Men natten var dramatisk. På Censorsgatan i bostadsområdet Gullviksborg, cirka fyra kilometer söder om centrala Malmö, har fyra män i en parkerad bil blivit beskjutna av okända gärningsmän. Anfallarna har dykt upp från ingenstans på två mopeder och från nära håll avlossat sina automatvapen in genom bilens rutor. De fyra offren körs till sjukhuset. Den ene skjuten i huvudet, den andre med allvarliga skador, medan de andra två skadas lindrigt.
– Nu fick vi det bekräftat från polisens presstalesperson, säger nyhetschefen Camilla Sylvan. Det värst skadade offret är en nittonåring. Han är sedan tidigare känd av polisen.

Uppgiften läggs ut som en nyhetsflash som snabbt distribueras i flera olika kanaler: webben, mobilappen, Facebook, Twitter och TT-telegram. Flera reportrar arbetar parallellt med att följa upp skottdramat på Censorsgatan. Spaningsledare, vakt­havande befäl och en lång rad grannar i Gullviksborg intervjuas och fotograferas.

Efter ytterligare en halvtimme kommer Camilla Sylvan fram till chefredaktören Pia Rehnquist med en pappersutskrift. Malmöpolisen har gått ut med informationen om att den skottskadade nittonåringen har avlidit på sjukhuset. Nu behöver nyhetschefen kolla en formulering med sin ansvarige utgivare.
– Kan vi verkligen skriva att offren överfölls av en mördarpatrull på moped? säger Camilla Sylvan.
– Stryk "mördar", tycker jag. Det räcker med att skriva att de överfölls av en patrull, svarar Pia Rehnquist.


Pia Rehquist och nyhetschefen Camilla Sylvan.

Bilden av Malmö som en våldsam och segregerad stad där uppgörelser mellan beväpnade ungdomsgäng är vardagsmat må vara överdriven, men just denna måndagsförmiddag, i hetluften inne på HD Sydsvenska Dagbladets redaktionsgolv, får den mer svärta. Där och då framstår desken, de arbetsplatser där nyhetschefen och redigerarna sitter, som ett slags kommandocentral eller "situation room".

Raka frågor, snabba beslut, tydlig rollfördelning och omedelbart verkställande. Så har det nyhetsjournalistiska hantverket alltid sett ut, men i och med digitaliseringen och en webb utan deadline har tempot skruvats upp ytterligare. Det är en ständigt pågående tävling mellan de olika medierna om vem som är först med den senaste nyheten. Reportrarna­ och redaktörerna kan i realtid se vilka nyheter som klickas­ mest och hur lång tid som den genomsnittlige läsaren tillbringar framför varje text på två centralt placerade bildskärmar. Det är en jakt på läsare och sekunder. 
– Annonserna är vår viktigaste digitala intäkt och ju fler sidvisningar desto fler annonser, säger Pia Rehnquist.

Hon ser också den ökade trafiken på webben och i ­mobilappen som ett viktigt förarbete till den betallösning som förr eller senare kommer att bli en realitet för de svenska dagstidningarna. Att lägga ut kvalificerad nyhetsjournalistik gratis är inte en framkomlig väg i det långa loppet.
– Jag upplever att det har hänt något med läsarnas betalningsvilja under 2016. Det är inte längre gratis att ha Spotify och DN har på ett framgångsrikt sätt börjat ta betalt, säger Pia Rehnquist.

Denna måndag är det de olika nyhetstexterna om skottdramat på Censorsgatan som både är mest klickade och längst lästa. Men allt är inte våld och ond bråd död. Det har hänt andra saker i det bevakningsområde som sträcker sig från Båstad i norr till Vellinge i söder, Höganäs i väster och Eslöv i öster. Vid ett inbrott i Hjärnarp har gods till ett värde 160 000 kronor stulits ur ett förråd. I havet utan­för Landskrona har en skeppare sett blåfenad tonfisk. I Lund invigs norra Europas största solcellsanläggning.
– Den lokalt förankrade journalistiken är basen i vårt publicistiska uppdrag. Våra läsare är oerhört engagerade och intresserade i sitt lokalsamhälle, säger Pia Rehnquist.

Den sammanslagna tidningskoncernen Helsingborgs Dagblad och Sydsvenska Dagbladet, eller HD/Sydsvenskan som den kort och gott kallas i Skåne, är Sveriges tredje största morgontidning mätt i upplaga efter Dagens Nyheter och Göteborgsposten. Samtidigt är det ett regionalt mediehus som förutom basen i Malmö och Lund undan för undan har utökat sitt imperium längsmed Skånes tätbefolkade västkust.
– Lokal- och småstadspressen i hela Sverige har konsoliderats de senaste tio åren. Logiken är inte alltid synlig utåt, men det är ändå en tydlig trend, säger Tobias Lindberg, analytiker på Tidningsutgivarna (TU).

