Ju lokalare desto bättre

Lokalt är hett. I fredags meddelade 24gruppen att bolaget planerar att anställa ett 40-tal journalister och expandera till fler orter. För tre år sedan startade den första sajten 24Kalmar.se och nu driver företaget sajter i Blekinge, Malmö, Nybro, Emmaboda, Bödasand och Kristianstad, skriver Journalisten. Snart expanderar man till Ystad, Trelleborg och Uppsala.

Senaste året har en mängd andra hyperlokala sajter sett dagens ljus. Till exempel Bjuvsnytt, vars chefredaktör intervjuades i Medierna. Fler lokala medieinitiativ är: Jnytt.se, Jmini, Älvsbyn just nu, Arjeplognytt, och Bättre stadsdel.

DirektPress expanderade kraftigt under 2015 med 13 nya gratisutdelade lokaltidningar i Storstockholm, bland annat Solna, Danderyd, Järfälla, Farsta/Sköndal och Hammarby/Skarpnäck och har fortsatt under 2016 med exempelvis Upplands Bro.

Hela den här utvecklingen blir en motvikt till sjunkande upplagor i den betalda morgonpressen. Trenden kommer att förstärkas om förslagen som nu ligger om nytt mediestöd blir verklighet – där kommer pengar att flytta från andratidningarna på orter till nya initiativ. Gratistidningar omfattas av förslaget och även rent digitala statsningar.

Jag tror att framgångsnyckeln är; ju lokalare desto bättre. Tittar vi historiskt så kan vi notera att a-pressens fall till en del berodde på feltänket att människor skulle vara intresserade av nyheter i en region, inte bara en stad. Medan de liberala tidningarna startades i tätorter, försökte de socialdemokratiska tidningarna täcka ett län, som Värmlands Folkblad eller Västerbottens Folkblad. Som uppvuxen i Västerbotten kan jag bara konstatera att Skellefteåbor i allmänhet är rätt ointresserade av det som händer i Umeå och vise versa. Men Skelleftebor är också rätt ointresserade av det som händer i Norsjö, Arjeplog eller Jörn. Detta är orsaken till att de nya initiativen nästan alltid täcker in ett mindre område, även jämfört med de liberala lokaltidningarna.

Det lokalaste exemplet som jag har hittat var i New York tidigare i höst, där jag på en diner hittade magasinet w42st. Jag frågade kvinnan som serverade och hon förklarade att det var deras ”neighborhood paper”. Och grannskapet var i detta fall inte ens en gata utan bara den västra delen av 42:a gatan. Det kallar jag lokalt på riktigt.

lokala