Jobbet som Ekochef är ett av Mediesveriges mest prestigefyllda. Nu vilar ansvaret för 160 medarbetare på Olle Zachrisons axlar.

Rekryteringsprocessen har varit tung och ingående. Förutom intervjuer så gick nya Ekochefen igenom personlighetstester, analytiskt test, samtal med psykolog och omfattande referenstagning.

Stämmer det att psykologen drog upp barndomen?
– Ja. Jag fick ut mycket av samtalet eftersom det gav mig en chans att tillsammans med ett proffs reflektera över mitt eget ledarskap och tänkande, säger han.

Hur var det att gå igenom den här processen?
– I början tänker man att det där blir säkert ingenting. Det finns så många kvalificerade sökanden. Någon annan kanske redan är vigd för jobbet. Plötsligt så blir det en intervju och sedan en till och så vid tredje tillfället så börjar det sjunka in. När de sa att jag var en av slutkandidaterna så började jag rannsaka mig själv. Vill jag verkligen det här? Klarar jag av det mentala trycket? Jag pratade med min fru om vad det skulle innebära för oss om jag tog det.

Olle Zachrison trivdes med sitt jobb som redaktionschef på Svenska Dagbladet. Men Ekot lockade mer.
– Jag har aldrig varit den som sitter och funderar speciellt mycket, vad nästa jobb ska vara eller så. Men det finns ett ytterst fåtal jobb i Mediesverige som överhuvudtaget skulle kunna vara aktuella. Chef för Ekot var ett sådant jobb. Dels beror det på att Ekot har en så duktig redaktion, men sedan så handlar det också om min personliga historia. Jag var här för 15 år sedan, som praktikant.

Får du offra mycket för det nya jobbet?
– Det är för tidigt att svara på det. Men alla som har ett chefsjobb vet ju att det är otroligt krävande, särskilt i det uppskruvade medielandskap som vi har. Du ska vara lika bra alla tider på dygnet, oavsett plattform. Jag tror alla som jobbar inom media har känt de senaste fem-tio åren att kraven har år för år ökat. På många av tidningsredaktionerna innebar de ökade kraven nedskärningar.

sdfds

Olle Zachrison växte upp i en samhällsintresserad familj i Stockholm med en pappa som arbetade mycket internationellt och en mamma som var socionom. Han kallar sig själv ”en typisk SO-person”. Efter gymnasiet började han plugga statsvetenskap för att som 22-åring ansöka till JMK. Efter ett år på utbildningen valde han ett sabbatsår för att plugga statsvetenskap i Paris.

Det första längre jobbet efter JMK var för Ekot. Cirkeln är därmed sluten.
– Jag flyttade till England och frilansade där i cirka två år, bland annat för Ekot, där jag tidigare varit praktikant. Man var väldigt nervös när man kom in här. Jag fick göra ett kunskapstest som praktikant. Jag stod i Paris och den tidigare  Ekochefen Staffan Sillén läste upp frågor som ”hur många kärnkraftsreaktorer har Sverige?” Det här att testa att bo i andra länder och rapportera därifrån var lärorikt.

2003 gick han från radion till tv och avverkade bland annat TV4 Nyheterna och TV8. Under 2008 kom han till Svenska Dagbladet och storsatsningen E24. Som mest hade man 48 medarbetare där.
– Det var en av de roligaste tiderna i yrkeslivet. Det var ett ungt gäng med pionjäranda. Men det var även otidsenligt jämfört med hur det skulle varit idag. SvD Näringsliv, en av huvudanledningarna till att man prenumererar på Svenskan idag, fanns inte på nätet. Varumärkesjobbet passade inte riktigt. E24 kan sägas vara en föregångare till Omni.

Han växte i sin roll och blev slutligen chef för SvD Näringsliv. Under 2013 blev han redaktionschef för Svenska Dagbladet med ansvar för 115 medarbetare.

Gamla kollegor beskriver Olle Zachrison som oerhört journalistiskt intresserad och att han som chef själv tar tag i skrivandet.
– På SvD och flera av mina gamla arbetsplatser har jag jobbat väldigt mycket ’hands on’ i vissa lägen, till exempel var jag aktiv i liverapporteringen efter terrordåden i Paris för att jag bedömde att jag behövdes bäst där och då. Jag gillar att veta hur processerna på en redaktion funkar i detalj, allt från att skriva artiklar, göra webb-tv till att lägga ut innehåll i sociala medier. Ekot är en ännu större verksamhet där jag förmodligen kommer att behöva ha mer helikopterperspektiv för att se hela verksamheten och styra genom duktiga underchefer, men jag kommer nog aldrig överge nyfikenheten på att sätta mig in i exakt hur verksamheten funkar.

Varifrån kommer din journalistiska drivkraft?
– Jag älskar nyhetsjournalistik, att jobba med kombinationen av att både vara snabbt rapporterande och att försöka sätta agendan med egna avslöjanden. Det målas ofta en så svart bild av medieklimatet – att många journalistjobb har försvunnit och att vi inte mäktar med uppdraget längre – och det stämmer på ett sätt. Men samtidigt tycker jag att digitaliseringen innebär så stora möjligheter att göra bättre journalistik.