För tio år sedan hade dessa sammanslagna dagstidningar setts som ett tydligt exempel på utarmad mångfald och tilltagande ägarkoncentration – Sydsvenskankoncernen ägs ju av Bonnier som också kontrollerar DN, Expressen, Dagens Industri och TV4. Men hösten 2016, när GP står vid ruinens brant och Mittmedia räknar på att omvandla 28 dagstidningar till gratistidningar, är det inget kontroversiellt att dagstidningar slås samman och resurserna koncentreras till samma ägare. Koncentrationen har blivit en fråga om överlevnad i det digitala medielandskapet.
– Det är klart att mångfaldsfrågan fortfarande är viktig. Men det är ju viktigare att tidningarna överlever på sikt än att de inte överlever över huvud taget, säger Pia Rehnquist.

De svenska lokaltidningarna och landsortspressen har under lång tid haft en särställning i den svenska mediebranschen. Medan tidningsdrakarna i Stockholm, Bonniers DN och Schibsteds Svenska Dagbladet, verkat i en miljö av stenhård konkurrens både om läsare och annonsörer har deras mindre konkurrenter ute i landet i praktiken haft ett lokalt annons- och läsarmonopol.
– I Stockholm glömmer man ofta att dagspressen ute i landet fortfarande har en stark och lönsam affär. Småstads- och landsortstidningarna har så klart påverkats av den digitala omställningen, men de är inte alls lika utsatta för konkurrensen från Google och Facebook som storstadstidningarna, säger Stefan Melesko, docent i medieekonomi vid Jönköpings universitet.

Tidningar som Sörmlands Nyheter i Nyköping, Västmanlands Läns Tidningar i Västerås, Nya Wermlands-Tidningen i Karlstad och Nya Lidköpingstidningen har under decennier haft vinstmarginaler som Stockholmspressen bara kunnat drömma om. Lägg därtill att deras affär inte har slagits sönder av gratistidningen Metro. Penetrationen har varit enorm och annonsförsäljningen stabil.
– Dagstidningarna är fortfarande ett huvudmedium. Majoriteten av Sveriges befolkning har tillgång till minst en dagstidning, säger Tobias Lindberg.

Följaktligen var det till landsorten och småstäderna som de stora mediekoncernerna vände sig när vinstmarginalerna i deras kärnområden började vika nedåt i början av 2000-talet. Det tydligaste exemplet på denna trend stavas ovannämnda GP som 2003 inledde en aggressiv expansion inom den svenska lokalpressen med köpet av VLT-koncernen och Nerikes Allehanda. ­Under ledning av huvudägaren Peter Hjörne och vd Tomas Brune­gård förvärvades en rad mindre tidningar i snabb takt.

Kalkylen byggde på att de stora investeringarna gick att räkna hem eftersom det fanns samordningsvinster. Administrationen rationaliserades, tryckerier centraliserades, annonspaket skapades, redaktioner slogs ihop och kostnader för tekniska plattformar delades. Att internet och digitaliseringen för all framtid var på väg att förändra förutsättningarna för journalistiken hade alla redan insett. Men att den också skulle slå mot den tidigare urstarka lokalpressen hade man inte räknat med.

Det började med att de yngre läsarna övergav papperstidningen och fick förnyad styrka när Google och Facebook tog sig in på den lokala annonsmarknaden. Både små och stora annonsörer övergav den lokalt starka dagstidningen. Samtidigt fortsatte intäkterna för den prenumererade papperstidningen att sjunka.
– Landsortspressen har varit väldigt hälsosam under många år, men marknaden minskar stadigt, säger Tobias Lindberg.

De senaste fem åren har de betalda dagstidningarna i Sverige minskat sin upplaga med 18 procent. Samtidigt har reklaminvesteringarna i dagspress och tidningssajter minskat. I dag går hela 28 procent av de 32 miljarder som investeras i reklam till mobil- och internetreklam. Dagstidningarna har svarat med de enda vapen som finns i arsenalen: samordning och besparing.

Det var också det främsta motivet till att Sydsvenska Dagbladet 2013 gick samman med Helsingborgs Dagblad. En fusion av de bägge lokala giganterna följde en geografisk logik och hade i olika omgångar diskuterats sedan 1980-talet. Men stoltheten, lokalpatriotismen och inte minst de olika företagskulturerna ansågs skilja sig åt lite väl mycket.

