Att vem som helst får ha sex med vem som helst är en viktig princip i ett liberalt, jämställt och humanistiskt samhälle. Som medmänniskor finns ingen anledning för oss att ha några synpunkter på att en vd på företag knullar runt eftersom det inte bryter mot några regler. 

Som någon som har intresserat sig för etikfrågor i näringslivet tycker jag däremot att det är intressant att reflektera över vad ett sådant beteende kommunicerar till omvärlden. Att något är lagligt innebär dock inte att det är lämpligt i alla sammanhang. 

Låt oss dessutom först anta att vi talar om en erkänt skicklig och sympatisk företagsledare, lika driven i styrelserummet som i sängkammaren, en förtroendeingivande person som uppenbarligen går hem hos, och med, många. 

Men vad kan ett sådant här beteende få för konsekvenser? Att ett bolag säger sig stå för ett antal värderingar är en sak, vilka värderingar som ledningen agerar efter är något annat men det som anställda förhåller sig till. 

Vilka signaler skickar det internt om en assistent som har jobbat under honom plötsligt får gå efter att deras relation har tagit slut? Vilka signaler skickas om en mellanchef som han har knullat plötsligt får en nyinrättad viktig och synlig position? Att hon har gått alla de interna ledarkurserna och är mest kvalificerad för jobbet är fakta som hade vägt lätt i jämförelse med alla kollegers misstanke om att det ändå inte var det som avgjorde beslutet. 

Att beskylla mellanchefen för bristande omdöme med hänvisning till att hon borde ha kunnat inse konsekvenserna av att inleda en relation med en överordnad skulle vara ett misstag eftersom det bortser från det faktum att hon befinner sig i en beroendeställning. Nej, snarare är det hans omdöme som borde ifrågasättas. 

Att Handelshögskolan inte lär ut vad som är praxis när det gäller knullandet av kolleger innebär inte att det är ett område som är öppet för egna tolkningar. När man tackar ja till att ta mer ansvar förväntas man inse att en effekt är att man måste säga nej till saker som kan hota såväl det egna som organisationens anseende. Att bli lite kåt på sin egen makt är okej, att åtrå kolleger är det däremot inte. 

Vilka signaler skickas externt om den här vd:n ändå tillåts fortsätta med sitt beteende? Vilka signaler skickar styrelsen, som ansvarar för att tillsätta och avsätta vd? Att de verkar villiga att riskera både bolagets och hela branschens rykte genom att tillåta att agerandet pågår? Jo, det skulle signalera att styrelsen verkar villiga att överse med hans beteende och bortse från de rykten som går så länge vd:n fortsätter leverera den goda lönsamhet som han gör. (Minns att han också är en oerhört skicklig företagsledare.) Men att något vanligtvis är att betrakta som privat skulle ju inte frånta styrelsen ansvaret för att upplysa vd:n om att hans oförmåga att behärska sitt sexuella begär ger dem rätt att initiera en utlösning av hans fallskärm. 

Alla tankeexperimentets likheter med verkliga händelser är naturligtvis fullständiga tillfälligheter. Verkliga motsvarigheter saknas dock inte. 

För nog har vi anat något, kanske hört något, kanske till och med pratat med någon som säger sig varit med om något sådant här? Att man ändå inte säger något är nog inte bara en rädsla över att stöta sig med en stor reklamköpare utan kanske också ett tecken på att vi hyser förhoppningar på det personliga planet: "Så länge han kan, så kan också jag?".

Per Grankvist
Expert på etik och hållbarhet