Den avgående Handelsbankenpublicisten, Leo Lager­crantz, svingar vilt i en debattartikel på Resumé. Han målar upp en nidbild av att kvalitetsjournalistiken är så gott som död hos de gamla medieaktörerna och att våra journalister lever i armod, piskade till klickfiske och populism.

Tesen är att det "publicistiska ansvaret" i framtiden kommer ligga hos företag och organisationer, som har insett att de inte behöver "gå omvägen via de traditionella mediehusen" och i stället skapar sina egna kanaler. Leo Lagercrantz låter nästan lite skadeglad.

Det påminner mig om de triumfatoriska utbrott från mediehatande medborgare som jag dagligen hittar i min mejlkorg. Mig beskriver han som en ignorant typ som vill "behålla den mediala samhällsordningen så att ingen ny kan etableras". I själva verket lever jag i den nya ordningen varje dag, där man både är smärtsamt medveten om de strukturella affärsutmaningarna och berusad av den digitala världens överlägsna möjligheter.

Var Leo Lagercrantz befinner sig är mer oklart, men jag misstänker att han snart kommer att ge dyra konsultråd om att företag ska sluta med reklam, och ägna sig åt "content".

Jag har förstås inget emot om näringslivet vill satsa på riktig, oberoende journalistik. De nya initiativen, som är mer än budskapsmaskin åt företagen eller kortsiktiga satsningar, är dock fortfarande ganska få och små.

Samtidigt rapporterar de traditionella mediehusen från IS-fronten i Mosul, avslöjar fackpampar och fifflande SD-män, driver debatten om tryck- och yttrandefrihet, håller koll på kommunalpolitiker och granskar under mordhot jihadismen i den lokala moskén. Visa mig gärna de företag utan publicistiskt uppdrag som står på kö för att få ta över diariekollen i Skövde eller skicka medarbetare till världens farligaste platser.

Jag häpnar ibland över hur lite vissa uppstickare behöver åstadkomma för att utropas till journalistikens räddning och nomineras till fina priser. Idka gärna mediekritik mot de stora mediehusen – det finns för all del saker att vara kritisk till – men släpp som anständig människa den hånfulla tonen.

Karin Olsson
Stf. ansvarig utgivare och kulturchef, Expressen