Lasse Anrell. Foto: Resumé.

Det är bevisligen inte lätt att vara chef för Sportbladet som bröt ny mark i svensk sportjournalistik när den grundades 2000.

Efter att Lasse Östling, som startade Sportbladet, slutade 2004 har efterföljarna antingen petats eller brottats med en alltför tung press och arbetsbelastning.

När Per Karlsson lämnade Sportbladet för Talentum 2010 fick undercheferna Michael Poromaa och Pontus Carlgren chansen. Men det delade ledarskapet för print respektive webb blev inte långvarigt.

Michael Poromaa blir nu istället nyhetschef och får plats i nyhetsledningen. Pontus Carlgren får rollen som biträdande sportchef med huvudansvar för webb och affärsutveckling.

Ny sportchef blir Håkan Andreasson. Han har den senaste tiden varit editionschef på huvudtidningen. Men han har tidigare jobbat på Sportbladet under en längre period, och för några år sedan var han tf sportchef.

–  Vi äter chefer, det är lite sjukt att det är så, men varför det är så vet jag inte. Vi är väl jobbiga, säger Lasse Anrell till Resume.se

Tror du att miljön är extra tuff på Sportbladet?
– Ja, det tror jag, men det finns väl olika anledningar till att cheferna har slutat. Men sportbranschen är en svår och konkurrensutsatt bransch.

Hur ser du på att kontinuiteten blivit lidande?
– Jag vet knappt vad kontinuitet är. Men jag trivs bra här och det är kul att bråka.

En annan Sportbladet-profil, Robert Laul, har också några teorier om varför det varit en sådan chefskarusell.

– Det beror väl i grund och botten på att Lasse Östling var en oerhört stark chef som styrde allt runt sporten och styrde oss reportrar hårt, på gott och ont. Det var ett ganska unikt ledarskap – lätt despotiskt i stil med hur Mats Drougge styrde Slitz.

– Då blev det också en jävla omställning när någon annan skulle ta över en redaktion som varit så hårt styrd. Det har varit svårt för efterträdarna att komma in på ett bra sätt som chefer i den organisation som Östling värvade ihop, säger Robert Laul och fortsätter:

– Sedan är det också ett jävligt tufft jobb, samt även en språngbräda att komma in på nyheterna och göra sig ett namn där, som exempelvis Håkan Andreasson gjorde för några år sedan. 

Hur är det att ständigt ha nya chefer?
– Det är inte optimalt. Det är klart att man vill ha långsiktighet och veta vad som gäller. Vi har haft tf-chefer – de har gjort ett bra jobb men dom har inte kunnat sätta sin dagordning efetrsom dom inte vetat om de får vara kvar. Det skulle ju ha varit klart med ny permanent chef i vintras, men det drog ut på tiden.

Robert Laul är dock nöjd med den nya lösningen med Håkan Andreasson som ny sportchef.

– Det känns bra att de enats och satt ner foten och spikat det här nu, säger Robert Laul.

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin förnekar att det varit svårt med kontinuitet på chefssidan på Sportbladet.

– Jag tror inte att man ska se det så att det är särskilt tufft att vara chef på Sportbladet. Vi har organiserat om hela Aftonbladet väldigt mycket, det är naturligt att man provar folk i olika roller, det har vi gjort på alla avdelningar, säger Jan Helin till Resume.se.

Sportbladets chefer:

Lasse Östling, 2000-2004
Ronny Olovsson 2004-2006
Fredrik Lilja 2006-2007
Håkan Andreasson, tf 2007-2008
Per Karlsson, 2008-2010
Pontus Carlgren och Michael Poromaa, tf 2010-2011
Håkan Andreasson 2011-