Arbetslösa journalister borde skola om sig till gymnasielärare. Detta i stället för att bli PR-konsulter, skriver Expressens kulturchef och ställföreträdande ansvariga utgivare Karin Olsson i Resumé.

Det är lätt att förstå att hon är förargad och vill göra kulturrevolution. Hålla kollegor och forna kollegor borta från den kapitalistiska vägen. Behålla den mediala samhällsordningen så att ingen ny kan etableras. Men sorry, det är för sent.

När hon (och jag) började på Expressen fanns det bara storebror DN att reta sig på, Aftonbladet att hata, SvD att håna och landsortspressen att ignorera. Det var en fantastisk tid. Men när vi går in i 2017 är förutsättningarna som bekant annorlunda.

Kvalitetsjournalistiken går på knäna på de gamla medieaktörernas redaktioner. Villkoren för journalisterna på de stora tidningarna och tv-kanalerna rapporteras allt oftare som allt sämre. Journalisterna outsourcas till bemanningsföretag som erbjuder ovärdiga villkor. De så kallade alternativsajterna drar till sig enorma läsarskaror. Och somliga traditionsfyllda redaktioner hakar på populismen.

Och någon ljusning är inte i sikte. Tvärtom.

De traditionella intjäningsmodellerna håller på att dö. Den traditionella annonseringen är förlegad. I stället: nya annonsformat som letar sig allt längre innanför de redaktionella territorierna. Utarmningen av de stora redaktionerna är ett demokratiproblem som ingen ännu har hittat lösningen på.

Men hur dystert det än må vara på Expressens kulturredaktion finns det oändliga möjligheter just nu. För kvalitetsjournalistik. Men den kommer inte att uppstå på samma ställen som förut.

Företag och organisationer har i allt högre grad börjat inse att de inte behöver gå omvägen via de traditionella mediehusen. De bygger upp sina egna kanaler. Allt fler bolag har insett att de måste skapa något som är unikt för mediekonsumenten, om de ska vara relevanta. Allt fler företag inser också värdet av att leda in användare till den egna hemsidan genom att erbjuda kvalitetsmaterial.

Om du vill veta det senaste om mat gör du det troligare genom att lyssna på podcasten Feeder (Livsmedelsföretagen) än genom att läsa en kvällstidningsbilaga. Vill du se de smartaste börsprogrammen går du in på EFN.se (ett dotterbolag till Handelsbanken). Vill du uppdatera dig om it och teknik läser du voister.se (ägs av Atea). Vill du ta del av riktigt snygg grafisk presentation av en nyhet konsumerar du KIT, Bonnier.

Bakom dessa exempel på framgångsrik ny journalistik står just journalister som ofta har hittat en mer stimulerande arbetsplats än den de självvalt eller ofrivilligt har lämnat. Där många får vara med och skapa ett högkvalitativt innehåll, som står högt över klickfiske i grumliga vatten.

Att allt fler företag och organisationer tar ett publicistiskt ansvar – medan de som gjorde det förut inte längre mäktar med – är en positiv utveckling. Den som publicerar skräp får genast äta upp det, kanske inte på klickinriktade redaktioner men ute i verkligheten.

Företagsledningar med en framtid är medvetna om att de måste publicera sig kring hållbarhetsfrågor på ett trovärdigt sätt. Att fuska funkar inte. Inte heller att förlita sig på PR-konsulter.

Jag håller med om att vi behöver fler bra lärare. Fast varför just "arbetslösa journalister" ska omskola sig när det finns en gryende och förmodligen gyllene arbetsmarknad för dem – det förstår jag inte.

Leo Lagercrantz
Chefredaktör och ansvarig utgivare för ekonomikanalen EFN, som han lämnar vid årsskiftet.