 nya månadsgivare bara under sändningstid. Detta blev resultatet av Cancerfondens årliga gala, som direktsändes på TV4 i veckan. Tillsammans är vi verkligen starka.

Blixtsnabba bussen
Realtidsregi är svårt att bemästra, men o så kul när det lyckas. Swebus lyckas just med detta, då de snappade upp nyheten om att SSUs ordförande hade tagit taxi från Sälen till Stockholm för 7900 kr. Bussföretaget passade nämligen på att “tipsa” SSU om hur deras ordförande kunde ha tagit sig billigare hem för bara 519 spänn – med Swebus så klart. BUSSIGT!

Obamas nya jobb?
I kategori “saker vi hoppas kommer hända på riktigt även om det vore helt galet” hittar vi Spotify-grundaren Daniel Eks tweet till Barack Obama (9 dagar kvar som president, gänget!) där Ek rekommenderar ett jobb till Obama och länkar till denna annons för “President of Playlists”. Detta efter Obama skämtat om att han “fortfarande väntar på mitt jobb på Spotify”. Vi vet ju alla att Obama har toppenmusiksmak, och ja, jobbet verkar ju vara som klippt och skuret för honom då Spotify söker “Someone with good team spirit, excellent work ethic, a friendly and warm attitude, and a Nobel Peace Prize.”. Vi håller tummarna!

En mänskligare internetindustri är möjlig: Gustav Martner guidar oss bland fejknyheter och Frankensteinfantasier

resume_bgb_8_bild_2
“Great minds”, “synkronisering”, “slump”, händelserna som får oss att misstänka att vi lever i the Matrix. En sådan händelse skedde nyligen då Gustav Martner, vars digitala entreprenörskap och allmänna awesomeness du kanske har hört talas om, lade upp en skiss på hur ett Facebook-varningssystem för fejknyheter skulle kunna se ut. Någon dag senare släpptes nämligen en officiell Facebook-skiss. Gustavs driv för att stå upp för mänskliga rättigheter genom digitala lösningar i en internetterräng som fortfarande känns som ett vilda västern (eller till om med ett Westworld?) verkar bara växla upp. En mission som känns mer akut än någonsin. Som tur är ger han oss här en gedigen guidad tur genom cybersnåren, och tipsar om hur vi som kommunikatörer kan göra denna värld mer navigerbar för alla.

Din skiss är väldigt lik FBs egna planer, som offentliggjordes tätt inpå. Hur tänker du kring detta?
– Ja, väldigt kul var det iallafall, oavsett hur det gick till! Väldigt bra om Facebook implementerar en sån här funktion. Vi lever i en värld där designen av de systemen vi använder i vardagen formar vår verklighet. Att göra sån här spekulativ design är ett sätt för mig att bidra i debatten. Det var enda syftet med skissen, att inspirera folk till nya lösningar och diskussioner.

Frankensteinberättelser där människan skapar maskiner och maskinerna tar över finns det gott om. När det pratas om algoritmer känns det nästan som om “algoritmerna” har blivit som egna väsen, att de liksom blivit lite… onda? Även om vi vet att de styrs av människor. Men hur exakt algoritmer funkar hålls ofta hemligt, så hur ska vi kunna se rationellt på detta?
– Alltså, jag har svårt att se på algoritmer som varken goda eller onda, såvida de inte blir självmedvetna som i ett science fiction-scenario. De är ju skrivna av människor av kött och blod. Det är människorna som har ett motiv till att konstruera algoritmen på ett visst sätt. Och det motivet kan naturligtvis vara hotfullt eller positivt. Algoritmer är ju helt enkelt instruktioner som används för att sortera och plocka fram innehåll ur databaser. I det avseendet är de ganska lika lagar som reglerar hur samhället ska organiseras eller instruktioner som ett företag ger sina medarbetare. Om någon då äger en jättestor databas som används av samhällsmedborgarna varje dag, så måste samhället rimligen få veta ungefär hur algoritmerna fungerar, på samma sätt som till exempel aktiebolag måste redovisa huvuddragen i sin bokföring. Algoritmer i kombination med att man är väldigt dominerande på en marknad leder ofta till lagbrott, vilket vi ser att plattformsbolagen medvetet eller omedvetet gör sig skyldiga till. Man kanske hindrar fri konkurrens, man kanske bryter mot diskrimineringslagstiftning, mot marknadsföringslagar och så vidare. Viktiga algoritmer borde därför alltid granskas av en tredje part. Det är egentligen inte konstigare än att vi en gång i tiden kom på att det är rätt vettigt att alla aktiebolag måste ha en revisor. Jag tror och hoppas att vi kommer få en sådan ordning inom några år.

