Rejäl nyårsbaksmälla för redaktör Zuckerberg

Vilken nyårsbaksmälla för Mark Zuckerberg! Superentreprenören som vill ”koppla samman världen och ge alla en röst” hade ungefär 8,7 miljoner motgångar förra året. Det var nämligen antalet delningar, reaktioner och kommentarer av fejkade nyheter som spreds på Facebook och påverkade utgången av det amerikanska presidentvalet.

USA är i dag ett väldigt delat land politiskt. Mannen som vill ”koppla samman världen” basade över en skapelse som på många sätt gjorde precis motsatsen. Hat och hittepånyheter tilläts flöda fritt på Facebook. Kritiken var förstås massiv och när det stod klart att Donald Trump vunnit presidentvalet krismöttes Zuckerberg och hans närmaste chefer i ett slutet chattrum och började med att försvara sig. Fejknyheter hade inte någon påverkan på valet, hävdade de. Men några veckor senare uppgav Facebook att man ska göra det lättare för användare att anmäla fejknyheter och även låta erfarna journalister hjälpa till med faktagranskning. Och nu pratar Zuckerberg om att världen har ” en större känsla av splittring än vad jag har känt under min livstid”.  Som ett resultat av det gav han sig på ett nyårslöfte: Han ska efter ett ”tumultartat år” ge sig ut på en turné till samtliga delstater i USA och prata med folk eftersom idén med att koppla ihop människor inte riktigt fungerade så väl förra året.

Jag tror och hoppas att Zuckerberg börjar inse att han inte bara basar över ett nätverk av användare som innehåller stora delar av världens befolkning utan att han också driver världens största mediehus. Facebook är i dag den enskilt största kanalen för hur människor konsumerar nyheter. Zuckerberg har tidigare kämpat emot idén att Facebook ska ta ansvar för sanningshalten av det som publiceras där men baksmällan från 2016 verkar börja ändra den inställningen. Turnén bland vanligt folk kanske får Zuckerberg att inse att han inte bara är en superentreprenör, miljardär och hackare – någonstans därunder är han faktiskt en redaktör som måste ta ansvar för att artiklarna som publiceras på hans nyhetssajt är sanna.

Kundanpassat content – så bemöter du internt gnäll

Du och jag, kära marknadschef, är nästan alltid överens: Ditt bolag måste vända på perspektivet – förstå era kunders utmaningar och kommunicera kring det. Men du kommer att stöta på patrull från de mest oväntade håll i organisationen.
Här är gnället – och argumenten som biter tillbaka.

  1. ”Vi måste prata mer om vårt företag. Annars vet ju kunderna inte vart de ska vända sig”.

Svar: Ingen väljer leverantör utifrån en enstaka artikel eller film som de konsumerat. Och alla förstår vilka som är avsändaren om ett case ligger på vår sajt eller kan laddas ned via vår annons på Facebook. Första kontakten är bara början på resan till att bli en trogen kund.

 

  1. ”Varför berättar vi inte mer om hur vi själva jobbade – det var ju världens bedrift att sy ihop den här affären med våra leverantörer”.

Svar: Jag förstår det – och tack för allt hårt jobb du lagt ner. Men jag är ledsen. Hur vi jobbar internt bryr sig kunden inte om. Hon eller han vill ha en lösning på sina problem. Du firas internt och får din säljbonus – det är din belöning. Och du kommer att få ännu fler tillfällen att göra det när vi fokuserar på att berätta hur vi hjälper våra kunder.

  1. ”Vi kan inte skriva såhär – det är på tok för förenklat och dessutom fel!”

Svar: Vi ska givetvis inte publicera rena felaktigheter. Men förenkling krävs för att vi ska locka nya kunder som inte känner till oss och vår (ofta komplicerade) teknik. Se istället till helheten av det vi publicerar, white paper, tekniska guider och komplicerade case kommer att kompensera för det enklare material som vi publicerar just nu.

  1. ”Vi kan inte publicera sånt som kan uppfattas stötande av våra kunder”.

