"Kommunernas och landstingens rätt risiga och tämligen trista tidning". Så beskrivs Dagens Samhälle vid Mats Edmans tillträde som chefredaktör och vd i Resumés granskning. Liknande omdömen har hörts på sociala medier. Dagens Samhälle var döende, oläslig, politrukstyrd med mera tills Mats Edman kom likt sagans prins och väckte den ur törnrosasömnen. Min bild är en annan.

Jag lämnade över en uppskattad tidning med god ekonomi och med högre upplaga än idag till Mats Edman. Fram till 2009 hade Dagens Samhälle redovisat överskott varje år. I efterdyningarna av finanskrisen blev det minusresultat. Underskottet berodde i huvudsak på höga kostnader för avtalspensioner i samband med det sparpaket som genomförts.

Hur trist en branschtidning är kan bara avgöras av den som tillhör branschen. I kommuner och landsting gillade man Dagens Samhälle. I den dåvarande kärnmålgruppen av förtroendevalda och chefer var 94 procent nöjda eller mycket nöjda med tidningen. Varumärket bedömdes som mycket starkt i en analys av Brand Clinic. Ingetdera är något som utmärker en rätt risig tidning.

2010 var Dagens Samhälle i behov av förändring. Sex år hade gått sedan den jobbiga men framgångsrika sammanslagningen av Landstingsvärlden och KommunAktuellt. Eftersom jag lett tidningen från starten kände jag att jag inte var rätt person att genomföra förändringsarbetet utan sa upp mig på eget bevåg.

När jag på senare år träffat kommunfolk har jag ofta fått frågan om vad jag tycker om den nya Dagens Samhälle. Mitt svar har varit: Annorlunda. Tidningen är till det yttre annorlunda, men dess kärna av god journalistik med koppling till kommuner och landsting har bestått. Annorlunda, och bättre, är också webbstrategin. Tack vare satsningen på debattmaterialet har Dagens Samhälle stärkt sin position. Tilltalet är annorlunda, i betydelsen mindre kommunalt, eftersom den inte längre är "kommunernas och landstingens tidning" utan vänder sig till "beslutsfattare på den offentliga marknaden".

Eftersom jag startat Dagens Samhälle har jag glatt mig åt att tidningen står fortsatt stark. Men jag har också oroat mig för tecken på att arbetsplatsen inte mått bra och av att jag tyckt att Mats Edman varit inne på en farlig väg. Han har ett renodlat kommersiellt tänkande och har ingen känsla för organisationstidningens logik. Om man har en en ägare som inte har tidningsutgivning som sin huvudsakliga verksamhet lever tidningen – och chefredaktören – farligt om tidningen inte är till nytta för organisationen. Det räcker inte med läsarnytta.

Jag brukar tänka på ledarskap och redaktörskap som att man förvaltar ett förtroendekapital. Ibland minskar kapitalet på kontot. Förhoppningsvis för att man valt en strid som man tyckte var viktig, men ibland för att man gör misstag. När man gjort bra saker fylls förtroendekontot på. Det gäller att inte hamna på minus. Det gjorde Mats Edman och då spelar det, med en ägare som SKL, ingen roll om man gör bra vinster.

Jag upplevde under mina tio år som chefredaktör för KommunAktuellt och Dagens Samhälle aldrig att tidningens publicistiska oberoende var hotat. Tvärtom var man inom SKL i grunden stolt över sin journalistiskt starka och ekonomiskt framgångsrika tidning.

Jag hoppas att turerna kring Mats Edmans avgång inte avskräcker starka publicister från Dagens Samhälle. Om man är intresserad av samhällsjournalistik är denna chefredaktörspost definitivt ett av branschens bästa jobb.

Lena Hörngren
Chefredaktör för KommunAktuellt och Dagens Samhälle 2000-2010