HD ägdes till hälften av familjen Sommelius, vars släktträd omfattar borgerliga politiker, professorer, industrialister och inte minst tidningsmän. Till skillnad från Sydsvenskans ägarfamilj Wahlgren, som sålde sina aktier till Bonnierkoncernen 1994, så behöll familjen Sommelius sitt grepp om tidningen.

Ett avgörande steg i utveckling var dock samgåendet med Nordvästra Skånes Tidningar 2001. Affären innebar inte bara att tidningsfamiljen Ander i Karlstad blev hälftenägare i det sammanslagna bolaget, den innebar också att den progressivt liberala HD nu skulle slås samman med den mörkblåa NST.

Tolv år efter att HD hade gått samman med NST var det alltså dags för nästa fusion. Men att det var just Bonniers Sydsvenskan som köpte Ander och Sommelius HD/NST var långt ifrån klart. Bägge bolagen räknade på varandra, men när förhandlingarna var färdiga stod det klart att den större Sydsvenskan köpte den mindre HD/NST.

Fusionen innebar att två karaktärer skulle förenas – den regionala storstadstidningen Sydsvenskan skulle integreras med den stora lokaltidningen HD/NST. Men den innebar också att det lokalt urstarka och lönsamma HD/NST köptes av den finansiellt svaga Sydsvenskan. Ander och Sommelius lokaltidningar hade fem år av stabil lönsamhet bakom sig. Bonniers tidning hade å sin sida fem år av vikande lönsamhet i backspegeln.
– Jag förstod inte fusionen då och jag tycker fortfarande­ att logiken saknas. HD skulle klara sig utmärkt utan Sydsvenskan, säger Stefan Melesko.

Logiken för säljarna var dock uppenbar. De sålde visserligen bolaget för 0 kronor, men fick dessförinnan en aktieutdelning på 260 miljoner kronor via holdingbolaget Pukslagaren. Men att Bonnier expanderade norrut till Helsingborg, Landskrona och Ängelholm var ingen logisk affär. Stefan Melesko ger inte mycket för Bonniers förmåga att driva lokaltidningar.
– Att driva lokaltidning och storstadstidning är två olika affärer. Något som de själva insåg, eftersom de sålde sina lokaltidningar i Ystad, Trelleborg och Kristian­stad till Gota Media, säger han.



Tillsammans har HD/Sydsvenskan en upplaga på 160 000 fördelade på fem editioner och åtta redaktioner. Två ledar- och kulturredaktioner har slagits samman till en medan nyhetsredaktionerna finns kvar i Malmö, Lund, Helsingborg, Ängelholm, Höganäs, Klippan och Landskrona. De två olika varumärkena finns också kvar och redigeras olika, men innehållet är i princip detsamma.
– Gränserna mellan Malmö, Lund, Helsingborg och Ängelholm har luckrats upp eftersom folk pendlar och rör sig alltmer inom regionen. Men våra läsare skiljer sig fortfarande mycket åt. I Helsingborg är intresset för lokala nyheter oerhört starkt, medan Malmö- och Lunda­borna är mer intresserade av nationella och internationella nyheter, säger Pia Rehnquist.

HD/Sydsvenskan må vara en regionalt stark aktör, men att vara ägare till Sveriges tredje största dagstidning har inte direkt varit någon lysande affär. När man slår samman siffrorna för mediebolaget och annonsförsäljningsbolaget de senaste tio åren resulterar det i illröda siffror. Sedan 2005 har ägaren Bonnier förlorat sammanlagt 299 miljoner kronor. Detta har av förklarliga skäl lett till återkommande uppköpsrykten, att det finansiellt pressade Bonniers tålamod inte kommer att vara för evigt.

Så sent som i mars i år bekräftade både Mittmedia i Gävle och Kalmarbaserade Gota Media att de fått erbjudande om att köpa HD Sydsvenskan av Bonnier. Enligt uppgift ska dock affären ha fallit på att Gota Media enbart var intresserade av lokaltidningarna som tidigare ingick i HD/NST, medan Mittmedia ville ha en ordentlig kassa i bolaget. – Allt är till salu i dessa tider. Du kan lika gärna ställa samma fråga till Expressen eller SvD. Jag försöker att inte tänka på det, säger Pia Rehnquist.