I din debattartikel till Alice Bah Kuhnke nämner du FBs “trivselregler”. Med tanke på att “trivsel” är en högst subjektiv upplevelse, hur kan vi förhålla oss till dessa “trivselregler”?
– Jag var kanske lite raljant när jag använde ordet “trivselregler” i den där debattartikeln. Jag tror inte Facebook har använt den termen på ett tag nu. Men de använder väldigt många olika underliga begrepp. Ibland är det “community policies” och ibland “gemensskapsstandarder”. Både det senare ordet och “trivselregel”-termen blir sådana tydliga bevis på hur mycket subjektiva motiv och juridiskt oklara begrepp som ligger bakom deras systemdesign. Typ “du får säga vad du vill här, så länge du inte hotar trivseln”. Eller “du bryter mot vår gemenskapsstandard, ditt konto måste stängas ner”. Det är så Orwellskt.

Du nämner ofta att en industrialisering av internet sker just nu, och pekar på att de digitala industriledarna är samma demografi som förr, alltså främst vita män. Hur ser du på detta och hur kan vi arbeta för ett mer jämställt och jämlikt industrilandskap?
– Människor verkar starta bolag utifrån en växelverkan mellan entreprenöriellt motiv, tillgång till kapital och domänkunskap. Det entreprenöriella motivet är kulturellt, det handlar om saker som identitet. Tillgången på kapital handlar inte sällan om vilka släktingar och vänner du har, men även om hur van du är att söka pengar på annat sätt. Domänkunskapen handlar om vad du intresserar dig för och utbildar dig inom. Alltså måste man arbeta mot stereotyper i kulturen, parallellt med att demokratisera tillgången på kapital och utbildning, för att få mer mångfald bland industriledare och entreprenörer. Det är ett politiskt projekt och det handlar om rättvisa.

Du tilhör själv denna demografi, hur tänker du kring din egen roll i ditt arbete för jämställdhet och jämlikhet?
– Ja, jag är kanske ett typiskt exempel på en plattformsbyggare och en digital industrialist. Enda skillnaden mot många andra sådana är kanske att jag lite oftare problematiserar fenomenet jag är en del av, och jobbar en del ideellt med det jag problematiserar. Jag försöker i den mån jag kan att vara en del i det politiska projektet, till exempel via innehållet i mina föreläsningar och i Digital Reliance olika projekt.

Ditt ideella projekt Digital Reliance har nu gjort ett antal uppmärksammade projekt, som Refugee Phones. Hur det går till hos er?
– Vi är ett löst sammansatt nätverk av människor som tror på digitala mediers möjlighet att bidra till ett bra samhällsbygge utifrån de fastslagna mänskliga rättigheterna. I vårt nätverk passerar mängder av idéer och vi försöker hitta sätt att realisera dessa.

Hur kan man engagera sig i Digital Reliance?
– Vi välkomnar alla som vill engagera sig. Hör av er bara! Det vanligaste är att någon har en projektidé och kommer med den till oss. Då försöker vi hitta vägar att finansiera den, eller realisera den på andra sätt. Att vi är en ideell organisation som dessutom har ett helägt AB och ett stort nätverk av kunniga personer är såklart till stor hjälp då man till exempel söker bidrag eller samarbetspartners. Vi samarbetar bland annat med några som heter Digidem Guide som arbetar med digital demokratisering. Sjukt spännande projekt! Och Blank Spot Project känner vi också samhörighet med. Sen är vi en del av Brunnen som är än så länge är främst en fysisk plats i Göteborg, där vi nätverkar kring massor av frågor, som digitalisering och demokrati. Det är en slags öppen scen för samtal, möten och evenemang.

