Detta med IB var intressant för 40 år seda.. och har inte Guillou något nytt att komma med? Är det det enda han tycker att han har lyckats med? För han drar upp detta varje gång han vill synas i media med en ny bok. 99,8% av alla svenskar bryr sig inte längre om IB!

Jan Guillous sköld är inte uniformen. Hans sköld är ”i journalismens namn”. Jan Guillou anser nu, efter begrundan, att det är lika bra att få slut på fortsatta skitfrågor om de egna femåriga utbyteskontakterna med KGB. Så han slänger iskallt ut kommentaren: ”Jag har bränt upp alla dokument, angående KGB”. Trovärdigt agerande? Nej, verkligen inte. Det hjälper inte hur mycket Jan Guillou nu kämpar med att få till det:”göra tillägg, ”kompletteranden” den senaste ”minnesboken”.Nej, faktiskt inte. ”Det” är ju till och med ”bränt”.Det som däremot är klart, det är att Jan Guillou inte kommer ur den lervälling han själv sett till att sätta sig fast i. Den skit han under fem år och i lönndom hade ihop med blodsbesudlade KGB hade inget med journalism att göra. Punkt! Som det har blivit har det heller ingen betydelse vad Jan Guillou än säger och påstår sig ha gjort och inte ha gjort om sina fem år vid KGB. Inget, absolut inget går att belägga! Det enda fullständigt klara, det är att han under fem år har haft utbyteskontakter med KGB. Detta har skett i lönndom för arbetsledning, arbetskamrater och samhället! Jan Guillou är helt enkelt en OOSTD. Det vet han också och det finns nog trots allt ändå en oro hos honom för att vara betraktad som en sådan.Nej, förresten. Inte ens en sådan stämpel kan väl bita på den gamle simmaren! Den där solkiga kolonen har fått sin plats och får därmed anses vara fulltalig! Sluta jidda, Jan Guillou. Kom med något väsentligt i stället, än att se allt som en konspiration mot dig och din person. Risken finns annars att begreppet blir befäst för att fortsatt gälla: ”Henry le Grand Trudelutt Guillou”! Dina 5- åriga KGB- kontakter - för dig till person ogenerat, varade i en tidsanda som bara det gör saken värdeladdad och ökar förståelsen för Arne Lembergs agerande med sin PM till SÄPO. Arne Lemberg – som du fortsatt inte kan lämna ifred, trots att han nu inte kan svara upp på dina antydningar och påståenden – förvarnade dig, utan din förståelse. Arne Lemberg gjorde vad han skulle, och vad som förväntades av honom: han lämnade SÄPO för kännedom den PM som Expressen har grävt fram och nu visat publikt. Du blandar in IB- avslöjandet i denna din KGB- historia och ser ”skumma krafters” verkande. Eftersom det inte finns annan kännedom, officiellt, än att det var du, Peter Bratt och Håkan Isacsson som stod för IB- avslöjandet, kan det bara vara du som vet om det fanns ”skumma krafters verkande” med information om IB. För Peter Bratt, som du arbetade parallellt med i IB- ärendet, har det varit fullständigt okänt om dina samtida kontakter med KGB, har han sagt. Du pratar i fördömande ordalag om ”din bäste vän”, Arne Lemberg, som en slags förrädare och ”angivare” av dig. Du snubblar på kamratbegreppet. Tycker du att du betedde dig ”kamratligt” gentemot Peter Bratt under IB- grävandet, genom att undanhålla honom dina då parallella kontakter med KGB? Likt polisens sköld och försvar för eget utövande av oegentligt våld vid omhändertaganden och gripanden, omskrivs och försvaras detta oegentliga med ”våldsamt motstånd”. Lika fiffig lösning på ”problemen” karaktäriserar Jan Guillou: hans djupt rotade förklenande av annan och annat och överskjutande av förklaring och skuld på annan och annat. Rättfärdigandet av egen person hindrar honom inte från förskjutande och likgiltighet som medel - även om det drabbar kamratskap