Stefan Hyttfors.

Problemet när vi nu lämnar industrisamhällets massfokus för nätverkssamhällets individfokus är att föredettingarnas recept oftast får motsatt effekt. På kort sikt kan medicinen verka positivt - som sprit till alkoholisten - men långsiktigt är näringslivets jätteproppen Orvar direkt livsfarlig för anställda och ägare.

Frågan handlar om så mycket mer än tidningar, men låt oss stanna i mediernas värld eftersom de redan lever i ”framtiden” och dessa erfarenheter kan vara värdefulla för beslutsfattare i alla branscher.

Medieindustrin var av naturliga skäl först att drabbas av digital teknik eftersom själva produkten går att distribuera digitalt. (Många ser fortfarande internet som en ny mediekanal).
Eftersom den gamla affärsmodellen till stor del bygger på att publiken betalar för sig är det kanske inte så konstigt att gamlingarna fastnar där, men utmaningen handlar inte om huruvida vi föredrar att köpa musik på plastskivor och nyheter på papper eller ej.
Kruxet är att marginalkostnaden plötsligt blivit noll. Det kostar alltså inte mer att nå miljonpublik än att nå en enda individ, vilket i sin tur betyder att någon alltid kommer välja en affärsmodell som inte bygger på publikintäkter.
Lite extra underligt att just journalister har så svårt att acceptera detta med tanke på att Stenbeck bevisade modellens styrka utan nätet med Metro.

Ingen kan spå framtiden men det går att välja om man söker svar i backspegeln eller fokuserar framåt när farten ökar och vägen blir kurvig. Och det går att hålla isär det man vet med säkerhet och det som trots allt bara är förhoppningar.
Ingen vet säkert att betalande läsare är rätt väg för tidningarna. Alla vet att det kan vara fel. Det borde räcka som beslutsunderlag för en luttrad tidningsägare.

Vi vet en del annat vid det här laget också; två miljarder människor har nu tillgång till en global marknadsplats där handel och interaktion pågår dygnet runt, allt fler har den dessutom med sig i fickan. Förändringstempot och behovet av nytänkande ökar därför lika snabbt som utbudet och individens valmöjligheter. Och det har bara börjat.

Bland medieföretagen heter framgångssagorna Google, Facebook, Youtube eller Huffington Post, de flesta knappt tonåringar.
Förutom åldern är det två viktiga saker som skiljer deras affärsmodell från gamlingarnas, de struntar totalt i innehållsproduktion (läs journalister) och distribution (läs papper). Istället satsar de allt krut på aggregerat innehåll och data. För publiken betyder det gratis och för annonsörerna resultat.

Om vi tar fasta på det vi vet så stavas kvällstidningarnas framtid video. Rörlig bild står redan för drygt hälften av den mobila datatrafiken som växer exponentiellt, både storlek och hastighet. Dessutom vet vi att publiken föredrar att konsumera information i det formatet.
Eftersom kvällstidningarna är snabbast och bäst på att dramatisera nyheter kan de med största sannolikhet bygga vinnande affärsmodeller med webb-tv som bas. Vem vet, någon av dem kanske gör det så bra att de rent av kostar på sig en pappersutgåva någon dag i veckan, i varumärkesbyggande syfte.

Poängen är dock att alla företag påverkas av den digitala revolutionen men att nytänkande framöver kommer från unga entreprenöriella företag som Spotify, Klarna och Skype eftersom beslutsfattarna på Sony, Nordea och Telia passerat bäst före datum. Precis som Anders Gerdin.

Stefan Hyttfors
Kreativ chef, WenderFalck