Att “göra gott” har börjat bli som ett motto i kommunikationsbranschen. Hur ser du på denna utveckling?
– Att göra gott är ju ett rörligt mål. När jag varit i Ryssland och jobbat med såna här frågor inser man ju snabbt att en viktigt rättvisefråga där är att skapa ett bättre system för digitala entreprenörer, fritt från korruption och med fungerande konkurrens. Det är ju mindre av en brinnande fråga i Sverige, eftersom just sånt fungerar rätt bra här. Här kanske rättvisefrågor handlar mer om att stärka den idéburna och offentliga sektorn, som ligger efter i digitaliseringen. Sånt ser ju smarta människor, och kommunikationsbranschen är ju full av sådana. Därför tror jag många känner instinktivt att det vore bra om det idéburna och det offentliga fick ta del av all spännande och positiv teknisk utveckling som sker nu, och att alla de framstegen inte bara kommer till gagn för de med kapital.

Har kommunikatörer något särskilt ansvar i byggandet av vårt digitala samhälle?
– Nej, något särskilt ansvar har inte någon. Alla har ansvar för att bygga samhället. Ju större och starkare man är desto mer kan man dock förväntas göra. Det gäller både i en familj och i ett samhälle. På en arbetsplats och på dagis. Allt annat är omoraliskt och nihilistiskt. Därför är det ju så beklämmande att se hur några av de absolut största vinnarna på digitaliseringen totalt smiter från samhällskontraktet. Sådant beteende tvingar ju fram lagar som man helst hade velat slippa ha.

I denna klickonomi, hur tror du vi som marknadsförare kan hitta en ton som inte går ut på att skapa sensation?
– Klickonomin är en konsekvens av vissa beslut, eller brist på beslut. Dessa har lett till en viss metod för att få läsare och annonsintäkter. Klickonomin känns mer som en oväntad och oönskad biverkning av massa ogenomtänkta beslut än en naturlig konsekvens av digitaliseringen. Man kan till exempel fundera på hur ett företag som Spotify skulle ha utvecklat sitt gränssnitt och maskineri om de valt att ta betalt per låt? Hur hade det påverkat vårt musiklyssnande? Jag tror att det hade varit en god idé för publicisterna att utveckla en “mjuk” betalzon som inte kräver inloggning, utan går på till exempel IP-nummer, och sen samarbeta med varandra och även bredbandsleverantörerna för att få denna betalzon att sträcka sig över en stor mängd publicistiska plattformar så läsare får massor av kvalitetsjournalistisk för pengarna, liknande vad Spotify är för musik. Det hade förvisso uppstått nätneutralitetsproblem med den lösningen, men kanske är det ett betydligt intressantare problem att tackla för samhället än att vi alla dras runt i clickbait-träsket. Det fanns ju en tid då vi hade motsvarande problem med upplagespiraler som hotade den goda konkurrensen mellan dagstidningar, men då löste vi det med olika åtgärder och fick därmed ett rätt vettigt nyhetsmediaklimat som höll sig hyfsat fram till digitaliseringen. Vi behöver arbeta igenom många olika politiska och teknologiska idéer för att få ett välfungerande medialandskap där man kan tjäna pengar på kvalitetsjournalistik.

