Så här års brukar jag drömma om Australien. Ett fantastiskt land i många avseenden. Bortse från de långa barfotastränderna ett ögonblick och betänk vad det har utöver dem: Dubbelt så stor befolkning som Sverige, enorma råvarutillgångar, utvecklat utbildningssystem, tillgång till mark, välplanerade hamnstäder och närhet till Asiens tillväxtmarknader samt en enastående hög levnadsstandard med trygghetssystem överlägsna de svenska. Något saknas dock: varumärken med globalt renommé. Inget Volvo, inget SKF eller Sandvik, ABB, Atlas Copco, Ikea, Bacho, Electrolux, Husqvarna, H&M etc. Sådant vi svenskar ser som självklarheter.

Det har skrivits om det tidigare, främst i utländska medier samt på några vakna bloggar: Sverige som varumärke tillhör de starkaste i världen. På senare tid har svensk utrikespolitik förargat borgerliga debattörer som hävdar att erkännandet av Palestina och uppläxandet av Saudi­arabien har skadat landet. Men ur ett renomméperspektiv har utspelen förmodligen gagnat oss.

Tag mjuka värden som humanism, fred, feminism och ett (åtminstone fram till helt nyligen) bussigt flyktingmottagande, och lägg ihop dem med de hårdare värden som industrin levererar, så får du bilden av ett modernt, effektivt, mänskligt och progressivt land. Krydda med lite kreativitet och forwardness à la Spotify, Skype toppat av en Avicii och du blir inte förvånad att fäderneslandet där stugorna fortfarande målas röda, åtnjuter en topplacering.

Vadå i topp, frågar du. Kanske inte i topp hos dig eller Kommunals medlemmar, men när vi rankas av exempelvis Reputation Insti­tute* hamnar Sverige på tredje plats. I en annan undersökning, Future Brands Country Brand Index 2014–15, hamnade Sverige på fjärde plats.

Så vad gör vi med det här då? I princip inte ett skit. Mats Rönne och Olle Wästberg har skrivit om detta på Micco Grönholms blogg The Brand-Man för flera år sedan. Simon Anholt är en engels­man som med angelägenhet rankar nationers varumärken (Nation Brands), och han förvånas att vi inte använder oss av det.

Men kan vi det? Jo, faktiskt. Vi skulle kunna göra en New Balance. Kina har nått vad ekonomerna kallar "Lewis turning point". I korthet handlar det om att framgångarna beror på att industrilönerna i jordbrukssamhällen kunde hållas på en låg nivå. När landet urbaniseras vill arbetarna ha mer eftersom det blir dyrare att leva. Lönerna stiger snabbt. I Kina har man nu tvåsiffriga ökningar årligen.

Detta är ett skäl till att New Balance tog hem delar av skotillverkningen till USA. Löneskillnaderna hade krympt. Sedan några år tillverkar man fler och fler dojor i USA.

Men New Balance hade ett annat skäl också. De skor som bär stämpeln Made in USA (och även Made in England där man har en fabrik), betingar ett väsentligt högre pris än sina kinesiska kusiner. Ibland är materialen lite finare, men medan ett par grå New Balance gjorda i Kina kostar runt 1 000 kronor får vi punga ut med drygt 2 000 för ett par lika grå men amerikanska pjuck. Faktum är att täckningsbidraget är högre på skorna från USA och England. Konsumenten är benägen att betala för äkta ursprung. Enkelt som så.

Tänk om kvalitetsmärken som Haglöfs, Fjällräven, Husqvarna, Stiga med flera tog hem delar av produktionen till Sverige. Du skulle kunna hjälpa dem på traven, Stefan Löfven.

1. Blås liv i svensk småskalig tillverkningsindustri genom att ge dem ett eget rotavdrag. Befrielse från arbetsgivar­avgifter de första fem åren för varje anställd som är nyanländ svensk. Särskilt kvinnorna som det annars tar drygt tio år innan de landar ett jobb, kan ges plats i en nyuppväckt svensk tekoindustri. Halvera sedan bolagsskatten.

2. Låt dessa företag betala lägre löner under de första fem åren. Se det som arbetsmarknadsintroduktion, lätta på trygghetslagarna under introduktionen. Då sätter du tusentals arbetslösa, låg­utbildade i arbete. De har kommit in på arbetsmarknaden.

Våra svenska varumärken kan använda ett av världens mest gångbara och trovärdiga argument: Made in Sweden. Och ta ut högre marginaler. De har gjort en New Balance. Plus för Sverige är att nyanlända sätts i arbete samt att döende orter i landsorten kan ges nytt liv. Om bara 5 000 nyanlända sätts i arbete sparar staten 1,5 miljarder. Samt att varumärket Made in Sweden ytterligare förstärks. Forskning visar att om det förstärks ökar även den utländska turismen, den som bara i fjol gav oss intäkter på 100 miljarder. Dessutom mår planeten lite bättre. Svensk tillverkning ger väsentligt mindre koldioxid och miljö­gifter än kinesisk.

Volvos "Made by Sweden" i all ära, men Made in Sweden åtnjuter global recognition. Dags att damma av det?

*) Reputation Institute's 2015 Country Reptrak, the world's largest annual survey of country reputations.

Björn Rietz  
Copywriter på RIETZ och opinionsbildare i Resumé.