Du älskar digitaliseringen?
– Det är en ganska bisarr grej att hugga ner träd och göra papper av dem och åka runt med lastbilar hela natten för att dela ut papperstidningar. Jag gillar papper, men det finns en snabbhet och en direkthet i en digital journalistik, än att behöva frysa ögonblicket och säga ”det här var det som hänt fram till klockan tio igår kväll”.

Svenskan föll till viss del offer för digitaliseringen under 2012 och var tvungna att banta redaktionen rejält. Hur var stämningen då?
– Stämningen var periodvis tung och orolig vilket förvärrades av att olyckskorpar utanför huset kraxade om SvD:s förestående undergång. Men stämningen har förbättrats i takt med att SvD:s digitala strategi har mejslats fram och lett till så fina resultat, både rent ekonomiskt (reds. anm vinst på 35 miljoner 2014, inklusive presstöd på 50,8 miljoner) men inte minst i form av prisvinnande och innovativ journalistik.

I 2015 års Förtroendebarometer bland svenska medier så hamnade Sveriges Radio i topp. Förtroendet bland unga (16-29) ökade till 69 (68) procent, medan förtroendet hos de äldre (60-74) sjönk något till 72 (77). Befolkningen är vana vid att radion levererar korrekt information.

– Dels är det en del av ett public service-företag, där opartisk rapportering finns i kärnan. Ekot har en trovärdighet i utrikesrapporteringen som ingen annan i Sverige har eftersom man har 22 korrar. När andra har monterat ner sitt korrenät så har SR satsat på fler. Det handlar om värderingar, resurser, men också kompetens.

Varumärket Ekot har traditionellt haft ett starkare fäste i en äldre publik och utmaningarna som följer kommande år är därför stora. Till det hör att regeringen förra sommaren stoppade övergången till digital radio, DAB +, efter kritik mot utredningen. FM-nätet kommer alltså att hänga kvar ett tag till. Olle Zachrison är väl medveten om vad som väntar.

– Om man frågar svenska folket så kanske alla som är 50+ säger att Ekot är en garant för korrekta nyheter. Många yngre människor kanske aldrig går in på nyhetssajter eller läser en tidning eller definitivt inte rattar in P1. De ska också kunna hitta till Ekot som en garant för kvalitetsmässigt trovärdig nyhetsjournalistik. Där finns ett enormt jobb att göra.

fdgdf

Ni ska inrikta er mer mot yngre?
– Förr i tiden så gjorde tidningarna särskilda satsningar som ska lycka in de yngre. Jag säger inte att det är fel, men jag tror inte att det är rätt väg att gå för Ekot. Jag tror att gymnasieungdomar och äldre kan vara lika nyfikna på att få kvalitetsjournalistik. Jag pratar inte om det traditionella Lunchekot 12.30. Det kan handla om att vi gör Sveriges vassaste tweets där man får en snabb faktaruta när något har hänt, eller att vi tillgängliggör en hel sändning på Facebook.

Utrikeskorrespondenterna förtjänar en större publik, enligt Olle Zachrison.
– Vi kanske inte bryter ut eller förpackar det på ett sätt som gör att du upptäcker det i dina flöden idag. Jag vill vara i ditt flöde och ge det en chans. Den journalistiken är lika relevant för en 22-åring som en 62-åring.

Sveriges Radio drabbades hårt av mordet på Asienkorrespondenten Nils Horner för snart två år sedan. Enligt Olle Zachrison ligger det ibland som en slöja över redaktionen.

– Det finns svåra säkerhetsaspekter kring utrikesjournalistiken. Det var ett fruktansvärt trauma för Ekot när Nils Horner mördades. SR har faktiskt bara rest in i Afghanistan en enda gång efter det.

Hur kommer det bli framöver?
– Vi följer säkerhetsläget noga och bedömer därefter. Vi har en säkerhetsavdelning som tar fram vad korrarna ska ha för utrustning, hur man larmar om något händer och så vidare. De aspekterna tar vi på stort allvar. Och jag är glad att ha en så kompetent utrikeschef i Ginna Lindberg.

Enligt Olle Zachrison har säkerhetsläget för journalister fått större betydelse, även inrikes.
– Vi har debatten om hatet mot journalister som jag tror alla som jobbar i ledande befattningar har märkt av. Då har ändå jag varit otroligt förskonad, kvinnliga chefer och reportrar är mer exponerade. Det finns sådana diskussioner här också. Men kanske är det så att näthatet mot enskilda reportrar är större på redaktioner där man frontar upp medarbetare med åsiktsrelaterade texter.

SR var ett av flera svenska medier som tog beslutet att publicera den 22-årige misstänkte terroristens namn i november. Mannen frikändes senare. Dåvarande Ekochefen Michael Österlund försvarade beslutet att publicera namnet med allmänintresset.

Hade du tagit samma beslut?
– Det är en svår fråga. När det framkommer att en person är totalt rentvådd från alla misstankar så tycker jag att man måste kunna säga att det var fel att vi publicerade namnet. Men i det läget som var, en polisjakt på en misstänkt terrorist och att polisen uttryckte en vilja att namnet skulle komma ut, så tror jag att det var rätt beslut. Jag tror att man skulle gjort det igen.

