Eine Kleine Pfau.

Jag har aldrig varit i Berlin.

Kanske lite trist sådär men inget jag legat sömnlös över. Tills jag ramlade över Guccis SS16-kampanj.

I händerna på fotografen Glen Luchford och nya CD:n Alessandro Michele har man skapat en värld i mild sepia som säljer lika mycket stad som den säljer paltor. En glitch i the universe där Berghain möter Versailles.

Medan min hunger för siden-tracksuits och paljetter ligger på sin konstanta high, kurrar det till ordentligt i maggropen av bara tanken på senapsgula tågstationer och uppstoppade påfåglar. Jag måste dit. (Iklädd smaragdgrön smoking reds anm.)

Gucci har gjort en ofrivillig I amsterdam och Air Berlin kan bara tacka och ta emot.

gucci-glen-luchford-INT-3

gucci-glen-luchford-INT-list

gucci-glen-luchford-INT-2

gucci-glen-luchford-INT-1

gucci-glen-luchford-INT-5

Bildkälla. 

Spice Boys.

Old Spice har fått en ny He-Man. Terry Crews testosteron-vrål och Isaiah Mustafas mjuka manlighet har bytts ut mot episk charm i de senaste spottarna från guldgrävarna W+K.

Och visst blossar mina kinder en smula när denna tyskättade Jude Law-kusin söker svaret på de stora frågorna – och slutet på sin överdrivna perspiration.

W+Ks satir är som alltid en blandning av weed, några bärs och ett visst mått briljans, och blinkningen till Dos Equis ”The Most Interesting Man In The World” är så flagrant att den nästan blir billig. Nästan.

Och där borde man också ha nöjt sig. 

I sin iver över att skojsa till det pressade man också fram en skrikig infomercial.

Istället för att landa i den nya karaktären och låta hans mjuka accent lägga sig som bomull kring våra konsumenthjärtan tog man det säkra prissplash-kortet. Bara för att vara säker.

Två steg fram och två steg bak. 

A Xanax Moment.

Mitt i alla ”Best ads of 2015″ vill jag att alla bara tar ett djupt andetag och tänker tillbaka på fjolårets:

Top 10 sämsta kundmöten 

Top 10 längsta korr-rundor 

Top 10 dödade darlings

För smärtsamt? Läs Sara Granérs senaste seriesamling istället.

Jag vill inte dö jag vill bara inte leverera är inte någon putslustig Ann Heberlein-pastisch. Det här är en dystopisk, rolig och intelligent skildring av vad det innebär att bara vara en kugge i hjulet. Med klarsynthet och ett kolsvart mörker charmar hon brallorna av vilken Nina Hemmingson – fan girl som helst (och alla andra som någonsin haft ett jobb för den delen).

Det handlar inte om något förtidspensionärsgnäll – istället är det filosofiska funderingar och ett hälsosamt ifrågasättande av faran med att kanske gilla sitt jobb lite för mycket.

LÄS. 

9789170378713

Bildkälla. 

Det måste vara ett tecken.

admin-ajax2Bildkälla. 

I halvsömniga reportage i CAP & Design. På världens alla byrå-öler.

Namedroppandet av typsnitt är något som händer varje dag. Överallt. Mitt ibland oss.

Avenir next. Proxima Nova. Sentinel. Open Dyslexic. Bla. Bla. Bla.

Ramlade över ett reportage om det nästintill oöverskådliga arbetet som ligger bakom framtagandet av ett kinesiskt typsnitt och aldrig har serifens varande eller icke varande känts mindre intressant.

Med 2000 tecken istället för 29 (eller 13.053 beroende lite på hur man räknar), håller det ett par designers sysselsatta på heltid under minst två år.

Att ge sig på ett referat här vore bara enfaldigt och jag uppmanar er istället att läsa, lära och framförallt förundras HÄR. 

För övrigt är det bara att sluta skämmas över ditt spirituella infall från Kreta -97 prick nu.

yong-overlay

 

justfont-sketch Bildkälla. 

 

 

 

Morning delight.

I-D Magazine har låtit fotografen Rebekah Campbell föreviga ett gäng knullrufsiga creatives i New York.  Samtidigt har man passat på att prata lite om kreativitet, sovvanor och varför det ena ofta föder det andra.

Genom att prata om det som något som infinner sig efter ett bra ligg, en god natts sömn eller inte alls, suddar man subtilt ut bilden av kreativitet som något som enbart drabbar ”utvalda”.

På frågan Are mornings creative for you? levereras dels pretentiöst sårbara uttalanden som: ”Dawn and dusk are my most inspiring times. I come alive when I can just exist in beautiful light.”

Andra är mer pragmatiska: ”I can’t think straight for about an hour or two after waking up, so no.”

Självinsikten och bristen på densamma är det som gör det här både mänskligt, barnsligt och läskigt träffande.

Det här är allas våra oduschade hipsterdrömmar i ett FIB Aktuellt-format.

Läs hela härligheten:

10 creative women. 

10 creative men.

untitled-article-1450126113-body-image-1450126452

they-woke-up-like-this-10-creative-women-in-bed-body-image-1444923806 (1)

waking-up-with-ten-creative-new-york-men-body-image-1450193048

Bilder lånade från I-D Magazine.