Förstora

Louise Bratt.

I artikeln skriver 25-åriga ”Veronica” bland annat: "Det finns många som jag också. Som har utseendet för sig med en snygg, sexig kropp och en bra personlighet, och som älskar sex. För min del är det en smart affärsidé."

"Veronica" berättar om hur hon marknadsför sig på nätet, vad hon sätter för priser och hur hon klär sig och sköter hygienen. I anslutning till artikeln ger Veckorevyns sex- och relationsexpert Hannah Arnhög en varning till läsarna.

Varför publicerar ni en sådan här text?
– Det är många som har undrat det. Vi har alltid med ett ”ur livet”-jobb i tidningen. Där en tjej med egna ord får beskriva sin livssituation. Vi vill alltid hitta intressanta vinklar, säger Louise Bratt.

Hon säger att man i tidningen ifrågasätter ”Veronicas” livsval genom ingressen där det står ”myten om den lyckliga horan är svår att tro på” och genom att tidningens relationsexpert tar upp farorna med prostitution.

Men hon erkänner att upplägget inte var det bästa.

– Den här historien var planerad längre fram men nu fick vi rycka in den och bildlösningen blev inte så bra. Jag kan förstå att det ger intrycket av att vi vill glamourisera prostitution, men det vill vi verkligen inte. Jag vill låta henne ocensurerat berätta sin historia och jag står för artikeln, säger Louise Bratt.

Ni har många yngre läsare, tycker du att det är lämpligt att de läser detta?
– Det är en fråga som jag får hela tiden. Jag försöker alltid att säga att vår målgrupp är 18-25 år och att det är de vi gör tidningen för. Jag vägrar censurera material som vänder sig till den målgruppen, säger hon och fortsätter:

– Men jag kan hålla med om att är du 12 år kanske inte Veckorevyn är den bästa tidningen i alla avseenden. Men jag kan inte ta ansvar för om de läser eller inte. Jag riktar mig mot 18- till 25-åringar.

Louise Bratt tycker att det är intressant att det alltid är tjejtidningar som ifrågasätts.

– Det finns inte någon annan genre som förväntas ta samma ansvar för sina läsare. Ingen ifrågasätter om att en sexåring till exempel läser om bombdåd i Aftonbladet. Jag kan skrika mig blå om vår målgrupp, men det ses ändå som självklart att vi tjejtidningar ska ha ett uppfostrande syfte.

Vad tror du att det beror på?
– Jag har funderat och diskuterat det mycket. Jag tror att det finns en sorts förväntan på att tjejer ska uppfostras, att de inte kan tänka själva. Och vi tjejtidningar förväntas ta det ansvaret, säger Louise Bratt och fortsätter:

– Men för mig ska Veckorevyn underhålla läsarna. Jag tycker inte vi ska ha ett uppfostrande ansvar när vi vänder oss till myndiga personer.