Varför säger de bästa upp sig?

Människor arbetar för människor – inte för företag – Donn Carr

Hyper Island lärde mig att hur jag och andra fungerar, drivs och verkar – spelar väldigt stor roll i affärsmässiga sammanhang. Så jag kan inte annat än hävda, att citatet signerat management gurun Donn Carr, är en fullt rimlig och riktig tes.

Men tesen ignoreras, både av personalavdelningar, chefer och ägare samtidigt som dessa undrar varför personalomsättningen är så hög och varför de alltid tvingas lägga så mycket resurser på att anställa.

Och visst kan vi alla vara överens om, att just kommunikationsbranschen till allra högsta grad fallit offer för hög personalomsättnings kostsamma konsekvenser.

Är det så svårt att lyckas få folk att trivas på sin arbetsplats?

Donn Carr ger oss nio beprövade skäl som orsakar att bra medarbetare väljer att sluta:

  1. Överarbetad personal

    Duktiga medarbetare älskar att bidra och kommer att producera mer, men om du planerar att kräva mer ska du även vara beredd att utöka deras ansvarsområde och status. Talangfulla medarbetare kommer inte stanna kvar om deras jobb kväver dem i processen.
  2. Personalens bidrag uppmärksammas inte eller belönas

    Underskatta aldrig kraften i en klapp på ryggen, ett tack, eller en ”bra jobb”-kommentar. Detta gäller särskilt de viktigaste resurserna som är självgående. Det är alldeles för enkelt att ta sin personal för givet – gör inte det.
  3. Fel personer anställs och uppmärksammas

    Bra, hårt arbetande medarbetare vill jobba med likasinnade, på alla nivåer. Främjande av fel person är ett av de värre misstagen som kan göras. När någon har gett allt och blir förbipasserad av någon på en räkmacka. Vilken förolämpning.
  4. Arbetsgivare som inte bryr sig om sina anställda
    Mer än hälften av alla människor som lämnar sina jobb gör det på grund av relationen med sin chef. Företag med chefer som inte bryr sig om sina anställda på riktigt, kommer alltid att ha en hög personalomsättning.
  5. Arbetsgivare som misslyckas med att utveckla sin personal

    När ett företag har turen att ha duktiga medarbetare, är det upp till chefen att hitta områden där dessa kan förbättra och bredda sin kompetens. Som chef har du ett ansvar att ständigt utmana och uppmana. Och struntar du i det, blir dina medarbetare uttråkade och ser sig om efter annat.
  6. Personalen tillåts inte vara kreativ

    Duktiga medarbetare försöker förbättra nästan allt. Och i samma ögonblick som de inte längre kan förändra och förbättra, börjar de hata sina jobb. Något som inte bara begränsar den anställda, det begränsar hela företaget.
  7. Arbetsgivare som inte utmanar sina anställda intellektuellt

    En bra chef utmanar sina anställda och uppmanar dem att utföra saker som vid första anblick verkar för svårt. Detta utvecklar individen och pushar hen ut ur komfortzonen.
  8. Arbetsgivare som inte uppfyller sina åtaganden

    Integritet och ärlighet är två egenskaper som varje anställd kan förvänta sig av sina chefer. Om du säger att du kommer att göra något – gör det. Att hålla ditt ord och dina åtaganden berättar för den anställde allt de behöver veta om dig och vilken typ av person du är och om de kan lita på dig.
  9. Arbetsgivare som inte låter de anställda bibehålla sina passioner

    Av alla skälen, är detta behov det mest enkla att tillfredsställa vilket också kan betyda mest, men det kräver att du lyssnar på dina anställda och observerar. Duktiga medarbetare är passionerade. Ta reda på vilka dessa passioner är och arbeta för att ge dem utmaningar som fyller deras passionerade behov. Du kommer bli överraskad när du märker vad dina anställda är kapabla till när du låter dem komma ut ur den lilla låda du hållit dem i.

Så – hur många av skälen känner ni igen? Fler än tre? Då har ni ett viktigt men tufft arbete framför er. 

Självdistans. Ett bra ord att ha med sig in i 2017.

Jag hamnar mitt i frukosten, ett glatt samtal där fyra vuxna människor skrattar så att de kiknar. I centrum, på bordsflanken, sitter Magnus Uggla och berättar om hur han som liten blev slagen av sin bror.

Det är premiärprogram av Stjärnorna på Slottet och jag kan inte låta bli att älska när fem självcentrerade människor ska samsas om uppmärksamhet. Dessutom verkar samtliga vara genuint fina personer. (Undantaget Johannes Brost möjligen. Hade inte han släppt en biografi som vittnar om motsatsen?)

