Resumé möter en euforisk vd för Sveriges Reklamförbund. För Pia Grahn Brikell är de svenska resultaten i Cannes ett kvitto på att svensk reklam står sig. Det går inte att ta miste på hennes stolthet. Inte ens de eventuella patriotiska drag som kan finnas hos den Sverige-finska reklambossen hindrar henne från att sammanfatta Sveriges framgångar:

–   Sverige har vunnit lika många lejon på tre dagar som Finland har gjort på 55 år.

–   Hittills har vi fått 20 lejon. Det är ett helt enastående resultat. Förra året fick vi totalt 12 lejon och nu har det bara gått tre dagar och vi har 21 stycken. Något år hade vi 15 lejon och då var det bäst. Att få 21 lejon och Grand Prix är så bra att det knappt finns.

Vad har kännetecknat 2008 i Cannes?
–   Det som är extra roligt är att det inte bara är en byrå som dominerar utan att framgångarna är utspridda på flera byråer. Vi är heller inte bara bra i en kategori utan vinner istället i nästan alla kategorier.

Vilken kategori är Sverige svagast i?
– Egentligen är det bara presskategorin.

Hade du förväntat dig den här framgången?
–   Nej, det hade jag inte. Jag vet att det aldrig finns några garantier när man kommer till Cannes. Dessutom har konkurrensen varit hårdare än någonsin med rekordmånga bidrag. Svenska byråer skickade in färre bidrag i år än i fjol. Det är helt fantastiskt! Sverige är det land i Europa som vinner flest lejon. Vi är den nya kreativa huben.

Efter Guldägget var analysen att det här skulle bli ett mellan-år för Sverige?
– Många trodde det. Alla vill veta hemligheten med Sverige. Mitt svar är att det är för att väldigt många svenska byråer är väldigt duktiga just nu.

Innebär det här att vi får rekordmånga svenska delegater till Cannesjuryn 2009?
– Jag hoppas det.

Har du någon kritik att framföra mot Cannes 2008?
–   Det skulle i så fall vara att annonsörerna inte har kommit hit. Jag ska försöka att ha en dialog med Sveriges Annonsörer och deras vd Anders Ericson så att de kan komma hit nästa år.

Hur skulle du beskriva stämningen här nere?
– Glädjen här nere bland det svenska landslaget är enorm. Det finns en förbrödring här som inte finns hemma i Sverige där man är konkurrenter. Här hejar alla på varandra och alla är otroligt stolta över Sverige. Vi vet att vi är bra men inte att vi var så här bra.