Svar: Den som saknar åsikt finns inte. Varumärken som Airbnb (delningsekonomi och icke-diskriminering), IKEA (jämställdhet) och Tesla (oljeberonde) är framgångsrika som en konsekvens av att de vågar ha åsikter. Våra kunder är mogna nog att se skillnad på våra åsikter och vår förmåga till en bra leverans.

  1. ”Om satsar på att bygga upp kända talespersoner höjer vi bara deras löneanspråk och gör dem attraktiva för konkurrenter att sno”.

Svar: Ja, men satsar vi på dem och får dem att växa kommer de alltid att tala väl oss. Vi har då en ambassadör i branschen som mycket väl kan komma tillbaka om några år när hon eller han har lärt sig ännu mer hos en konkurrent.

Den äkta Trumpismen: Ska du också ljuga, förtala och splittra?

Lögnerna vann. Dom mot oss.

Donald Trump är vald till ledare för det som en gång var världens starkaste demokrati. Och han har tagit sig dit genom att vara en outsider, någon som har skrutit om att han egentligen inte har någon erfarenhet av det han ska göra – styra ett land genom politiska beslut. Framgången bygger på lögner (enligt Politicofacts har 70 procent av hans påståenden under valkampanjen varit lögner) och att ställa folkgrupper mot varandra och krydda det med att förtala och förlöjliga kvinnor, funktionshindrade eller krigsveteraner med fel religion – och att upplevas som äkta.

Denna seger riskerar att kopieras av allt från politiker på lokal nivå till opinionsbildare och företagsledare världen över: Hitta en stor grupp som känner sig åsidosatt. Ställ dig på deras sida och spy sedan galla över alla som inte är som denna grupp. Finns det några missnöjen som går att exploatera – gör det. Och faktakolla inga argument eller påståenden, det räcker att se till att rätt filterbubblor fungerar och bekräftar er gemensamma världsbild och påståenden. Och kom ihåg: Ju större lögner ni slänger fram – desto osannolikare är det ”att det skulle kunna vara falskt”. Det är en metodik som har sisådär 80 år på nacken och har visat sig vara väldigt politiskt framgångsrik i de mest skilda länder och styrelseskick – oftast med katastrofala följder.

Det som talar emot att du som företagsledare eller politiker ska ut och börja ljuga och bedra dina kunder eller väljare är förstås det praktiska resultatet av Trumps kommande fyra år. Det mesta talar för att narcissisten Trump kommer att skapa en stor mängd kaos, vanstyre och spänningar i landet under de kommande fyra år han är vald som president.  Den amerikanska maktfördelningen kan stoppa eller förhala vissa förslag men kaoset och populismen kommer att generera en hel del besvikna väljare. För en sak är säker: Trumps politik kommer inte att skapa mer jobb, social stabilitet eller ökad säkerhet för de vita, oftast manliga väljare, som känt sig så åsidosatta och missgynnade att de röstat fram honom till makten.

Den kommande besvikelsen talar för att det blir en relativt kort tid vid makten för Donald Trump. Och om du som företagsledare eller lokal politiker har ett längre perspektiv än så är det ändå den sanna vägen som din politik eller ditt företags kommunikation ska välja. Filterbubblor eller inte – levererar din politik eller ditt företag inte på vad ni utlovat så kommer ni att bli bestraffade i det långa loppet.

Det vi ändå kan lära oss av Trump är styrkan av att upplevas som äkta – en mänsklig ledare. Den opolerade ytan gör att han ”är som vi” och pratar på ett sätt som alla människor kan känna igen sig i. Hillary Clintons höga intelligens, höga arbetskapacitet, professionella framtoning och balanserade sätt har snarare varit en nackdel för henne. Hon har uppfattats som stel och omänsklig medan Trumps igenkänningsfaktor har varit enorm.

Så i det långa loppet vinner äkthet över korrekthet men sanning över lögn.

Kris i rekryteringsfabriken – tekniktalangerna måste smörjas ännu mer

Sigma IT ska rekrtyera tusen personer. Cybercom en om dagen i ett år. Och alla andra it-konsulter skriker efter utvecklare, beslutsstödsspecialister, testare och allt mellan himmel och jord som kan skilja en etta från en nolla. För att inte tala om vad kändisbolag som Spotify eller Klarna har för behov på utvecklarsidan.

