Marcus Birro. Foto: Cornelia Nordström.
Näthatet blev för mycket för Marcus Birro och den 19 januari i år lämnade han Twitter med avskedstweeten:
”Ni vinner! Grattis Betner och alla andra hatets lakejer! Jag lägger ner detta. Detta blir sista texten. Hej då.”
Nu, åtta månader senare, är han tillbaka igen.
– Det känns fint. Det var egentligen inte meningen, men jag hade en Thåström-sång jag inte fick ur skallen, så jag skrev ner några rader från låten och skickade iväg. Extremt ostrategiskt men skönt ändå, skriver Marcus Birro i ett mejl till Resume.se
Varför har du valt att börja twittra igen?
– Det är ett utmärkt sätt att träna sin formuleringsförmåga och eftersom jag älskar författare som använder 27 sidor för att beskriva utseendet på en stol, behöver jag Twitters begränsade utmaningar.
Hur ser du på näthatet nu? Har något förändrats?
– Jag har lärt mig att klä mig i rustning. Sedan applåderar jag de stora tidningarnas vilja att rensa i kommentatorsfälten. det är att främja debatten, inte att strypa den, och något jag skrivit om sedan jag började blogga 2006.
Känns det nödvändigt för dig i din yrkesroll att finnas på Twitter?
– Nej, inte egentligen. Jag har andra, större plattformar. Jag tänker inte riktigt så, jag skriver för att det är roligt. Både dikter om tidens gång, texter om Zlatan, romaner, blogg och Twitter. Så ja, ändå som svar på din fråga.