Phil goes medieval.

billy-lumby-colonel-blimp-king-lear-4

I år är det 400 år sedan Shakespeare gick till de sälla jaktmarkerna. Som ett led i firandet har The British Council i sitt storslagna hyllningsprojekt Shakespeare Lives låtit en rad duktiga och mindre duktiga regissörer tolka honom efter bästa förmåga.

Och säga vad man vill om Leo och Claire och den ändlösa raden av miniserier på BBC. De stora orden kan få vilken Royal Academy-skådis som helst att framstå som en entusiast från den lokala teaterföreningen. Vår tid är inte anpassad för dramatik. Vi är för ospännande, för vanliga.

Intressant blev det då när BAFTA-nominerade regissören Billy Lumby lät Phll Davis tolka King Lear. Här är den galne despoten en gammal man på ett åldershem; ensam och sårbar i sitt eget medeltida helvete av förvirring och paranoia. En sårbarhet som i Lumby’s händer blir till ren naturkraft.

Och det är precis så här han ska spelas. Shakespeare är inte blommiga verser framför en målad kuliss. Han är rå och otvättad. Han är the original diskbänksrealism.

Så. Osäker på vem jag tilltalar… men Long Live The King. 

Bildkälla