– Facebook är som en stor hund som kommer rusande mot dig i parken. Problemet är att du inte vet om den tänker slicka dig i ansiktet eller äta upp dig.

Det flitigt använda citatet kommer från Aftonbladets förre publisher Jan Helin, som in sin tur snodde det från det från New York Times-journalisten David Carr.

Det sammanfattar rätt bra mediernas kluvna känslor gentemot amerikanska mediejätten Facebook.

Det vi gillar med Facebook är den massiva spridningen vårt innehåll och våra länkar kan få genom plattformen. Många medier, bland annat Resumé, får in en ansenlig mängd trafik till sajten via sociala medier och främst Facebook. Det medierna är rädda för är att Facebook blir så dominerande att bolaget tar över och eller på sikt förstör vår nuvarande affärsmodell.

I onsdags morse befann sig ett gäng utvalda nordiska mediechefer på Facebooks kontor vid Euston Square i centrala London. Bland de svenska representanterna fanns Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, Jan Helin, tillträdande programdirektör för SVT, Ehsan Fadakar, chef för sociala medier Schibsted, Pia Rehnquist, chefredaktör Sydsvenskan och Eric Ljunggren, chefredaktör Metro.

Tanken var att de nordiska medierna under avspända former skulle få lära sig mer om Facebooks och dotterbolaget Instagrams produkter. Det är svårt att inte bli imponerad när vår värd för dagen, Nick Wrenn, drar igång presentationen. Facebook har under sin relativt korta historia, grundat 2004, fått ett massivt globalt genomslag. Över en miljard människor är aktiva på nätverket varje dag, 1,5 miljarder varje månad. Trots det, eller kanske tack vare det, är deras anställda påfallande ödmjuka i kontakterna med medierna. Facebook-folket poängterar att de vill jobba tillsammans med medierna, de vill ha vår feedback på de nya tjänsterna och produkterna. Vi sitter i samma båt, är budskapet. När en dansk tv-journalist talar om svårigheterna med tv-reklam som automatiskt rullar igång innan videoklipp med journalistik svarar en ung Facebook-anställd i tennisskor "jag kan känna din smärta" och lägger till "jag har också jobbat inom medierna".

Mycket av dagen ägnas åt att tala om – eller sälja är nog ett bättre ord – den nya tjänsten Instant Articles. Det är enkelt uttryckt ett nytt gränssnitt som gör det möjligt att lägga upp sitt innehåll direkt på Facebooks plattform. Uppladdningen går mycket snabbt, det finns många möjligheter att skapa attraktiva läs-, film- och multimedia-upplevelser. De exempel och lösningar som visas upp på scenen i London är påfallande snygga.

Vad är då haken? Just det att det sker på Facebooks plattform. Vilket givetvis betyder att medierna tvingas flytta sin affär dit. Man kan sälja exponering av klick som vanligt, eller delegera det jobbet till Facebook. Om man väljer det senare tar Facebook 30 procent av intäkterna, vilket enligt branschstandard får anses som skäligt (Google tar mer, till exempel). Men man ger också bort de data som besökarna lämnar efter sig, vilket är den verkliga hårdvalutan i dagens medievärld. När Facebook sedan vet exakt vilka som läser en viss publikation har man allt man behöver för rikta andra erbjudanden mot just den målgruppen. Skulle Facebook kunna vara så aggressiv mot någon som bolaget samarbetar med? Det låter långsökt, men som medieägare är det svårt att inte tänka tanken. Och vad händer när du har lagt en stor del av din affär på Instant Articles och Facebook plötsligt bestämmer sig för vända på steken? Du får 30 procent av pengarna, inte 70 procent. Många medier är idag mer eller mindre beroende av trafiken från Facebook. Förhandlingspositionen är inte särskilt stark.

I Norden har Schibsted tagit plattformstänkandet längst. Idén är att skicka användaren och hens data runt i den egna plattformen. Man komma in som en läsare av Aftonbladet, slussas vidare till Blocket och sluta på Hemnet. Det sättet att jobba ger starka synergier och har gjort norrmännen stormrika. Under ett snack över en kopp kaffe i London konstaterar den före detta Schibstedchefen Jan Helin att hunden Facebook just idag mest verkar vilja leka. Men han noterar också att det blivit allt vanligare med hyperlokala köp- och säljsajter på Facebook. I förlängningen betyder det att om man inte behöver lämna Facebook för att läsa sina nyheter är det sannolikt att man kommer att exponeras för de nya hyperlokala köp- säljsajterna. Och om de växer riskerar sajter som Blocket på Schibsteds plattform att drabbas. Så för den medieägare som driver en plattformsstrategi är frågan om Facebook och Instant Articles ett avgörande strategiskt vägval. Att bygga upp en egen plattform som nu och över tid ska kunna utmana Facebook är en rejäl utmaning. Vilka har råd med det? Kanske inte ens Schibsted.
***
Är då Instant Articles något för Resumé? Det är lätt att bli förförd av möjligheterna, det går att presentera ett journalistiskt material på ett mycket attraktivt sätt. Det skulle också ligga i linje med Resumés varumärke, om vi ska vara en självständig branschbevakare är det också rimligt att vi själva testar nya saker. Om vi kan skriva om nya innovationer som vi har egen erfarenhet av ger det oss rimligen en större trovärdighet än om vi bara rapporterar om andras sätt att arbeta. Men även för oss finns strategiska och affärsmässiga överväganden. Resumé har en annonsaffär som bygger på att vi får bra betalt från en specifik målgrupp som vi känner mycket bra och har en stark relation till. Att "ge bort" den affären och kundrelationen till Facebook är något man bör tänka på både en två gånger. Å andra sidan kan man hävda att vi redan nu är har gett bort mycket kunddata och trafik till Facebook. Jag tror att vi liksom Expressen och Aftonbladet kommer experimentera med en del av vårt innehåll på Instant Articles. Det är också möjligt att vi under den processen hittar en modell som passar oss perfekt och både ger bättre användarupplevelse och ett bra bidrag till vår affär. Fortsättning följer.
***
I helgen vill jag läsa Fokus, DI Weekend, Offside och Filter. Plus morgontidningarna. I bioväg ligger The Big Short högst upp på listan. Sedan vill jag se Zlatans match på tv på söndag kväll. Och nya avsnittet av Billions. Jag har runt fem timslånga poddar att plöja igenom. Och Medierna, Ekonomiekot lördag och Ekots lördagsintervju på Sveriges Radio missar jag aldrig. Och så måste jag nog jobba ett par timmar. Som förälder har jag alltid en mix av kalas, gympaträningar och sagoläsning på programmet. Om jag får tid över ska jag träna själv också. Och hade vi gäster hemma på lördag kväll?
Det är rätt uppenbart att medierna konkurrerar om människors begränsade tid. Jag tror att vi journalister har mycket jobb kvar att göra för att hitta vår förtjänade plats i ovan beskrivna "livspussel".
***
Något nytt om när sista avsnittet av Mattsson & Helin kommer? Det är "på gång" hälsar Jan Helin.
***
Grattis till ännu välförtjänt pris, Omni.
***
Trevlig helg!