I efterhand har medierna valt olika vägar, bland annat att ta bort namnet helt från sina publiceringar.
– SR valde att radera namnet på en del av befintliga publiceringar. SvD valde inte att radera namnet, men man lade till en kommentar om att personen var helt rentvådd.

dfssa

Är arbetsklimatet tuffare på Ekot än på SvD? Mer prestigefyllt?
– Arbetsbelastningsmässigt var hösten 2015 på Ekot och Svenskan stentuff med bland annat Syrienkonflikten och Parisattackerna. Ska man dessutom göra manifestationer som Radiohjälpen och Gula Båtarna så blir det utmattande. Men på grund av läget har vi på Ekot kunna tillföra mer resurser. Det är inte så att den dramatiska omvärldsutvecklingen hos de kommersiella medierna gör att de kan ta in tio reportrar till. Det är mer allvarstyngt och reglerat uppdrag här, men hos exempelvis Schibsted så kan man köra på mer. Testa mer, snabbjobbat, vara lite mer lekfull.

Vid Parisattackerna var SVT och SR sena på bollen.
– Frågan är vad som är snabbt. Strax efter tio den kvällen så var Ekot ute med grejen. Men man kommunicerade inte tillräckligt snabbt med var du kunde höra mer information. Det är något vi tar till oss av. Det är jättebra att kvällstidningarna är snabba och sänder, men jag hör mindre att de skryter om innehållet i sändningarna. Egenvärdet är att vara snabba.

Som ett svar på kritiken för rapporteringen i Paris har Ekot, med start i måndags, förstärkt beredskapen med en extra styrka inne från 09-02.

– Vi kallar det Ekots liveprojekt. De ska vara snabbare att komma igång med direktsändningar. Vid Istanbul-attacken i tisdags så drog vi igång sändning på webben och inte FM-nätet. De grejerna flashar vi för via vår app. Här har vi sett bra utväxling. Om man jobbar in det här arbetssättet så är det enkelt för oss att bryta den normala tablån.

Ekot ska också förändra det fördjupande eftermiddagsprogrammet Studio ett.
– Efter Ekonyheterna klockan 22 så går en repris av Studio ett. Nu kommer vi att klippa om programmet och göra vissa nya inslag som vi kör live, för att få in mer aktualitetskänsla. Om något riktigt stort händer så kommer vi byta ut reprisen mot en ny sändning. Det är ett av svaren på vår självkritiska utvärdering efter Paris.

Hur är det att tappa Fredrik Laurin till SVT? Indikerar det att det är trögjobbat i grävgruppen på SR?
– Det är tråkigt att jag inte fick chansen att jobba med Fredrik som är en av landets bästa grävande journalister. Men vi har en bra interimslösning på grävchefsstolen under våren samtidigt som vi påbörjat rekryteringen av Fredriks ersättare, så den undersökande journalistiken kommer att rulla på bra på Ekot. Grävgruppen är ett rutinerat och självgående gäng.

Vem inspireras du av?
– En stor inspiration för mig har varit mina två chefredaktörer på SvD, först Lena K Samuelsson och senast Fredric Karén. De är båda kraftfulla ledare som ger andra möjligheter att utvecklas och köra på utan att detaljstyra, avslutar Olle Zachrison.

FAKTA/Olle Zachrison
Ålder: 40 år
Uppväxt: Förr i Vällingby, sedan bodde jag på Söder och i Nacka
Bor: Enskede
Familj: Fru och två barn
Utbildning: Studier i statsvetenskap och internationella relationer, sedan journalistutbildning på JMK.
Karriär: Reporter Ekot SR, 2001-2002, Chef Finansnytt TV8, november 2006 - december 2007, reporter SvD/E24, januari 2008 - november 2010, chef SvD Näringsliv, november 2010 - oktober 2013, redaktionschef Svenska Dagbladet oktober 2013 - december 2015
Bäst lästa bok: En mycket intressant bok jag läste i somras var Mikael Holmqvists sociologiska studie av Djursholm. Strändernas svall av Eyvind Johnson är en gammal favorit.
Motto: "Bara för att du själv inte har hört det behöver det inte vara en nyhet"
Medievanor: Nyhetsknarkare som lyssnar på radio (mycket P1) och poddar konstant medan jag läser nyheter på olika sajter och i sociala medier.
Nätverk i mediebranschen:Bland annatMicke Österlund, Cilla Benkö, Martin Jönsson, Anne Lagercrantz, Fredric Karén, Maria Rimpi, Peter Wolodarski, Anna Gullberg och Andreas Cervenka

FAKTA/Ekot
Anställda: cirka 160
Utrikeskorrespondenter: 22
Program: Till Ekot hör - förutom nyhetsverksamheten och utrikeskorrespondenterna - även programmen ”Studio Ett”, ”P1-morgon”, ”Konflikt”, ”Godmorgon, världen!”, ”Ekots lördagsintervju”, ”Radiokorrespondenterna”, ”P4 Världen” samt ett antal podcasts.