Stora ord och spandex.

FKA_Twigs_Nike_17_original-620x400

”I ached to succeed, to heal, to make a difference in the world.

To make deep and lasting connections with those who vibrate at a frequency i recognize within myself.”

Kreativa naturkraften FKA Twigs skräder inte orden i sitt samarbete med Nike Women.

Som både regissör, låtskrivare och artist töjer hon friskt på begreppet samarbete; gränsen mellan ambassadör och köpt ligger här främst i betraktarens öga. Och det ska erkännas att kombinationen av allvarligt mässande och drömska djungelvyer har en viss effekt på mitt bultande konsumenthjärta.

Men Mad Max <3 Bollywood-estetiken är långt ifrån ny. M.I.A och Mø är båda mästerhjärnor bakom videos med intrikata näsringar och övergivna akvedukter; nyskapande projekt som med största sannolikhet är vad som banat vägen för ett samarbete av den här kalibern.

Så visst är det snyggt, fett och lagom svårt. Men också beprövat, pretentiöst och fokusgruppsanpassat.

De eminenta förlagorna utan inbördes ordning. <3

Bildkälla

Lyckat vräk.

large_cadillac_short_journeys_placeholder_01

Bibehållen bling. Men med nya fälgar. 

I serien ”Short Journeys” håller Cadillac hårt i prålen samtidigt som de lystet sneglar mot en ny diskretare målgrupp.

Eller ska vi säga: low-key-filthy-rich.

För att lyckas har man plockat in nederländska hajp-gossen tillika regissören, Sam de Jong och skotska underjordsproducenten S-Type.

De Jong alternerar ambivalent mellan både epik och romcom vilket inte helt förvånande också återspeglas i S-Types soundtrack.

Men kanske är det just stöket som vinner över mig. Det är inte konsekvent och det är inte perfekt. Med andra ord är det tillräckligt off brand för att jag ska börja överväga en köttig amerikanare som första bil. (Och då är jag varken low key eller filthy rich.)

 

Team David.

david-attenborough-esqa-43

Bildkälla

Det är inte en ”eskapistisk utopi”. 

Att inte enbart prata om utrotning och människans påverkan är inte detsamma som förnekelse och ignorans. BBC’s Planet Earth är en hyllning till vår jords mäktiga och konstiga varelsers existens. En hommage till alla de civilisationer där survival of the fittest handlar om överlevnad  – inte om konsumtion, karriär och krig.

I ren trädkramar-trots mot det senaste dygnets mediadrev tänkte jag därför tipsa om David Attenboroughs radioprogram från juldagen. 45 minuter av musik, ljud och historier från alla resor genom åren.

En ny sida av en bekant sammetsröst.

LYSSNA HÄR. 

Insert slogan.

country-tourism-slogan-map-familybreakfinder14-1

Av historiska, klimatmässiga eller rent människorättsliga skäl kan det vara en komplicerad uppgift att iaf typ sanningsenligt och klädsamt sammanfatta ett helt land i en enda mening. Att skriva landslogans, även kallad hisspitchernas hisspitch, är en uppgift den mest erfarne copywriter skulle bäva inför.

Tur då att någon halvobskyr sida vid namn Family Break Finder har samlat hela världens toppnoter i en mycket ful och informativ karta.

Personliga favoriter och inspo forever <3:

Colombia- Colombia Is Magical Realism.

Uzbekistan – Naturally Irrestistible!

Portugal – Europe’s West Coast.

Lettland – Best Enjoyed Slowly.

Grekland – All Time Classic.

The Full HD experience hittar du HÄR.

(Notis: Sverige har ingen. Återkommer snarast med förslag.)

 

Phil goes medieval.

billy-lumby-colonel-blimp-king-lear-4

I år är det 400 år sedan Shakespeare gick till de sälla jaktmarkerna. Som ett led i firandet har The British Council i sitt storslagna hyllningsprojekt Shakespeare Lives låtit en rad duktiga och mindre duktiga regissörer tolka honom efter bästa förmåga.

Och säga vad man vill om Leo och Claire och den ändlösa raden av miniserier på BBC. De stora orden kan få vilken Royal Academy-skådis som helst att framstå som en entusiast från den lokala teaterföreningen. Vår tid är inte anpassad för dramatik. Vi är för ospännande, för vanliga.

Intressant blev det då när BAFTA-nominerade regissören Billy Lumby lät Phll Davis tolka King Lear. Här är den galne despoten en gammal man på ett åldershem; ensam och sårbar i sitt eget medeltida helvete av förvirring och paranoia. En sårbarhet som i Lumby’s händer blir till ren naturkraft.

Och det är precis så här han ska spelas. Shakespeare är inte blommiga verser framför en målad kuliss. Han är rå och otvättad. Han är the original diskbänksrealism.

Så. Osäker på vem jag tilltalar… men Long Live The King. 

Bildkälla