Formatet föddes som en vild idé av journalisten Alex Schulman våren 2013 och har sedan dess utvecklats till en av veckans höjdpunkter för oss medienördar. Idén var kittlande, de bittra konkurrenterna grävde ned stridsyxan för att skapa ett nytt innovativt samarbete. Att Jan Helin inte skulle kunna eller vilja fortsätta det frispråkiga projektet som ny programdirektör på SVT och public service var rätt givet.

Jag har hört i princip alla avsnitt och är klart imponerad av projektet. Efter en något trevande inledning sattes en standard med långa och ofta lärorika samtal om medier och journalistik. I sina bästa stunder har Mattsson & Helin fungerat som en folkbildare. Man kan bara hoppas att en del självutnämnda "mediekritiker" – troll & näthatare – har lyssnat för att få en något mer realistisk bild av hur arbetet och nyhetsvärderingen fungerar på en större redaktion. Kanske har några till och med fattat att det inte finns stor konspiration bland "PK-media".

Allra bäst har Mattsson & Helin varit när de vågat vara lite osams, det hade kanske kunnat ske lite oftare. Å andra sidan tror jag att de, på riktigt, tycker rätt lika om många saker.

Deras största tillgång har varit kvällstidningsattityden: "Vi funderar inte så mycket hur det ska gå eller hur vi ska göra, vi bara kör!". Jag gillar den inställningen, det finns också i kvällstidningarnas DNA att snabbt testa olika typer av journalistik och affärer. Det som inte flyger läggs ned. Det som funkar bygger man vidare på.

Mattsson & Helin har funkat. Inte minst för oss i branschpressen, de flesta avsnitt har gett oss nyheter eller nya uppslag på trender vi kan skriva om. Möjligen kan man tycka att tabloidparets förkärlek för snabba nyheter och att vara först ibland slagit över. När Anette Novak och Medieutredningen kom med sitt delbetänkande i november kastade sig redaktörerna ut i vad som närmast var en övertänd direktsändning. Att man knappt skummat utredningen gjorde inget, man läste den samtidigt som man pratade. Kanske hade det varit bättre att faktiskt läsa utredningen och haft mer underbyggda synpunkter tre dagar senare.

Duons mediesnack har blivit stilbildande och fått flera efterföljare. Attladottir och Bjurwald, från Politism och Medievärlden, är förmodligen den mest kända. Konceptet med ett "ständigt pågående samtal mellan två chefredaktörer" har även podden "Lokalen" med Dalademokratens chefredaktör Bosse Andersson och konkurrenten Carl-Johan Bergman plockat upp. Detsamma gäller GullbergNordström, med Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg och Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström.

Att Mattsson och Helin själva tyckt att projektet varit riktigt kul går inte att miste på. I det näst sista avsnittet jämför Jan Helin – skämtsamt – sig och Thomas Mattsson med Beatles och Lennon & McCartney. Vem är John och vem är Paul?

Mitt favoritavsnitt har för övrigt anknytning till Beatles hemstad Liverpool. Thomas Mattsson, stort Liverpool-fan, satt på ett tåg på väg till Wales för att se Liverpool möta Cardiff i en fotbollsmatch. Resan var också en del i ett 50-årsfirande, vilket innebar att Expressens chefredaktör inte var helt nykter vid inspelningen. Vilket framgick allt mer för den uppmärksamme lyssnaren. Till Mattssons försvar ska sägas att han inte var beredd på att avsnittet skulle spelas in just då, men han ställde ändå upp för att rädda veckans utgivning. En efter omständigheterna imponerande prestation.

Vilken mediepodd ska då komma efter beroendeframkallande Mattsson & Helin? Det låter mellan raderna som om Thomas Mattsson skulle vilja fortsätta i någon ny konstellation. Jag tror också att Jan Helin skulle kunna ersättas på ett bra sätt av Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski. Men den lite kittlande motsättningen mellan ärefienderna Expressen och Aftonbladet skulle försvinna. Liksom den inneboende dynamik som finns i ett samtal med en hög chef från Bonnier och en från Schibsted.

Det är nog troligt att kvällstidningsrävarna Mattsson & Helin har haft en större samsyn på mediemarknaden och journalistiken än vad Mattsson & Wolodarski skulle ha. Den givna parhästen är givetvis hen som efterträder Jan Helin som chefredaktör på Aftonbladet. Det som talar emot en sådan lösning är att man som ny på chefredaktörsstolen gissningsvis känner att andra arbetsuppgifter är viktigare.

Man tar också en risk, att vara en medienörd på Mattsson & Helin-nivå är få förunnat. Att sitta och prata i timmar om medieutredningar och Instant Articles under natten mot lördag är kanske inte heller vad alla människor vill göra efter en lång arbetsvecka. Mattssons eventuella nya medpoddare riskerar även att framstå som mindre kunnig än både Mattsson och Helin. Funkar inte den nya konstellationen råder det liksom ingen tvekan om vem det berodde på. Tycker också lyssnarna att kopian inte var lika kul som originalet är det nog lätt att tappa sugen.

Resumé avslöjade nyligen att Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein ska göra en podd tillsammans med Svensk Damtidnings Karin Lennmor. Med tanke på att duon själva kallar sig för "gud och satan" finns säkert potential för intressanta samtal. Mitt förslag är att kvällstidningarnas kulturchefer Karin Olsson och Åsa Linderborg slår sina påsar ihop.

De är två briljanta stilister och starka retoriker som förmodligen skulle tycka olika om det mesta. Inte minst politiskt, Karin Olsson har arbetat som ledarskribent på liberala Expressens ledarsida. Medan Åsa Lindborg anses ligga rejält till vänster om Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida. Duon har redan, som traditionen påbjuder, rykt ihop i spalterna ett antal gånger. Senast i höstas då Expressen under bokmässan "snodde" debatten mellan författaren Daniel Suhonen och politikern Håkan Juholt. Vilket fick Linderborg att skriva rasande krönikor om "sveket" och kalla Karin Olsson för "Krösa-Maja" som "försöker göra sig intressant genom att springa runt bygden med skvaller". Attacken fick ett lika dräpande svar på klassiskt kulturbråksmanér.

Idén är förmodligen orealistisk – men den teoretiska potentialen för intressanta och underhållande samtal är hög. Det är dock tveksamt om duon har den tid, personkemi och lust som krävs för projektet.

Till sist: Det är Mattsson som är Paul McCartney och Jan Helin som är John Lennon. Om det är SVT:s vd Hanna Stjärne som är Yoko Ono och splittrade bandet låter vi vara osagt. Liksom Beatles gjorde med Let it be-plattan 1970 slutar Mattsson & Helin på topp.