Det var i oktober som Lisa Röstlund tillsammans med sin Aftonbladet-kollega Joachim Kerpner samt SvD:s reportrar Mark Dahl Malmström och Jani Pirrtisalo fick grundmaterialet från norska systertidningen Verdens Gang efter förfrågan. Information om 7000 nedladdningar av grov barnpornografi med filmade övergrepp och våldtäkter av barn till 400 svenska IP-adresser skulle bearbetas.

Med hjälp av polisen började reportrarna lägga pussel. Finns det några av IP-adresserna som går att koppla till ärenden hos polisen? Många av adresserna gick inte att spåra och sorterades bort. De 72 svenska nedladdarna som återstod är de som skildras i granskningen #användarna.

– Vi stod vid ett vägval redan från början; Skulle vi hålla de här personerna anonyma eller skulle vi gå till polisen? Vi kom fram till samma beslut som VG. Det här är en journalistisk granskning och förutsättningen att få prata med förövarna är att vi hemlighöll deras identitet, säger Lisa Röstlund till Resumé och fortsätter:

– Ser man till hur många förundersökningar som polisen lägger ner i den här brottskategorin så är jag övertygad om att vi fattade rätt beslut. Våra polisanmälningar hade förmodligen inte lett någonstans.Vi ville lyfta frågan till en samhällsnivå och skapa en diskussion.

Och granskningen har fått genomslag. Efter två dagars publicering toppade granskningen Aktuellt både under måndagen och tisdagen. Redan första dagen kallade justitieminister Morgan Johansson till presskonferens och förklarade att han öppnar för en lagändring.

– Det känns enormt positivt att vi har kunnat lyfta den här frågan. Det är också ett kvitto på att vi gjorde rätt vägval från början. Det känns stort att få upp frågan om en förändrad lagstiftning på agendan. Vi hade hoppats på det, men aldrig räknat med den här magnituden.

Vad har varit jobbigast för dig med att arbeta med den här granskningen?
– Det är otroligt vidriga saker som barnen på filmerna utsätts för. Vi har inte sett något av materialet eftersom det skulle vara olagligt. Vi har bara läst beskrivningarna eller fått dem återberättade av polisen. Det har varit frustrerande hela vägen att de här männen fått vara anonyma och kunnat gå tillbaka för att ladda ner lika vidriga filmer igen efter att vi konfronterat dem. Instinktivt vill man inte att de ska få vara anonyma.

– I vissa fall blev frustrationen extra stor, som under konfrontationerna. När man vet att de efteråt förmodligen kommer att gå tillbaka till sina liv och begå brott igen. Det har känts hemskt.

Bland annat konfronterade Lisa Röstlund en man som arbetade på fritids.
– Det var den jobbigaste av alla konfrontationer. Det var fruktansvärt just eftersom han jobbade med barn.

Hur gör man för att stålsätta sig inför ett sånt möte?
– Det är som i alla journalistiska jobb, man går in i sin professionella yrkesroll och försöker lämna känslorna utanför. Men just i fallet med fritidsledaren så uppmanade jag honom flera gånger att söka hjälp och gå till polisen. Där agerade jag inte som en journalist.

Känslorna tog över?
– Ja, lite så.

Hur har det varit att göra granskningen i samarbete med reportrar från en annan tidning?
– Givande, otroligt givande. Vi har inte samma tonläge eftersom vi har en annan målgrupp och vi har också haft olika arbetssätt. Men det blev en bra kompromiss. I vissa artiklar är det olika ingresser, men grundmaterialet är detsamma.

Vad är din största lärdom av den här granskningen?
– När jag gick in i den här granskningen tänkte jag: gud vad skönt. Nu kommer jag få jobba med något där det är svart eller vitt. Men så blev det inte. När jag trodde att jag bara skulle känna ett stort äckel och hat inför de här männen kände jag flera gånger empati och förståelse. Ibland förstod man att de gjorde det här terapeutiskt, eller som ett självskadebeteende, för att de själva varit utsatta som barn.