Förstora

Lena Lindström, Djurrättsalliansen. Foto: Björn Elgstrand.

För några veckor sedan tuggade Tina Nordström lufttorkad skinka från Fors säteri utanför Katrineholm, en gård ägd av Lars Hultström. Jättegott förstås och en värdefull pr-seger för storbonden och ordföranden i Swedish Meats.

I söndags natt mumsade ett av hans svin på en bortgången kollega. Aktivisterna från Djurrättsalliansen filmade och utanför väntade Ekots Daniel Öhman, som inte vill kliva in i stian av rädsla för att begå olaga intrång.

Resten är en smaskig mediehistoria som rullade i alla kanaler hela veckan och nu hotar handeln med den heliga julskinkan. Och det är just målet för aktivisterna som vill få oss att sluta äta kött och värma oss i päls.

– När man tagit reda på hur det verkligen ser ut i svinstallarna vill man att alla andra också ska få veta, säger Lena Lindström som är en av dem som planerat avslöjandet i över två år.

– Vi var några stycken som satt och försökte komma på ett bra sätt att föra ut sanningen om grisarnas verklighet till så många som möjligt. Vi var inspirerade av ”under cover investigations” i USA och England. Smygfilmning av vanvårdade djur är ju inget nytt.

Det är ingen nyhet att det finns djurhållare som av mer eller mindre tragiska skäl missköter sina besättningar. Till och med i Sverige, trots att LRF i reklamen hävdar att svenska bönder och svin är bättre än andra för att vi har strikta djurskyddslagar.

– Avslöjanden av vanvård viftas ofta bort som enstaka fall och undantag, säger Lena Lindström. Därför ville vi ha ett så stort underlag att det inte gick att avfärda.

Gruppen satte målet till 100 svinstallar och började leta lämpliga objekt:

– Det är inte så svårt att hitta adresser på företagslistor eller inspektionsprotokoll från Länsstyrelsen. Sedan satte vi igång att besöka anläggningarna, på dagtid eller på natten när risken att bli upptäckta var minst. De allra flesta filmerna är tagna det senaste halvåret. Ett 30-tal aktivister har hjälpt till med projektet.

Det är olaga intrång att oinbjuden gå in i andras fastigheter och hemfridsbrott om det rör sig om en bostad. Olaga intrång straffas med böter, men det kräver att polisen kan identifiera gärningsmännen. Det finns också en smittskyddsrisk om personer stövlar omkring mellan olika djurbesättningar i samma kläder. Men det är inget som djurrättsaktivister grubblar sig sömnlösa över.

– Vi vill helt undvika konfrontation, förklarar Lena Lindström. Om vi blev ertappade skulle vi förklara att vi filmade och sedan avlägsna oss. Konstigt nog hände det aldrig.

Djurstallar hålls av hävd olåsta av brandskyddsskäl. Alla ska kunna hjälpa till att rädda djuren vid en brand då bonden inte är hemma. Men i några fall misslyckades filmningarna.

– I två, tre fall var gården låst. I andra fall gick det inte att tända i lokalen och filmerna blev för dåliga. Och några gånger strulade tekniken. Men det blev en vansinnig mängd film, över 20 timmar, och hundratals stillbilder.

– Vi har haft en grupp som klippt film och registrerat materialet. Det får inte bli ett enda fel, hela trovärdigheten hänger på det.

För medielanseringen valde aktivisterna Sveriges Radio och reportern Daniel Öhman:

– Sveriges Radio har gjort bra reportage om djurskydd tidigare, förklarar Lena Lindström. Men när vi presenterade materialet för Daniel Öhman krävde han bevis för att det stämde.

– Vi valde då att ta med honom till Lars Hultströms gård i söndags natt. Det var mest sprängstoff där. Han fick försäkra sig om att filmen var äkta, men väntade utanför när vi filmade.

På tisdag morgon klockan tre gick första Ekosändningen och mediekarusellen rullade igång för fullt några timmar senare. Få djurrättsaktioner har fått så positivt mottagande i medierna och bland allmänheten och så stora effekter för motparten.

– Fast egentligen är det ju ingen nyhet, konstaterar Lena Lindström torrt.

Tidpunkten var också perfekt för den som vill minska grisätandet inför julen, men det fanns inte i den strategiska planeringen:

– Nej, vi hade tajmat aktionen mot grisproducenternas årsmöte i Jönköping i tisdags, berättar Lena Lindström. Vi hade tänkt göra lite aktioner på stan och följa upp med aktiviteter på andra håll för att få lokaltidningarna intresserade.

– Tanken var att vi skulle sitta och ringa runt till medierna hela dagen. Det blev tvärtom.