Vin för den mänskliga naturen.

onehope-hed-2016

Creativity Online kallar det för ”a brave approach for a wine brand” och pratar vidare om ”a great script”.

Förutom att den ironiska och promenerande monologen gjorts ett astronomiskt antal gånger förut, frågar jag mig varför vi gång på gång skapar karaktärer som är så enbottnat osympatiska. Roliga, absolut, men också platta.

Är det för ett lätt garv och det härliga i att känna sig lite mindre usel än vanligt? Eller ligger det djupare än så?

Den unge ägaren av ONEHOPE Wine redogör avslappnat för sina depraverade utgifter samtidigt som han uppmanar alla ”vanliga personer” att köpa hans vin för att bidra till diverse välgörenhetsprojekt han inte riktigt har koll på. När hans livliga hårhjälm svajar i vinden förs tankarna otvunget till morgondagens ryska roulette och en viss storspelare.

Men vad är det i konceptet ”Vit rik man” som fortfarande kittlar?

Det här är en nonchig take med goda intentioner. Ett snällt företag som valt att tala till något så primalt som människans missuppfattning att trovärdighet korrelerar med pengar och makt.

Och just det. Mexikanarskämtet har aldrig varit kul.

Bildkälla

Utomjordig jord.

31

3

Onaturlig natur på en utomjordig jord.

I sitt projekt LUCID har tyska konstnärerna Tarek Mawad och Friedrich van Schoor kombinerat karga landskap med geometriska och strategiskt placerade ljuskällor. Sfärer, plattor, linjer. De förklarar det som ett sätt att framhålla och förstärka naturen, ett sätt att invadera och samtidigt smälta samman.

Jag påstår inte att det inte är mysflummigt.

Däremot är det mäktigt att se en hård natur mjukas upp i kanterna av något så oinbjudet och fumligt som människan.

Läs mer om projektet HÄR. 

Bilder

Thunderfuck.

keegan-michael-key-weather-hed-2016

Om inte pubis-frisyren gjort sitt så kanske hotet om fnissande kanadensare kan få the average american att lyfta på röven, sätta SUV:en och köra till vallokalen. Skojhatet mot Trump börjar bli vardagsmat vid det här laget. Falukorv och mackisar. Billly-pizza-leda. Här lyckas dock regissör Joss Whedon med en klassisk men i detta val ännu outnyttjad metafor. Med SNL-humor och fluffiga Fox News-frisyrer tändes en ny låga hos hatet vi älskar att älska.

Via Adweek

Träffa den lille.

thegiant_02

”en surrealistisk drömvision med slapstickinslag”.  

Underhjärnan bakom Baby Trashes Bar In Las Palmas har kommit med nytt.

Johannes Nyholms långfilmsdebut ”Jätten” handlar om den missbildade och autistiska Rikard; en diskbänksrealismens moderna Quasimodo. Rikard skiljdes från sin mamma vid födseln och lever nu i den blinda övertygelsen om att hans enda chans att vinna henne tillbaka är genom att ro hem de Nordiska Mästerskapen i boule.

Nyckelord: Sagoland, låtsaskompis, jätte, guldklot.  

Ja ni hör ju.

Återfår i dessa surrealistiska tider lite hopp om mänsklighet (och svensk film *host*) när underbara underligheter som det här får det utrymme och cred som det förtjänar.

Vi behöver konstigt. Vi behöver sagor. Och förmodligen behöver vi också en egen jätte.

Nu blev jag lite blödig. Fan sorry.

Hursomhelst på svenska biografer 14 oktober.

Bildkälla

Legal alien.

31

”Like a person from another planet would come in here and see this stuff directly.”

Sagt om förebilden för Internets alla ”inspirational quote-poster.”

Nä. Skämt åsido. Ed Ruscha är betydligt mer än så.

Konstnär, typograf, designer, copycat, etc, mm, ursäkta vem bryr sig? Som en av popkonstens frontfigurer gjorde och gör han det man borde bli lite bättre på själv; att inte ta världen på så stort allvar.

Innan den här lagom långa dokumentären visste jag inte så mycket. Nu har jag monologmaterial för minst tre parmiddagar.

Bildkälla