Devisen “det personliga är politiskt” känns himlans relevant fortfarande då vi sprider politiska nyheter på privata plattformar och samtidigt mer eller mindre representerar våra jobb. Hur tänker du kring dessa gränsdragningar?
– Det är väl bara bra när människor känner en stark personlig koppling till det politiska! Motsatsen är ju inte bra alls. Och därför är sociala medier i grunden väldigt bra för samhället, tycker jag. Barnsjukdomarna är såklart problematiska, men potentialen är så enormt mycket större. Problemet är att vissa aktörer vill styra människors engagemang på ett manipulativt sätt, och därför måste samhället skapa ett vettigt offentligt rum även i digitala medier. Sådana destruktiva aktörer är till exempel kapitalister som inte tror på samhällskontraktet, politiska rörelser som inte tror på den demokratiska modellen och utländsk makt som inte respekterar andra nationers rätt. Och där är ju tre typiska aktörer som hotar de sociala mediernas positiva potential. Sådana aktörer måste det offentliga intensifiera sitt arbete mot. Sen är ju barnen ett särskilt kapitel. Barn är särskilt skyddsvärda, och det är inget att kompromissa om i ett civiliserat samhälle. Om barn är inblandade i marknadsföring eller på sociala medier måste lagar och regler tolkas mycket hårdare till barnets fördel, och kraven på alla inblandade vuxna måste vara stenhårda.

Du var ju på Burning Man härom året. Denna festival som är välbesökt av techeliten är både hyllad och kritiserad. Vad tyckte du?
– Bra konst får oss att tänka nytt. Burning Man är en extremt stark konstupplevelse, som man dessutom träder in i som medskapare. Därför tar man lätt med sig många nya tankar och insikter därifrån. Det känns rätt självklart att rekommendera alla att ha en stark konstupplevelse, liksom. För i slutändan är ju du ansvarig för ditt tänkande själv. Din tolkning av konsten är din egen. Och inga tankar är farliga, det enda farliga är tänka för få tankar. Så ja, jag rekommenderar alla att försöka uppleva Burning Man eller någon av de andra evenemang som festivalen har inspirerat, som Borderland. Däremot blir ju alla fenomen i regel inverterade i takt med att de expanderar, och jag håller med om i princip all kritik mot Burning Man. Det är som det mesta viktiga i livet: det är flera saker samtidigt.

Du har så många bra grejer på gång, och därför är det svårt att placera dig i ett “fack”, som många ofta vill göra. Ibland känns du som en filantrop, ibland reklamare, ibland företagsledare, ibland som om du skulle kunna starta ett politiskt parti. Du börjar till och med bli allmänt känd som digispecialist genom din medverkan i Kobra! Har du någon master plan?
– Tack, det var snällt sagt. Om man är svår att placera i ett fack är det ett bra tecken. Ens identitet står alltför ofta i vägen för ens tänkande. Jag har inget bra svar på det här men jag finner ofta att jag, precis som bob hund sjunger, ”gillar sånt som ingen bryr sig om”. Det är mitt sätt att se på världen. Gilla sånt som ingen bryr sig om. Förr eller senare fattar fler varför det man gör är viktigt, då börjar saker rulla av sig självt. Och då kan man hitta nästa sak som folk bryr sig för lite om.

Ok, sorry, men jag måste fråga. Ibland känns verkligen vår alltmer digitala tillvaro som the Matrix, eller att vi människor är på väg att skapa ett Matrix. Lever vi i the Matrix?!
– Vi lever ju helt klart som i en science fiction-film numera. Dystopiskt och utopiskt på samma gång. Samtidigt är vissa saker löjligt lite science fiction och inte alls som de trodde på 50-talet. Det finns ju rätt genomtänkta teorier om sannolikheten att vi lever i en simulation. Det är inte omöjligt att det är så. Och jag kan älska att läsa om sådant för mitt eget nöjes skull, men det gör ingen skillnad i min livsföring. Om vi lever i en simulering så får vi väl skapa en så bra simulerad värld som möjligt, då?

Internetgudars skymning, sicken guidad tur! Tack Gustav!

Jag känner mig i alla fall lite klokare, till och med kanske lite lugnare i mina paranoida Matrix/Westworldtankar.
Så! Nu kan ni… bring yourselves back online, kära bloggläsare.

Foto: Simon Martner

Musikfredag med Musikhjälpen och Danie.. eh, ”David Hellberg”!

resume_bgb_bid_7_1335 000 kr. Så mycket stålars har svenska byråer hostat upp till SRs Musikhjälpen genom den mystiske indrivaren “David Hellberg” och hans kampanj Reklamutpressning. Indrivningsbranschen är tydligen något att satsa på. Trots att planen var att avsluta kampanjen igår torsdag fortsätter nu “David”, kingen av indrivare, sin verksamhet. Jag har jagat rätt på gangstern i fråga och pressat honom information.

