Sjuklig precision.

hidlist3

Film och TV-produktioner har samma mystiska fenomen gemensamt;

Trots miljoners miljarder dollars i budget verkar pengarna alltid ha tagit slut när det kommer till småretuschen. Till detaljerna.

Vi snackar familjealbumet från 1983, bebisbilderna, kreditkorten och allt annat viktigt oviktigt som gör en trovärdig helhet.

Med sorgligt få undantag är det skolprolle-kasst. Hastade hemmabyggen som drar ner vilken storfilm som helst i smutsen.

MEN. Så välsignades vi med några maniacs på BBC. Under produktionen av den nya serien The Night Manager skapade det grafiska designteamet allt från lands-stämplar och bank-loggor till en komplett (och påhittad) 80-talsskivsamling. Och 3000 andra saker. Bara ifall att. 

Det är hantverk. Och givetvis helt sinnesjukt.

Ta en kik nedan.

61

Bildkälla. 

Dravel.

maxresdefault

Bildkälla

Det är inte sällan det mystiska briljerar och det besynnerliga segrar. Denna Guy Fawkes-kopia har skänkt mig mycken glädje genom sin totala brist på relevans. Väl bekomme.

Stora varumärken. Stora floskler.

spice-girls-feminismBildkälla

Tjejer kan. Jo det är sant, vi lovar!

Såhär i efterdyningarna av Internationella kvinnodagen kan det väl vara värt att lyfta reklamvärldens bidrag till världsfred, jämställdhet och pussy power.

Jadu. Hur kommer det sig egentligen att ”female empowerment” så ofta landar i en grötig röra av halvscriptade testimonials och Getty-musik? Min förhoppning är att det är ledsna kompromisser där riktiga ambitioner blivit nedbantade till brief-pleasers. Att det helt enkelt fanns något mer bakom iaf initialt.

Tyvärr tror jag att det handlar om gamla mönster. Slöhet.

Tron på att tjejer någonstans ändå är lite annorlunda. Men bara pyttelite. Och att det just därför är vårt jobb att få dom att tro att de ändå kan bli något på riktigt.

Vad hände med Girl Power?

Att suga eller inte suga.

dbd

Bildkälla.

Alla har vi känt den. Känner den.

Stressen. Den ytliga andningen. Fasan över att kanske vara en medelmåtta, en axelryckning man bläddrar förbi eller zappar bort.

Tur då att DBD International har knåpat ihop en film om varför vi  inte ska vara så skraja. Eller ge upp så lätt.

Om man bortser från det krystadde begreppet R.O.I. (Return On Ingenuity) finns här faktiskt ett par rätt så nyttiga hemläxor för alla oss som låtsas att vi inte bryr oss.

”We must realize neither success nor failure is permanent.” 

Visst är det lite reklamar-onani. Kanske lite narcissistiskt TED-snack när man synar det i sömmarna.

Å andra sidan.

När FuckUs-grupperna jävlas och kunderna säger nejnejnej, är egosmek nog det enda som fungerar. 

 

Fiskrens Och Fimp.

hqdefault (1)

Bildkälla.

Man skulle kunna säga att det är ett kall. Att ödet med fast hand föst mig mot reklamen redan från barnsben.

Det skulle givetvis vara en fet lögn.

Istället tändes elden av rökande bögar, fiskbullar och magic mushrooms.

Tack Adressändring för att ni finns.