och samhällsvärden. I polisens fall gäller det rättfärdigandet av brukat våld. I Jan Guillous fall handlar det om försvar för brukade av medel (nonchalans, likgiltighet, ekonomisk- och ego- vinst) mot en företeelse, verksamhet eller en person, som han ser vara eller har varit hinder för hans syften. Jan Guillous sköld är inte uniformen. Hans sköld är i ”journalismens namn”. För samhällsvärdet och för allmän information var det bra och fullt berättigat att Expressens journalister uppdagade Jan Guillous 5- åriga utbyteskontakter med KGB och lät det komma allmänheten till kännedom. Grunden för avslöjandet låg i den PM som Jan Guillous gode vän och journalistkollega på Tidningen FIB Aktuellt/Kulturfront, Arne Lemberg, lämnade dåvarande SÄPO för upplysning och information. Anledningen till att Arne Lemberg ingav denna PM till SÄPO var att det var hans yrkesmässiga skyldighet att göra det, eftersom ”gränsen var nådd” för vad det journalistiska arbetet kunde hålla innanför egna väggar: Jan Guillous (vad han nu förklarar det med) journalistiskt informationhämtande, genom personlig kontakt och utbyte med KGB – främmande makts säkerhetstjänst. Inget, absolut inget av denna journalistiska ”gärning” har Jan Guillou berättat om under 40 år. Det var inte hans förtjänst att nyheten kom i dagen. Förtjänsten tillskrivs Expressens journalister. Det var Jan Guillou själv som valde att ha utbyteskontakten med KGB och det var Jan Guillou som väl visste att ”förankra” detta ”journalistiska informations- och orienteringsarbete” med KGB hos Arne Lemberg (där kommer det egna säkerställandet in i bilden). Arne Lemberg ”avböjde” och bad Jan Guillou avstå kontakterna och framförallt avstå från att utföra handlingar för KGB. Intressant då att jämföra tid för Arne Lembergs PM- inlämnande till SÄPO med tidslängd för Jan Guillous fortsatta ensam- ageranden och utbyteskontakter med KGB. Jan Guillou lyssnade inte till Arne Lembergs råd och avvisanden, utan fortsatte sina KGB- kontakter. Det var tack vare Arne Lembergs PM till SÄPO om att Jan Guillou hade utbyteskontakt med KGB som ”ärendet”, efter det, var att betrakta som ”känt” (kan Jan Guillou tänka sig att det redan innan PM var känt hos SÄPO och varför inte också vid IB?). Arne Lemberg (betänksam för om Guillou höll på med olagligheter visste vikten av att meddela (genom arbetsplatsen) SÄPO ”för kännedom”. Därmed ansågs ”informationen klar”, Jan Guillou inbegreps i Arne Lembergs PM för att ha ”givit sig till känna”. Vad blev Jan Guillous reaktion på Arne Lembergs PM till SÄPO? Jo, Jan Guillou reaktion blev ett häpenhetens utfall mot Arne Lemberg som förnedringens angivare. Arne Lemberg, hans... ”bäste vän”... hade... ”angivit”... honom, vilket...”var fullständigt okänt”... för Guillou och... ”sorgligt”. Jan Guillous reaktioner har varit hans oförstående inför rättsvärden, ser det hela som ett ”angrepp” mot hans person och egna idéer och han bemöter allt med de hårda ordens agitation för egen rätt och annans värde som av icke- betydelse i sak. Man säger att det mildras, eller avtar med åren, men den killen verkar oförbätterlig. Inte minst när det gäller frågan om högmod och kamratsap.

Det finns troligtvis mer bakom det här som varken Jan Guillou eller SÄPO och deras kompisar vill att vi, allmänheten skall få reda på. Hor vore det ifall Karl-Johan Byttner kunde vara lika mycket grävande journailist och gräva i den senaste tidens s.k "affärer" med tillkomsten av bl.a FRA och IPRED-lagarna? Nej, är man rädd om sin karriär är det bäst att bara skriva om IDOL, Madeleine och annat mindre tarvligt. Det finns redan gott om arbetslösa journalister. God Jul! :-)