Stig-Björn Ljunggren (Foto: Scanpix)
– Vet inte, för jag hade inte fattat när den var.
Men du var väl med på Rikta vid konkursen 1999?
– Jodå, jag jobbade fyra dagar i veckan åt dem. Det var en jävla fart, nya ansikten nästan varje dag. Det kanske gick lite för fort. Rikta var lite ”den nya ekonomins” pr-byrå.
Var du med om Sydafrikahaveriet också?
– Nej, jag såg att det stod ”Sydafrika” på en whiteboard och frågade vad det var. Då kände jag i min intuitiva mage att det var något konstigt. Om jag hade haft radarn i gång hade jag kanske kunnat bidra med lite riskmedvetenhet.
Varför knäcktes Rikta av Sydafrikafiaskot?
– Göran Persson ville frita sina egna. Ingen i regeringskansliet ville sitta med Svarte Petter. Och vi tänkte att om vi krigar tillbaka kan ingen lita på oss i framtiden. Så det gick som det gjorde, men alla på Rikta fick rätt snabbt nya jobb efteråt.
Hur länge har du själv jobbat i pr-svängen?
– Det är väl drygt 15 år. Första jobbet var en utredning om mjukgörare i plast. Då upptäckte jag att man kunde konsulta och tjäna pengar på det.
Hur har branschen förändrats under dina år?
– Pionjärandan är borta. Pr har blivit en mogen bransch där folk vill jobba. Gränserna mellan politik, pr och journalistik har luckrats upp. Propagandaindustrin har blivit ett enda mischimaschi.
Det är inte längre ett spel mellan pr-folk och medier?
– Nej, nu är pr-branschens verktyg allmängods. Var och en är sin egen pr-agent och Facebook är fullt av dem. Mediernas roll som organisatör av samhällsdebatten är borta.
Så vad jobbar du själv som?
– Kör egen låda och gör för många saker.