Det var 18 mars förra året som Väns­terpartiets Ulla Andersson ringde Majblommans generalsekreterare Lena Holm och berättade att regeringen i en upp­görelse med V bestämt att 120 miljoner kronor årligen skulle avsättas till glasögon för barn och unga i åldern 8–19 år från 2016.
– Det var resultatet av tioårigt lobbyarbete och beskedet kom på min födelsedag, säger Lena Holm.

För cirka tio år sedan började allt fler av Majblommans runt 650 lokalföreningar rapportera in ansökningar som gällde bidrag till glasögon. Analysen var att läget hade uppkommit på grund av ökade inkomstklyftor i kombination med långsiktiga effekter av politiska beslut att plocka bort de centrala bidragen i slutet av 80-talet.
– Vi konstaterade bland annat att landstingen inte längre ägde frågan om bidragen och att det inte längre betraktades som ett funktionshinder hos barn. Frågan skvalpade omkring, utan att någon hade det övergripande ansvaret, säger Lena Holm.

Majblomman började med att bearbeta landstingen med rapporter och underlag som visade på problemet. Det fanns också många som kunde vittna om läget. Skolsköterskorna som gjorde syn­undersökningar berättade bland annat att det fanns barn som inte ens vågade gå hem och berätta för sina föräldrar att de behövde gå till en optiker.
– Det var heller inte ovanligt att de som ändå gick till en optiker inte hämtade­ ut glasögonen eftersom de inte hade råd, i stället sökte de bidrag hos oss.

Behovet av glasögonen var en ömmande och allmänmänsklig fråga som snabbt fick ett brett politiskt gehör. Lena Holm beskriver också bemötandet från landstingspolitikerna som positivt redan från start. Men det betyder inte att det har varit enkelt att förändra.
– Nej, det har varit trögt, men trögheten har framför allt funnits i systemet. Lobbyarbetet har bedrivits med både klassiska metoder, med direkta politiska kontakter, och via sociala medier.

Alme­dalen har varit en av Majblommans självklara plattformar där knattereportrar har fått ställa partiledarna till svars.
– Och knattereportrarna har fått stort genomslag. Så sent som för några veckor sedan träffade jag Annie Lööf som berättade att hon tyckte att frågorna från våra knattereportrar var bland de svåraste hon ställdes inför. De är så direkta och nära barns verklighet.

Från partiledarna har också stödet i sakfrågan varit stort.
– Att barn ska ha rätt till glasögon har varit en självklarhet för dem. Men det handlar återigen om systemets tröghet: Vem äger frågan?

När frågan först aktualiserades hade Alliansen just fått makten i Sverige.
– Jag presenterade glasögonen som en viktig symbolfråga för Allianspartierna att lösa ut. De hade heller ingen avvikande uppfattning i frågan, däremot hade de en iskall hållning till själva bidragsförslaget och såg snarare lösningen i att föräldrarna fick mer pengar över: en bättre ekonomi, helt enkelt.

Men Majblommans ståndpunkt var att glasögonen var en barnrättighetsfråga, inte fråga om fattigdom.
Maria Larsson, som var biträdande socialminister, gav också Socialstyrelsen uppgiften att utreda frågan. Landstingspolitikerna blev i stället en viktigare grupp att bearbeta.
– Samtidigt speglar den politiska sammansättningen i landstingen inte alltid hur det ser ut på riksnivå, tvärtom. Den kan se väldigt olika ut mellan olika landsting.

Lobbyarbetet har understötts med debattartiklar och återkommande rapporter som medierna plockat upp.
– Men vi har inte satsat på mediala utspel, fokus har varit att hålla frågan vid liv. Det har varit droppen som urholkat stenen. Vi är en liten organisation, och jag har lagt ned mycket tid på personliga direktkontakter i allt från personliga mejl till möten.
– Majblomman uppfattas som en liten och sympatisk organisation. Men det sitter också en vass nål i den blomma som är vår symbol, och den kan vi sticka i rumpan på politikerna när det behövs.

Genomslaget på riksnivå kom i stället när Vänsterpartiet tog ställning i frågan.
– Partiet har plockat upp två av våra frågor på agendan: skolloven och glasögonen. Och de fick ju också igenom förslaget med glasögonen efter förhandlingar med regeringen.

Hur förvaltar man ett genomslag av den här storleken?
– Vi kan inte luta oss tillbaka. Just nu arbetar vi väldigt mycket med upphandlingsfrågan. Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att ta reda på vilken effekt bidraget ger.

Tidigare i höstas riktade också Majblomman stark kritik mot landstingen som man ansåg brast i upphandling av glasögon via lokala optiker. En genomgång Majblomman gjorde visade att inget­ landsting hade genomfört en formell upphandling med optiker för att nå en så bra överenskommelse som möjligt för att i slutänden gynna barnen.
– Med åren har vi också fått en bra bild av hur optikbranschen är uppbyggd, och vår inställning är att bidraget ska kunna räcka i de flesta fall, gott och väl, säger hon.

Juryns motivering:
"Tio års hårt lobbyarbete ligger bakom regeringens beslut att införa bidraget som i dag ger barn och unga under tjugo år rätten att få gratis glasögon. Men för generalsekreteraren Lena Holm och Majblomman fortsätter lobbyarbetet. För att glasögon-reformen verkligen ska få avsedd effekt sätter de nu press på både landsting och en hel optikbransch – bidraget ska räcka hela vägen".

Peter Willebrand