Efter flera chefspositioner på några av Sveriges mest tongivande medier så har Anna Körnung nu landat ett chefredaktörsjobb på Mitt i, som driver 31 lokaltidningar i Stockholmsområdet.

Drömmen om att bli journalist föddes redan som tioåring. Men då var planen att bli sportjournalist. Hon fick en skrivmaskin i julklapp och sedan rullade allt igång.

– Jag har alltid sysslat med olika sporter, så det ligger något i det. Men jag vet inte riktigt hur jag såg mig själv arbeta med sport. Jag kanske hade en vision om att flyga runt i världen (skratt). Att jag skulle bli journalist är det enda jag vetat med säkerhet.

Anna Körnung växte upp på Västkusten och sökte under flera år till Journalisthögskolan i Göteborg. Deckarförfattaren Åke Edwardson var universitetslärare på den tiden.
– Han ringde upp mig vid jul och sa ”grattis, du har kommit in”. Han frågade ”varför blir du inte glad?” och jag sa ”jo, jag är glad, men jag visste att det här skulle hända”. Det var mer en tidsfråga.

Föräldrarna skildes när Anna Körnung gick på lekis och hon bodde i omgångar hos pappan tillsammans med sin äldre bror. En uppseendeväckande sak på 70-talet.

– Pappa låg i framkant där. Självklart idag, men ovanligt då.

Barndomen gjorde Anna Körnung och brodern självständiga och anpassningsbara.

– Man förlorar något i ena änden, men vinner någonting annat. Jag vill inte försköna det på några sätt – det finns saker som jag inte fick med mig – men om man tittar på det stora hela så har jag aldrig tagit någonting för givet. Jag har lätt att anpassa mig och lösa problem.

Anna Körnung flyttade hemifrån redan i årskurs nio och började extrajobba på Konsum.
– Man tvingades bli vuxen lite för snabbt. Den sorglösa tiden försvinner. Man blir lite för inriktad på att klara vardagen.

Den journalistiska karriären började med ett flertal vikariat på Dagens Nyheter. Hösten 1993 tog det fart på riktigt, genom ett reporterjobb på SvD Näringsliv. Under de 13 åren Anna Körnung blev kvar var hon bland annat nyhetschef och chef för Näringsliv. Medieföretagen då och nu är som natt och dag.

– När Lena K Samuelsson kom in genomförde vi ett stort förändringsarbete på Svenskan. Det är spännande att se vilken kraft som sätts igång. Svenskan ville inte nöja sig med att, som vi lite skämtsamt sa, vara en tidning för överstar på Östermalm. Vi satte igång en viktig process som lever kvar än idag.

– På 90-talet var det aldrig fråga om tidningen kommer finnas om fem år. Nu är det mer ”när försvinner den?”. Det gäller flera medieslag. Man kan inte veta vad som kommer att överleva. Det var tufft ekonomiskt för Svenskan på den tiden – vi var underdogs till DN – men kunde hitta på nya grejer för vi inte hade något att förlora på det.

Var Lena K Samuelsson en bra chef?
– Jättebra. Jag tycker inte att hon har fått den credd hon förtjänar. Hon kanske inte har varit så synlig utåt, men hon är otroligt drivande och stark internt.

Anna Körnung fick senare, tillsammans med Mattias Fyrenius, uppdraget att ta SvD Näringsliv vidare.

– Vi jobbade fram två spår. Antingen gör vi en Dagens industri eller så gör vi en digital satsning.

I oktober 2005 startade Näringsliv24 – som senare blev E24. Papperstidningen Näringsliv fortsatte rulla och E24 blev en separat sajt från SvD.

– Så hade man inte gjort idag. Det säger mycket om hur det var på den tiden. ”Vi måste göra en nätsatsning”, sa man. Nu är det integrerat på ett helt annat sätt.

Schibsted blev sedan sugna på att ge sig in på gratistidningsmarknaden. Anna Körnung var med och startade Punkt SE sommaren 2006.

– Det var en fruktansvärt rolig tid. Det blev en känsla av nybygge. Det var också stor skillnad mot Svenskan, där det var väldigt sparpräglat. Där fick man skippa taxi för cykel och vända på papperet man skrev på, men på Punkt SE fanns det knappt några begränsningar.

Punkt SE höll bara i två år, då Schibsted valde att köpa in sig på 35 procent i etablerade Metro.

– Det var ett par gyllene år för gratistidningarna och Schibsted ville vara med i matchen. De fick sin affär till slut. Jag tror egentligen att Schibsted hade velat köpa in sig någonstans direkt, men valde först en annan väg. När en eller två vägar stängdes så var en tredje möjlighet att starta en gratistidning själva.

