Lasse Collin och saxen.
Vad gör du nuförtiden?
- Jag bor ute på en ö i Göteborgs skärgård, spelar jazz på sax och klarinett och är med i par orkestrar, i en av dom spelar en av mina söner trummor, spelar in en hel del, redigerar och bränner CD-skivor, håller igång ett av bandens hemsida, gör notutskrifter till låtar vi spelar, njuter av livet och naturen och målar en del, läser så mycket jag orkar, just nu "Göteborgshändelserna" av Jörgen Gassilewski, en roman om de så kallade göteborgskravallerna. Överhuvudtaget undrar jag hur man hann med att jobba förr i tiden.
Varför lämnade du reklambranschen?
- Jag brände väl ut mig rätt rejält mot slutet av 80-talet, men fortsatte tio år till av bara farten. Under tiden tog mitt gamla jazzintresse alltmer över och ad:n och duktige basisten Clas Engwall och jag spelade så småningom mer jazz på dagarna än gjorde reklam. Till slut var jag med i fyra band som alla repade i mitt arbetsrum på byrån. Det mådde jazzen bra av men kanske inte reklamen, även om vi fick både guldäggsdiplom, 50-wattare och en del internationella priser ända in i det sista. 1998 bestämde jag mig för att börja tulla på min pensionsförsäkring, stängde byrån och flyttade ut till ön. Det har jag inte ångrat.
Vilket är ditt starkaste minne från den tiden?
- Att vi trots att vi nästan alltid hade alldeles för ont om tid, alltid hann bli färdiga. Hur man jobbade till tre på morgonen och ändå lyckades vara ok till presentationen för kunden klockan nio. Och hur vi lyckades fixa saker som gått snett. Som när min bror och tillika projektledaren Clas sent på kvällen lyckades hyra ett jetplan för att flyga upp med rätt helsidesmaterial till DN som skulle gå i tryck någon timme senare. Inget för svaga nerver. Och känslan när man på morgonen med darrande händer bläddrade upp tidningen och såg att annonsen verkligen satt där den skulle.
Saknar du något eller någon?
- Var sak har sin tid. Jag är nog mycket en sån som lever i nuet, går upp i det jag just håller på med. Men det är klart, den galna, lätt mentalsjuka men ofta hysteriskt roliga stämning som gärna uppstår när en slutkörd arbetsgrupp desperat försöker komma på en bra lösning på ännu en kampanj som borde ha varit klar i går, den upplever man bara på en reklambyrå. En del paralleller finns väl med en kollektiv improvisation inom jazzen, men det kan ändå inte riktigt jämföras.
Vilket jobb är du mest stolt över?
- Bra reklam är relevant för det den kommunicerar och ger samtidigt något lite extra tillbaka till den man fått att intressera sig för att ta del av budskapet. Om det sen handlar om humor, ny kunskap, djävulsutdrivning, sex, dödslängtan, livsglädje eller något annat, det får tillfället avgöra. Kan man sedan med variation upprepa det grundläggande temat under en längre tid, och kanske även få det att genomsyra företagets totala framtoning för produkten, då är risken stor att det man gör reklam för blir framgångsrikt. Den mesta reklam jag gjort har försökt jobba efter dom principerna. Ecco är väl det tydligaste exemplet, utförligt beskrivet i den lilla bok vi gjorde i mitten på 90-talet, "Exemplet Ecco", som jag har några ex kvar av om det är nån som vill studera det närmare.
Du tillhör den legendariska 60- och 70-talsgenerationen som anses vara reklamens förnyare i Sverige. Hur tror du att er reklam skulle tas emot i dag?
- Med en anpassning till tidens moden, trender och medieklimat, tror jag den skulle fungera bra. Även om reklam är en dagslända, är den också tidlös när den är som bäst, precis som annan bra konst, litteratur, musik, måleri, film etc. En bra helsida är ju alltid en bra helsida, även om man numera halverat formatet i vissa tidningar.
Vad tycker du om den reklam som produceras i dag?
- Egentligen är jag för lite insatt för att yttra mig. Men av det jag ser kan jag spontant möjligen dra vissa paralleller med fotbollen, där systemtänkandet och kraven på att lyckas i många lag går ut över spelglädjen och artisteriet. Fantasi, nyskapande, mod, hämningslöshet, trivs inte så bra om kraven ger för snäva gränser. Då blir resultatet kanske habilt, men det geniala får stanna hemma i garderoben.
Vilket råd skulle du vilja ge dagens unga copywriters?
- Ifrågasätt hela skiten, stå på konsumentens sida mot kapitalets manipulationer, rådfråga ditt samvete och livserfarenhet om vad som är rätt och vad som är fel, ge fan i att fundera på vad kunder och kolleger ska tycka om det du gör, skit i löner och bonusar, glöm tid och rum och lite till, sätt dig sen och skriv det du kommer på. Försvara sen det du gjort ända tills det sitter där det är tänkt att det ska sitta.
Hur känns det att få utmärkelsen Platinaägget?
- Eftersom jag för några dagar sedan också fyllde 65, är det ju lite guldklocka över det. Och det känns även lite overkligt eftersom det ju var ett tag sedan jag drog mig tillbaka. Å andra sidan är det ju kul att det fortfarande finns några som minns hurdan reklam vi gjorde på 70- och 80-talet och tycker att det man gjorde var bra.
Vem - Lars Gullin eller Arne Domnérus - är Sveriges största saxofonist genom tiderna?
- Lasse Gullin, med eller utan tänder, för att han inte bara spelade fantastiskt bra utan också komponerade låtar i en helt egen personlig stil.
Charlie Parker eller John Coltrane?
- Svårt val, men eftersom min andra son gjort en dokumentärfilm som heter "My name is Albert Ayler", som han åker omkring i världen och visar på jazzfestivaler och för andra intresserade, så svarar jag nog istället freeformsaxofonisten Albert Ayler. Han var den mest kontroversielle saxofonisten i jazzhistorien och kanske också den sista stora förnyaren, lirade bland andra med John Coltrane och spelade på dennes begravning, innan han i november 1970 själv hittades död flytande i East River 34 år gammal. Ett av sin samtid missförstått geni som gav allt för konsten.
Världens bästa jazzlåt?
- Jag ska ta tenorsaxen och improvisera lite, så får vi se vad som händer.