I dagarna presenterade IKEA sin nya inredningskollektion Sinnerlig, formgiven av Ilse Crawford. Om designen kan sägas att den är är rustik och är uppbyggd på naturliga material och färger. Bland materialen som använts kan nämnas kork, massiv akacia, keramik, munblåst glas, bambu, sjögräs och bomull.

Just valet av kork är signifikativt för kollektionen och har fått en del uppmärksamhet. Eftersom vinindustrin alltmer lämnar korkanvändningen, öppnar det upp för andra användningsområden för detta funktionsmaterial som framställs av barken på korkeken, utan spill och utan att avverka själva trädet. En viktig poäng i tider då allt som kan kopplas till hållbarhet är en konkurrensfördel.

Ilse Crawford har låtit naturen guida henne i arbetet med kollektionen. "Livet är inte perfekt, naturen är inte perfekt och vi är inte perfekta. Naturmaterial är naturligt icke-perfekta, vilket är skälet till att vi ville behålla materialens sanna karaktär och släppa igenom avvikelser" som hon uttrycker det.

Medan färger och former är mjuka och behagliga, så är formerna med IKEA-mått mätt ganska råa och egensinniga. Jag har tittat på designen ur ett omvärldsperspektiv och funderat (medvetet långt) över varför den ser ut som den gör.

Inredning har kraften att ta oss tillbaka till platser vi inspirerats av eller betydelsefulla händelser. Men föremålen vi omger oss med påverkas även, medvetet och omedvetet, av saker vi mentalt förbereder oss på. IKEA:s Sinnerlig-serie visar tydliga tecken på det senare.

Vi har fått se många natur- och miljökatastrofer de senaste åren. Hållbarhetsfrågan upplevs nu central och brännande för alltfler vilket gjort att den åkt upp som en raket på företagens agendor. Det är också tydligt hur både arkitektur och design färgats alltmer av denna utveckling. Jag minns hur"Earth Matters" som trendexperten Li Edelkoorts presentation hette 2010, var helt fokuserad på de rekordmånga naturkatastrofer som drabbat världen samma år – och att dessa skeenden helt enkelt var moder jords sätt att slå tillbaka på den miljöförstöring och urholkning av hennes naturtillgångar som mänskligheten så länge ägnat sig åt.

Edelkoort pekade på hur arkitektur, design och mode i alla tider påverkats av krig och katastrofer liksom den enkla logiken att vi alltid sätter högre värde på det vi ser en begränsad tillgång på. Stilmässigt skulle den närmaste tiden komma att präglas av naturfärger som exempelvis jord, olja, lera och kol liksom att formspråket skulle bli råare och naturligare. Och tja, det är väl bara att se sig omkring fem år senare och konstatera att Edelkoort prickat rätt. IKEA:s Sinnerlig-serie kan ses som ett tydligt exempel på hur en designriktning definierad av både omsorg och oro för omvärlden fått bärkraft nog för att ta steget till de många.

Men det finns många andra exempel på hur designuttrycken influerats av katastrofberedskap. Trädkojor och skjul i robusta material kommer tätt och snabbt i nya utföranden. Arkitekten Tom Kundig har ritat Sol Duc Cabin, ett ytterst robust hus helt klätt i stål och stående på höga på stolpar. En enorm lucka kan manuellt försluta hela huset och göra det i princip oförstörbart – om det skulle stå öde en längre tid, eller om den intilliggande floden skulle få för sig att svämma över. Målsättningen med projektet var kort sagt att bygga något som verkligen står pall. "A virtually indestructible steel cabin" som den rubriceras.

Jag skulle också vilja ta exemplet Japan – ett land som genom åren drabbats obegripligt hårt av jordbävningar och översvämningar. Men som varje gång rest sig och stått ännu starkare. De osäkra omständigheterna har förutom att ge japanerna en kollektivt stark moral, gjort dem till mästare på katastrofberedd arkitektur – kännetecknad av lätta naturmaterial som skadar få om de raseras och enkla strukturer som är lätta att bygga upp igen. Praktiskt och naturligt, men också vackert. Tiden har format och förfinat en tydlig estetik som inspirerat arkitekter långt utanför jordbävningarnas högriskområden.

I vår alltmer visuellt upplysta värld matas vi med bilder av katastrofscenarion, såväl inträffade som hotande. Men lika mycket inspireras vi av de envisa människor med huvudet på skaft som löser problemen på snillrika sätt. Det är tydligt hur arkitektur och design tagit intryck av detta. Även på platser där vattennivån aldrig kommer att stiga över den trygga kajkanten.

Låt oss katastroftesta IKEA Sinnerlig. Jag slås av att de stora föremålen är lätta, medan de små dito är tunga. En bordskiva av kork med lätt rundade hörn flyter lätt ovanpå en störtflod och skadar ingen som som kommer i dess väg. De smala metallbenen klarar en översvämning galant, de står stadigt, klarar väta och utgör minimalt vattenmotstånd. De mindre föremålen i serien, som tillbringare och fat, väger påfallande mycket för sin storlek vilket gör att de står kvar på sin plats så länge det är möjligt.

En annan reflektion är att former som medvetet är i obalans – stora lampskärmar över nätta bordsytor, samt metallbockar och nämnda korkskivor ger en känsla av föremål som drivit omkring, samlats upp och skapat en ny, nästan slumpmässigt organisk stil – som efter ett katastrofscenario. Vissa föremål, som exempelvis en av pallarna, ser ut att ha haft ett annat liv innan den blev ett inredningsattribut. Hela serien kommer i en återhållen, nästan helt växtfärgad kolorit – som för att signalera minimal mänsklig inblandning och skonsamhet mot mot naturen.

När jag talade med en IKEA-anställd i Kalmar samma någon dag efter lanseringen meddelade hon att det inte bara krävdes kravallstaket utan även så mycket personal att området utanför entrén "såg ut som ett rapsfält". Naturen är vacker – och IKEA spelar smart.

John Mellkvist,

Design- och varumärkesstrateg