Anna Körnung var kvar i Schibsted-huset till sommaren 2009, då hon värvades till Bonnier Tidskrifter och tjänsten som chefredaktör på Veckans Affärer. Den tiden blev inte riktigt som önskat.

– Jag hade arbetat många år med näringslivsjournalistik så det var en väl känd terräng. Men vi kom inte riktigt överens.

Anna Körnung fick sparken från Veckans Affärer efter drygt två år.

– Även om inte Bonnier Tidskrifter vill beskriva det så, var det så. Det var inget uppslitande bråk, utan vi hade inte samma syn på vad ekonomijournalistik på VA skulle stå för. Då var det bättre att jag gick.

Vad var främsta problemet?
– Jag är kommersiellt skolad. Ska man kunna göra bra pengar på innehåll så måste det vara innehåll som står på trovärdig grund och är självständig journalistik. Jag ser ingen motsättning i det, utan det är det man säljer på. Sen kan man göra massa saker utifrån innehållet – jag har inget emot event och så vidare – det är att flytta journalistik till en scen. Men det var lite för flytande gränser på VA för att jag skulle känna att jag stod bakom det. Till slut ville ledningen bli av med mig.

Anna Körnung blev först erbjuden andra jobb inom Bonnier Tidskrifter.
– De ville ha en snygg lösning. Det var väl okej, men jag kände att tycker vi så olika så ska vi nog gå skilda vägar.

Hur kändes det?
– Det är ju inte roligt när det sker. Det akuta är att du blir ledsen och känner dig utputtad.

Vad lärde du dig?
– Det blev en påminnelse om att jobbet inte är allt, att inte bara få bekräftelse från jobbet och prestationerna där.

Det kan inte varit speciellt kul på VA, det varade ju trots allt bara två år?
– Nej, då får man lägga mycket kraft på de där processerna istället för att tänka på att göra bra innehåll och se till att tidningen går fint.

Efter VA följde nyhetsmagasinet Fokus. Chefredaktör Martin Ahlquist tog då in Anna Körnung som redaktionschef.

– Det skulle bara vara ett inhopp, men jag blev kvar i fyra år. Jag trivdes väldigt bra. Fokus fyllde ju tio år i fjol, men man har ändå känslan av att den är nystartad. Det kan naturligtvis vara på både gott och ont, men alla var verkligen totalt dedikerade i att göra en bra tidning.

dcvxcv

Vilken är den jobbigaste situationen du varit med om som chef?
– Det måste varit när vi tvingades säga upp alla från Punkt SE, uppåt 100 personer. Eftersom vi fanns i Stockholm, Göteborg och Malmö fick vi sätta oss och ringa runt till alla.

Cheferna fick beskedet på söndagkvällen och på måndag morgon fick Anna Körnung lyfta luren och meddela om nedläggningen.

– Det fanns en sorg i att de här två åren var slut. För de allra flesta var det ju från en dag till en annan, det tog slut omgående.

Saknar du inte skrivandet?
– Man kan sakna hantverket, å andra sidan har jag haft möjlighet att vara en del i hantverket i stort. Jag vill vara så nära det som möjligt. Det är en viktig injektion för mig.

Sommaren 2015 blev Anna Körnung kontaktad av rekryteringsfirman Novare för jobbet som chefredaktör för Mitt i. Ett flertal intervjuer och referenskollar senare så fick hon jobbet.

– Det blev inga psykologtester, men det var många samtal. Både med folk på Novare och Mitt i:s vd Erik Norberg, styrelseordföranden Joachim Berner och klubbens representanter.

Vad kände du för Mitt i när du fick frågan?
– Jag blev jättesugen. Dels för att jag tror på lokaljournalistikens möjligheter. Det handlar om läsarnas vardag. Visst vill du läsa om presidentvalet i USA, men du vill också veta vad som händer nere på din gata.

Anna Körnung fick frågan i samma skede som det skulle ske ett skifte på Fokus. Johan Hakelius fick senare jobbet som chefredaktör.
– Läget var rätt.

Hennes första uppdrag på Mitt i blev att sätta igång visionsarbetet tillsammans med vd:n Erik Norberg.

– Alla medieföretag befinner sig i ett språng, men det är svårt att veta vart man ska sätta ner foten. Det är få medieföretag som kan säga vad som kommer att bli en lönsam affär på sikt. Det är faktiskt en spännande tid på det sättet. Att bejaka förändringen är viktigt – inte se den som ett hot. Alla reagerar dock på förändringar. Man kan vara orolig för jobbet och undra om man inte räcker till kunskapsmässigt. Men om man hela tiden ger verktygen och ser till att folk kan få rätt kompetens, så tror jag att man som medarbetare känner att det är en kul resa.

