Amelia Adamo. Foto: Ulf Berglund/TV8.

Fem år har gått sedan Amelia Adamo drog igång M-magasin och myntade begreppet ”mappie”. För första gången fick svenska, moderna kvinnor 50+ ett eget magasin.
Amelia Adamo själv har svårt att greppa att det faktiskt gått ett halvt decennium.
– Det känns förstås väldigt bra och lite så där märkligt när det känns som att någonting gått väldigt fort. Det känns nästan som att det var i går vi drog igång.

Hur har de här fem åren varit?
– Upplagemässigt och med läsarna har varit fantastiskt roligt eftersom den här tidningen har varit behövd. Vi är den enda tidningen som är på det här viset och som riktar sig till den här nya kvinnan, som blir äldre och inte kan identifiera sig med tidigare kvinnors 60-årsåldrar. Mappien, som vi kallar henne, är en pionjär. Hon är ny och vi var först med att identifiera den här kvinnan.

Är det fortfarande lika kul idag som för fem år sedan?
– Ja, jag tycker det är väldigt roligt jobb. Jag tycker det har varit väldigt roligt att vara med hela den här digitala revolution och att se vad som händer med pappret. Jag är ju en riktig pappersmänniska.

Apropå den digitala revolutionen, hur använder du sociala medier som Facebook och Twitter?
– Jag bloggar på M-magasin. Twittrar gör jag däremot inte, jag tycker det känns oerhört enfaldigt. Om man inte är i Libyen och snabbt behöver få kontakt med folk. Jag känner att jag inte kan ägna tid åt det. Jag är inte heller med på fejjan. Det beror mest på att jag tycker att bloggandet räcker. Man måste göra vissa val, man har inte tid att ständigt vara uppkopplad. Dessutom tycker jag inte att jag har så mycket väsentligheter att tillföra världen.

Vad tror det har betytt för den här gruppen av kvinnor att bli uppmärksammade på det sätt som de blivit av M-magasin?
– Jag tror att de blir väldigt glada eftersom alla vill schasa bort dem. De enda som tycker att de är toppen är deras gamla föräldrar eller möjligtvis deras ungar som inte har koll på sin ekonomi. De andra, arbetsmarknaden och annonsörer till exempel, har varit väldigt negativa mot den här gruppen och inte trott att de konsumerar eller bryr sig om sitt utseende. De har en väldigt märklig uppfattning.

När kommer annonsörerna att fatta då?
– Jag har inte märkt den ännu vilket är otroligt märkligt med tanke på deras jobb. Jag tror att det hör ihop med att Sverige har någon slags "hang up" på äldre. De ser ingenting bra med dem. Jag tycker att de begår tjänstefel redan idag som inte ser den här gruppen.

Hon fortsätter:
– Det har tagit fem år sedan jag pekade ut den här gruppen som en ny köpstark grupp som fortsätter att leva som de gjorde när de fyllde 51 och nu kanske är 10 år äldre. Men jag har ingen aning om när branschen kommer att ändra sig, men ju förr desto bättre.

Du börjar ju att närma dig pensionsåldern, hur länge kommer du att fortsätta?
– Jag tänker hålla på två år till, det tänker jag definitivt göra. Jag tycker att jag är väldigt duglig och jag har dessutom roligt på jobbet.

Vad kommer du att göra sen då? Dra dig tillbaka helt och hållet?
– Nej jag tror att jag kommer att göra en vanlig ”downsizeing” och försöka rymma sånt som inte riktigt rymts förut. Mera fritid och lite mindre jobb. Mera barnbarn och mer tid med nya mannen.

Kommer det bli svårt att lämna rampljuset och träda tillbaka?
– Jag tror inte det kommer bli något riktigt tillbakaträdande. Alltid hittar man väl någon liten scen där man kan verka.

Under de här fem åren med M-magasin har du prytt samtliga omslag. Hur har det varit?
– Man tittar yrkesmässigt på vad som är bra och mindre bra. Man kanske ser att nu skulle jag behöva ta in ytterligare en person. Då tar man in en kattunge. Sen kan jag personligen ibland känna att det där var väldigt fult och bli lite generad när jag ser mig. Men för det mest är det någonting affärsmässigt och neutralt, man ser på sig som någon annan som är varumärket.

Hur kommer det att bli med omslagen när du slutar?
– Det ska bli hur intressant som helst att se., ha ha. Hur länge håller jag? När ska omslagsflickan lägga av och hur gammal får hon bli?