Rekryterarna och utbildningsföretagen har bråda tider. Det finns bolag som snabbutbildar inom it-området med superkurser på 12 veckor där studenten ska kunna utföra lite enkel programmering när kursen är klar. Uptrail lockar med att kandidater ska kunna ansöka till it-jobb utan CV, det är bara svara ja eller nej på ett par frågor så har kandidaten gjort sin ansökan. Men det är som en kompis till mig påpekade ”Det hjälper inte om man slänger i fem metkrokar till i den lilla pölen, det finns inte fler storfiskar där ändå”.

Ett sätt att inte hamna i panikåtgärder är förstås att grundligt ta reda på vad medarbetarna gillar med företaget och dess kultur och berätta det för både potentiella kandidater och egna anställda. Eftersom det är ganska nytt att HR-chefer ska börja producera och distribuera eget content finns det förstås en massa snajdiga begrepp för det. Det gamla employer branding blandas med employer value proposition och andra buzzwords. Det kan du förstås strunta i. Men det gäller ändå att så ett frö av igenkänning hos någon som funderar på att byta jobb eller skaffa sin första anställning. Och man får heller inte glömma de redan anställda. De bör påminnas om hur bra de har det – om bara några stannar kvar i stället för att lockas av att konkurrenten så går det att räkna hem en investering på rätt nischat content mot rätt målgrupp.

Enklast är det förstås om det är ett bolag med unika och starka värderingar. Det hävdar alla bolag att de har men vi vet alla att det inte stämmer i verkligheten. Ett bolag som är bra på det här är Oneagency. Grundarna är två tvillingbröder som med starka egna värderingar lyckas de där många bara gör tafatta försök – de tror på sina värderingar själva och lyckas därför rekrytera både kvinnor (svårt inom it) och växa. Då är det förstås lättare att skapa och distribuera content som berör.

Naivt babbel från techmiljardärer

Martin Lorentzon och hans kumpaner är förbannade på att varken regeringens eller moderaternas förslag om skattelättnader för personaloptioner gäller hans mångmiljardföretag. Från sina glastorn kritiserar bland annat han, Izettles Jacob De Geer och Klarnas Sebastian Siemiatkowski beskattningen och drar upp 90-talets argument om att ”smarta människor kommer lämna landet och starta förtetag någon annanstans” om inte reglerna ändras.

Det hände inte då. Det kommer inte hända nu på grund av just denna skatteregel.

Att tro att sådan argumentation skulle bita på en socialdemokratisk regering är inte bara naivt – det visar på att dessa miljardärer lever i en helt egen värld bland gigantiska techfonder, foodtrucks och scenframträdanden på techevent världen runt. Kommunikativt går Martin Lorentzon och hans kollegor fram som om de fortfarande var underdogs. Att de slåss för något nytt, är den lille företagaren som kämpar att få ihop det på sista raden medan de i verkligheten och gemene mans ögon givetvis är multimiljardärer som flyger privatjet och inte oroat sig på väldigt många år om pengarna ska räcka till.

Techsektorn saknar grundläggande förståelse hur politik fungerar. De är uppvuxna med att jobba iterativt, komma på en idé, bygga en fungerande demo, testa den mot marknaden, förkasta eller förändra. Det är helt rätt i deras värld. Men helt fel i politiken. Politiken går försiktigt fram, tar hänsyn till allas behov och framförallt till känsliga frågor kring vanliga människors liv – inte om en app säjer i Google Play. Därför kan man inte som Jacob De Geer ställa frågan ”vem disruptar politiker?”.

Istället för att hojta om att lämna landet eller att ”personaloptioner är som löntagarfonder” (vilket det inte är) så borde de gå ihop med andra företagsledare i samma situation. Få 100 techgrundare att lova att öka personalstyrkan med tio procent om skattereglerna ändras. Då bidrar de med en konkret insats som visar på god vilja att skapa ännu mer arbetstillfällen och inte bara ett intresse av att kunna använda personaloptioner för att undvika skatt och göra deras framgångsrika företag ännu rikare.