Hur är livet som indrivare?
– Det flyter fram förvånansvärt lätt. Inga arga mejl men däremot mycket insamlade pengar. Över 330 000 kr för att vara specifik, det är otroligt!

Har du haft några problem med andra delar av den undre världen?
– Nej. Eftersom jag jobbar bakom en väldigt hemlig pseudonym är det ingen som vet hur de ska nå mig.

Din utpressningskampanj är mycket publik, är du inte rädd för t.ex. Säpo?
– Jo. Jag har utvecklat en paranoia. Varje gång det ringer stiger pulsen. Och jag har lagt mig till med nya vanor, som att täcka ansiktet när jag passerar en kamera i tunnelbanan. Det är en daily struggle.

Du var med Musikhjälpens bur igår (se ca. 2h 42 min in i klippet), hur reagerade folk på dina Robin Hood-metoder?
– Programledarna blev chockade över beloppet reklambranschen hade givit. Det är jag också. Det är helt sjukt. Go, go, go Sveriges byråer!

Du har skickat “mycket hotfulla brev” till reklamchefer som del av din taktik. Lever du inte lite väl farligt?
– Märkligt nog har jag bara fått trevliga svar. Otroligt konstig reaktion att svara något glatt och varmt när jag är så hård och otrevlig i tonen.

resume_bgb_bild_7_2

Du pekar även ut specifika personer i din utpressningsfilm, Tove Langseth och Göran Åkestam, och hotar med att sprida elaka rykten om dem om de inte pröjsar. Vill du verkligen vara en person som sprider fejknyheter… som en Trump-supporter?
– Ändamålet helgar medlen.

Vissa välmående byråer finns inte med på din lista av utpressningsoffer, varför?
– Jag ville inte göra listan på hotade företag för lång. Då skulle enskilda logotyper smälta in i mängden. Det här kändes mer hotfullt.

Du riktar dig till större byråer, men kan jag som frilansare bli utpressad på cash? Och om jag donerar mest, får jag synas på hedersplatsen?!
– Ja, självklart! Skänk till PG 90 1950-6.

Vad vill du säga till byråerna som inte skänkt pengar än?
– Ni har till söndag på er!

Vad vill du säga till byråerna som skänkt pengar?
– Trots att jag är en hårdhudad gangster och utpressare måste jag erkänna att jag är otroligt glad och rörd. Fan vad grymma ni är. Jävlar vad mycket pengar vi fått ihop hittills som bransch. Det är fantastiskt!

Det finns en reklamare som heter Daniel Hallberg. Han jobbar på King. Du är misstänkt lik honom. Vissa källor hävdar att du, ”David Hellberg”, egentligen är Daniel Hallberg. ÄR DU DANIEL HALLBERG? King har även skänkt mest pengar. ÄR DET HÄR EGENTLIGEN EN KAMPANJ FÖR KING?
– Jag känner inte till någon Daniel Hallberg. Är det den där fjanten som gör lökiga sketcher? Däremot meddelade Kings chefer att de alltid skulle bjuda högsta bud, som en princip. Det tycker jag är generöst av dem.

Om det nu är så att Kings chefer alltid kommer buda högre än eder frilansande bloggare som blott driver en pytteliten kreativ studio, kan jag nog kyssa den där hedersplatsen farväl. Dock har jag skänkt cash som känns rimligt för mig. Du som också vill stödja rätten för barn i krig att få gå i skolan har till söndag på dig att bli utpressad. Tiden tickar, som branschens egna Batman “David Hellberg”, säger. Men! “David” är även en generös man bakom masken, så Musikhjälpens ära bjuder han på lite AW-musik 4 U.

Här har ni reklamutpressarens Spotify-lista, även premiärlistan för Bra grejer-bloggens musikfredagsmusique!
– Det finns en tanke med ordningen. Den börjar försiktigt och slutar i eufori. Precis som en fredag ska.