Lotta Satz, lokalreporter på Sydsvenskan och vice ordförande i den lokala fackklubben, har en mer krass syn på saken.
– Vem skulle vilja köpa oss? Vem fan vill köpa en papperstidning dessa dagar?

Det som gör att just HD/Sydsvenskan pekas ut som en utköpskandidat är dock att tidningen är något av en udda fågel i Bonniers affärsområde News. Medan Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan är lokalt starkt förankrade i Skåne så är de andra titlarna i News att beteckna som Stockholmsbaserade rikstidningar. Från början hade Bonnier tänkt att Sydsvenskan skulle fungera som ett brofäste in på den lönsamma skånska lokaltidningsmarknaden. De mindre dottertidningarna Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda och Trelle­borgs Allehanda som köptes 1997 såldes till Gota Media 2011.
– Beslutet om en försäljning ligger hos våra ägare, men så vitt jag kan se är det väldigt lite som tyder på att det skulle vara aktuell nu. Vi blir ju bara mer och mer integrerade i Bonnier News med den tekniska plattformen och annonsförsäljningen, säger Pia Rehnquist.

Som läsare märks denna integration. Sydsvenskans och HD:s utrikesmaterial kommer från DN:s utrikeskorrespondenter samtidigt som man använder varandras material inom sport, jobb & karriär, resor och längre reportage. HD/Sydsvenskan har också sagt upp alla sina kontrakt med frilansande utrikeskrönikörer – via mejl. Flera av de kontrakterade journalisterna har arbetat åt tidningen under lång tid.

När alltmer redaktionellt material samordnas, antalet journalister blir färre samtidigt som tempot fortsätter att öka så påverkar det naturligtvis innehållet. Malmöpolisens jakt på gärningsmännen från Censorsgatan, Findus nedläggning av produktionen i Bjuv, Sverigedemokraternas krav på att flyktingbarn utan uppehållstillstånd inte ska beviljas ekonomiskt stöd för glasögon, branden på en flyktingförläggning i Arlöv och Vellinge kommuns krav att privat tomtägare ska avstå mark utan ersättning. Den lokala nyhetsrapporteringen spelar en inte helt oväsentlig roll i den lokala och regionala demokratin. Vem granskar politiker, myndigheter och företag när lokalredaktionerna läggs ned och journalisterna blir färre?
– Lokaljournalistiken blir alltmer skrivbordsproducerad. Vi är inte alls ute på fältet lika mycket. Vi hinner inte, säger Lotta Satz.

Pia Rehnquist är oroad för utvecklingen, men menar att de tidningar hon chefar över tar ett stort ansvar – betydligt större än till exempel Stockholmstidningarna eller public service.
– Vi har över 160 journalister som rapporterar vad som händer i vårt bevakningsområde. Det är fler än vad hela SVT har utanför Stockholm, konstaterar hon.

Det finns också en socioekonomisk sida av landsortspressens förändring. För när läsandet i fattiga kommuner som Bjuv, Klippan och Perstorp viker nedåt så minskar medierna sina resurser där. Samtidigt fortsätter tidningsläsandet att vara högt i kommuner med hög medelinkomst och utbildningsnivå som Lomma, Vellinge och Staffanstorp.

Tillgången till dagstidning blir en klassfråga som ytterligare riskerar att öka klyftan mellan politiker och journalister å ena sidan och vanliga medborgare å den andra. Men Pia Rehnquist håller inte med om kritiken, som hon menar har ett tydligt Stockholmsperspektiv.

Det är alltid på landsorten och småstäderna – inte Stockholms norra förorter – som man pekar finger åt när man ska beskriva de förändrade villkoren för lokaljournalistiken. Dessutom konkurrerar kommersiella lokaltidningar som Sydsvenskan och HD med public service-bolagen SVT och SR på nätet. När Sydsvenskan skriver en lokalnyhet på nätet finansieras den av annonser och läsare, men när en lokal P4-station publicerar samma nyhet i text så bekostas den av statliga licenspengar.
– Visst, reportrarna åker inte till kommunhusen och gräver i diarier och arkiv i samma utsträckning. Men min åsikt är att vi har en närmare dialog med medborgarna i dag via mejl, Facebookgrupper och initiativ på sociala medier.

Det kommer dröja många år innan alla nyheter läses i mobiltelefoner, på läsplattor och datorer och det kommer dröja lång tid innan lokaltidningarnas affärsmodell rubbas. Men hur lång tid kommer det att dröja innan HD Sydsvenskan har nya ägare?

Fotnot: Texten publicerades ursprungligen i Resumé nr. 39-40, 2016.

Jonas Malmborg
red@resume.se