Jag tycker programmet är underhållande. Framförallt är Magnus Uggla underhållare. Så lätt och ledigt berättar han om sin barndoms stora saknad efter sina föräldrar, ångesten över att själv ha varit en frånvarande pappa, längtan efter sammanhang under uppväxten. Alkoholmissbruk. Viljan att nå sin dröm, omgivningens oupphörliga kritik. Det är en mörk uppväxt, men Magnus Ugglas självdistans gör den ljusare.

Klipp till Morgan Allings medverkan i samma program förra året. Han skällde ut Claire Wikholm för att hon inte var tillräckligt ömmande. Han blev kränkt. Att skratta åt Allings mörker likt de gör vid Uggla-frukosten. Det skulle inte ens Claire Wikholm våga.

Uggla och Alling. Två olika människor och två olika sätt att återberätta smärtsamma minnen. Utan att för den delen förringa eller förminska de personliga upplevelserna.

Inte heller jag menar att förringa någons mörker. Naturligtvis kan ingen som inte varit med om något liknande fatta vad Morgan Alling, eller Magnus Uggla tvingades stå ut med eller vilka spår det lämnat. Men jag säger bara att lite självdistans gör nog livet härligare. Både för dig som berättar och för den som vill lyssna.

Självdistans. Ett för alla, bra ord att ha med sig in i 2017.

Krishantering med Simon Strand

Vissa samtal är alldeles för bra för att inte dela rakt av. Simon Strands medverkan i Morgonpasset här om dagen mynnade ut i ett typiskt sånt samtal. Och om det väldigt aktuella ämnet krishantering dessutom. Så har ni ännu inte lyssnat – gör det bara!

skarmavbild-2016-11-23-kl-18-38-14

Hur vågar ni stå bakom den munkaveln?

För att tysta rasister och sexister är det på sin plats att samla kraft tillsammans, och kollektivt påpeka felen, för att påverka och skynda mot ett samhälle byggt på jämställdhet i alla led. Värna mänskliga rättigheter kallas det, ingenting annat.

Att Kakan Hermansson, som en av de viktigaste förebilderna i Sverige tystas av ett gäng antifeminister på Facebook, är horribelt och gör mig så uppgiven.

Och påstå inte att det handlar om två tweets från 2014, utredda sedan länge. För det gör inte det. Det handlar om att hata och hota en av Sveriges viktigaste röster till tystnad.

Hur vågar ni stå bakom den munkaveln?

MŒnadens kampanj Filmjury    Irene Bernald marknadschef, Audi

Karriärtips: Tove Langseth

Tove Langseth var den mäktigaste kreatören redan 2008. Idag är hon dessutom nybliven VDDDB Stockholm, och utan att överdriva – en av de absolut coolaste personerna i branschen. Hon har det, helt enkelt.

Jag är mäkta imponerad av hennes karriär, och att hon ställer upp och tipsar känns därför skitkul. Tack Tove!tove2

Karriärtips från Tove:

1. Gilla ditt jobb! Tycker man jobbet är kul är det roligt att jobba mycket. Då går man också och tänker på jobbet, även när man inte är där. Och det är bra, för jobba mycket måste man för att bli duktig. Japp, tyvärr, det finns inga genvägar.

2. Be om kritik, inte beröm! Frågar du lite allmänt vad en kollega tycker om något du gjort, då är chansen stor att kollegan är för snäll för att verkligen kritisera. Frågar du däremot ”vad saknas i den här idén?” eller ”hur tycker du det här kan bli bättre?”, då får du troligen tips som rent konkret gör din idé vassare.

3. Snåla inte med dina idéer! Folk som sitter och skyddar sina idéer av rädsla för att andra ska ta kredd för dem, skapar inte bara ett trist arbetsklimat. De får heller aldrig något tillbaka från andra. Var istället bjussig med allt du kan så kommer andra vara bjussiga tillbaka.

4. Våga ge dig in i stora saker! Som ny på jobbet eller i början av karriären, kan vissa uppdrag eller kundprojekt verka alldeles för avancerade för att våga ge sig in i. Så är det nästan aldrig, det mesta ser svårare ut på håll. Bara kasta dig in i det, erbjud dig att hjälpa till! Ofta tillför det mycket när någon ny kommer in och kan se på allt med nya unga ögon.

5. Var för guds skull inte en gnällspik! Lågintensivt tomgångsgnäll leder aldrig till något bra. Kommer du på dig själv med att gå runt och negga måste du antingen bestämma dig för att: 1) Ta tag i det du är missnöjd med på ditt jobb. 2) Sluta och bli lyckligare någon annanstans.

6. Lyssna och kolla på dem som är äldre! Det är ju bara att konstatera att de bästa jobben i Sverige görs av folk som är över 35, ja ända upp till 55. Så se och lär, ungdomar! Sen att de inte är med på fredagsölen, ja det kan ju du skita i.