Fredagsskål på er!

Så sprider nätkärlekstrollen ljus i Luciamörkret

resume_bgb_6_bild

Jag har tagit värvning i kärlekstrollarmén. Den heter #jagärhär. Du har nog hört talas om den via debatten om Åhléns Luciakampanj. Det har diskuterats om dessa typer av positiva nätverk ett tag nu, i såväl antirasistiska och antisexistiska stängda Facebook-grupper såväl som på högljudda fikor: ”Det behövs en organisering så vi kan stå upp mot nättrollen i samlad trupp!” Luciakampanjen verkar vara den stora katalysatorn och #jagärhär visar sig vara just det vi sökt. I takt med att näthatsdebatten rasat har FB-gruppen växt explosionsartat. Mina Dennert, som startat gruppen, tipsar nu om hur vi kommunikatörer kan förbereda inför näthat mot normbrytande kampanjer, vad vi kan lära av hatiska nättroll – och framförallt hur vi kan bli kärlekstroll i slaget om kommentarsfälten.

Ditt nätverk #jagärhär har nyligen fått otroligt mycket uppmärksamhet, hur känns det?
– Det känns väldigt bra att det är så många som vill stå upp mot hatet. Att det är så många som fattar vad det är vi vill göra.

Vad är dina topptips för att engagera sig mot näthat?
– Mina tips är att:
* Fråga om du har förstått rätt.
* Behålla lugnet.
* Hålla dig till sakfrågan.
* Informera, använd fakta om du har det. Referera och hänvisa till fakta. Länka och tipsa till vägar för att få reda på fakta.
* Om det är hat publicerat på din vägg, ta bort det så att du inte är med och sprider hat. Om det är någon annanstans, anmäl det till FB eller ta en skärmdump och skicka den till polisen.

Vilka normbrytande kampanjer tycker du är bra?
– Alla kampanjer och initiativ som bryter normer är bra. Alla måste få plats och utrymme. Internet, TV… all media måste spegla hur samhället ser ut i stort. Det är en lång väg kvar.

Hur kan kommunikatörer förbereda normbrytande kampanjer inför eventuellt näthat?
– Var beredd, och moderera så att inte hat får stå kvar. Alla måste ta ansvar för att inte sprida hat. Vi är alla ansvariga för att hålla våra egna sidor hatfria.

Vad kan vi lära oss av hatfyllda nättrollarméer?
– Vi kan lära oss tålamod. Att lyssna. Att inte vara rädd för att säga emot. Att inte vara rädd för att ta samtalet. Det första vi bör lära oss är att det finns människor bakom de där profilerna. Av någon anledning tycker de sig ha rätt att hata andra. De rasistiska och sexistiska tongångarna i deras budskap bör vi alla ta på allvar.

#jagärhär-gruppen startades i våras, varför tror du att den spridit sig som en löpeld just precis nu?
– Vi såg en liten ökning efter Brexit och sedan en boom efter valet i USA. Det ser vi fortfarande effekterna av. Många inser vikten av att säga ifrån och höja sin röst även om det ibland kan innebära ett visst obehag. Vi inser att den där rädslan bara kommer att växa om vi inte säger ifrån. Och vi märker att det känns tryggare att stå upp mot hatet när vi gör det tillsammans. Vår demokrati behöver alla röster.

Vad finns det för liknande positiva nätverk där ute?
–Det finns massor! Men vill inte nämna något, då känner jag mig taskig mot alla som jag inte nämner. 

Vad tar du med dig från reaktionerna kring #jagärhär?
– Jag lär mig nya saker varje dag. En viktig sak är perspektiv, att det jag säger kan tolkas på många olika sätt. Det är spännande och roligt, men också utmanande och jobbigt.

Har du något budskap till alla de som gått med i #jagärhär?
– Jag vill hellre berätta om gruppens budskap. Vi frågade nämligen alla medlemmar om de kunde beskriva #jagärhär med ett ord. Det folk skrev allra mest var HOPP.

Nätkärleksgeneral Mina Dennert, we salute you. Mot kommentarsfälten!