Hur skulle du beskriva dig själv som chef?
– Jag tror mycket på att vara i verksamheten, att inte gömma sig. Sedan jag kom till Mitt i så har jag haft medarbetarsamtal med runt 70 personer i cirka 40 minuter vardera. Dels lär man känna varandra och dels får jag lyssna på idéer. Det har varit otroligt bra samtal med väldigt engagerade medarbetare som också gett mig energi att fortsätta utveckla Mitt i.

Mitt i sitter på Årstaängsvägen i Liljeholmen. Redaktionen består av nästan 80 personer. Totalt består Mitt i av runt 150 anställda. Koncernen består av 31 olika tidningar som tillsammans når drygt 900 000 stockholmare varje vecka. En printtung organisation med en stor utmaning framför sig.

– Papperstidningen kommer leva i flera år till. Mitt i är ett starkt varumärke och det finns fortfarande stora möjligheter här. Men det som har sackat efter lite – och det var en av anledningarna till att jag tog jobbet – är förändringsresan mot digitalt. Nu är det rejäla kliv framåt. Nödvändigheten i det behöver vi nästan inte prata om.

– Vi måste fortsätta göra en bra papperstidning. Men de sex dagar i veckan som våra läsare inte nås av papperstidningen så måste vi fånga in dem. Vi ska bli den primära digitala nyhetskällan – inte sagt att vi kommer konkurrera med Aftonbladet – men vi måste vara bäst lokalt. Vi är inte där än.

En bit på vägen är den webbsatsning Mitt i körde igång i november 2015, innan Anna Körnung var på plats. Då lanserades undersajter till samtliga tidningar och kopplade samman dessa med sociala medier.

– Kan man ta med sig varumärket Mitt i in i sin mobiltelefon och vara där hela veckan så finns det möjligheter att göra affärer digitalt. Vi har en app, men den lämnar en del att önska. Det är ett av projekten för 2016. Hade jag kunnat backa bandet lite hade jag önskat att vi började med mobilen.

Kan de anställda digitalt?
– Absolut, men tyngdpunkten har länge legat på att göra en papperstidning och den ska fortsätta vara bra, men nu det handlar det till stor del om en mental inställning. När jag har haft samtalen med medarbetarna är alla fullt medvetna om att då branschen är i förändring så måste även Mitt i förändras. Där känner jag mig helt trygg. Vi måste se till att alla får utbildning och verktygen som de behöver.

Sommaren 2014 köpte riskkapitalbolaget Segulah Mitt i från Stampen. Mitt i var en riktig kassako för Stampen, som behövde pengarna för att betala av sina lån. Segulah har en investeringshorisont på 5-7 år.

Hur märks det inom organisationen att ni ägs av riskkapitalister?
– Jag tycker inte att ägandeformen i sig är avgörande, utan det är som i alla bolag, man ska utvecklas och helst leverera någon slags vinst. De lägger sig inte heller i. Riskkapitalbolag gör en exit efter ett antal år, och det är liksom tydliga förutsättningar. Det är inget konstigt.

Är det kravställt?
– Nej, det är inget problem. Det är samma mekanismer som styr privat eller börsnoterade bolag.

Kommer ni starta nya tidningar inom Mitt i?
– Vi täcker in stora delar av Stockholm, men sen finns det alltid någon bit, till exempel Ekerö. Så möjligheterna finns. Men vi tittar snarare på hur vi ska utvecklas digitalt, avslutar Anna Körnung.

FAKTA/Anna Körnung
Ålder: 51 år
Uppväxt i: Född i Uddevalla, bott många år i och runt Göteborg
Bor: Kungsholmen
Familj: Jennie, 25, Alice, 24, Emil 20, och Kalle 17 år
Karriär: DN, Svensk Export, SvD, Punkt SE, Veckans Affärer, Fokus och nu Mitt i
Utbildning: Journalisthögskolan i Göteborg
Intressen: Mina barn framförallt, springer så ofta jag orkar
Gör en helg: Är helst med min familj, tittar på fotboll, springer, dricker, äter, läser
På nattduksbordet: ”Knark: en svensk historia” av Magnus Linton, senaste Offside och Sun Axelssons triologi ”Ett eget liv”
Bästa film: Väljer ett par bra serier istället: ”Show me a hero”, ”The Americans” och ”The Jinx”
Medievanor: DN, Fokus, SvD, Offside (podd och papper), kvällstidningarna i mobilen, ”P1 morgon”, alla möjliga nyheter i SVT och TV4, poddarna ”Det politiska spelet”, ”Bildningspodden”, ”Serial” och ”Åsiktskorridoren”.
Nätverk: Alla möjliga människor jag jobbat med överallt