Jan Scherman har skickat sitt avskedsbrev till medarbetarna.
Jan Scherman har skickat sitt avskedsbrev till medarbetarna.
Foto: Hanna Teleman.

Den 5 december tar Casten Almqvist över som vd för TV4. Därför skrev Jan Scherman i dag sitt sista veckobrev till personalen. Han summerar 21 år på TV4: 1,4 miljoner timmar tv, 8 miljoner reklaminslag, 17 000 långfilmer och 43 000 nyhetssändningar.

De senaste åren har SVT gått om TV4 i totala tittartidsandelar. Men i år tar TV4-gruppen tillbaka förstaplatsen i sin målgrupp 12 – 59 år med omkring 31,5 procent av tittandet.

Jan Scherman bedömer också att TV4 kan nå sin budgeterade vinst, som uppges ligga nära 700 miljoner kronor.

I brevet berättar Jan Scherman också om motgångar och ger sina motståndare betalt för gamma ost: styrelseledamoten Mats Sundström ”gav ett knivhugg i ryggen” i samband med Trond Sefastsson-affären, Marcus Storchs tal i Nobelsändningarna ”var ett riktigt sömnpiller” och kulturministrarna Marita Ulvskog och Leif Pagrotsky ”förstod knappt hur kommersiell television fungerar”.

Och sitt eget inhopp i direktsändningen på Fotbollsgalan kallar Jan Scherman ”en riktig kalkon”.

Jan Schermans avskedsbrevDet var mycket nära att jag slutade som kalkon.

Efter att jag med tveksam framgång greppat mikrofonen på Fotbollsgalan för att torgföra ett och annat jag för ögonblicket fann väsentligt var jag kandidat till Sportens lista Kanon & Kalkon.

Bara min egen obetydlighet i sportvärlden hindrade mig att gå från nominerad till att bli slutgiltigt utvald.

Jag beklagar det.

För mig är kalkon nämligen ofta kanon.

I varje fall är kanonens existens beroende av kalkonen. 

Jag återkommer till det, men jag vill såhär sista dagarna innan jag lämnar TV4 skicka några ord till er alla som gjort tiden på kanalen så inspirerande, så speciell, så utmanande och i mångt och mycket också så lyckosam. Blev förresten rätt många ord…

Ibland. Nej ofta. Eller korrekt, alltid - så tror vi att det bara pågår och pågår, att slut saknas. Jag minns TV4:s första planeringschef som sa just detta. Det handlade om Dagen D, den 15 september 1990. När röda sändningslampan lyste för första sändningen, för första sekunden så var det bara början på någonting som sedan bara skulle fortsätta dag ut och dag in. Så sa han. Som om vår tv var en evighetsmaskin... och det kanske är så. Så här 21 år senare, efter mer än 1.400.000 timmar tv, efter 43.000 nyhetssändningar, nästan 17.000 långfilmer och drygt 8.000.000 miljoner reklamfilmsvisningar senare är det lätt att tro att det är sant. Den genomsnittlige svensken har sedan TV4 startade ägnat 8 månaders tittande dygnet runt åt våra tv-kanaler och nätsidor. Det är bara fyra månaders tv-tittande kvar så kan alla fira ettårsjubileum med Fyran. Och sedan följer två, tre år, flera år, många år. Vem vet om det någonsin tar slut?

För egen del så är jag till fullo medveten om att det tar slut. För mig närmar sig en annan slags Dagen D. Förberedelsearbetet har gått bättre och snabbare än väntat. Casten är taggad.

Jag beundrar er alla eftersom ni fortsatt med högsta fart trots en hel del osäkerhet omkring oss. Tänker inte på förändringarna på TV4, tänker på ekonomin i omvärlden. Det offensiva arbetet vittnar om viktigt självförtroende, vilket är styrkebesked.

Folklighet och mångfald
För mig är det nu mitt i en annan fart – full fart på väg in i Nyhetsbolaget, Scandinavian Studios, Nordic Broadcasting och en del annat. I vinddraget vill jag bara ännu en gång betona och hylla TV4:s fenomenala särart.

TV4 föddes som en form av kommersiellt finansierad public service. TV4-Gruppen, som vi numera heter, fortsätter att vara precis just det – och jag kallar det gärna och hellre  kommersiell kvalitets-tv med folklig mångfald.


Vi har satt en ära i att slå vakt om den hisnande mångfalden. Alltså, det är bara hos oss som förre KD-ledaren Alf Svensson sjunger O, Store gud i Bingolotto samtidigt som doktor House botar sjuka på sitt sätt, Ove i Solsidan retar gallfeber på Alex och TV4Nyheterna sänder direkt från Egypten, direkt också lokalt från Trollhättan. Kalla fakta gör ett nytt avslöjande och morgonprogrammen pendlar mellan vinprovning och samhällsdebatt. En tv-kanal blev 42 i Norden. 25 lokala tv-stationer. Mängder av sajter på nätet. TV4 Play kom, sågs och segrade. Canal+ värvades till oss. Och snart har vi TV4 News.

Vi vågade köra Big brother på vårt sätt, och jaga fuskbyggare också på vårt sätt. Vi utvecklade sportsändningarna. Vi har tagit hem inköp som brutit ny mark. Alla känner Ally McBeal. Men också Beck, Stefan och Krister. Våra programledare, våra reportrar – du och tjenis med tittarna. Kockarna i köket blev vår tids nya kändisar tack vare oss. Vi lärde känna Stig i ICA, och ICA-Jerry. Grabbarna i kalsonger. Judit och Judit. Reklamkändisarna, som jobbar hela helgen.

Vi blev bäst på de bästa reklamfilmerna. Bäst på kundrelationer. Bäst på rikset, bäst på lokal reklam.

Då 1990 startade tv-tablån vid 17-tiden och det blev svart i rutan strax före 24-slaget. Nu är vi överallt – på alla plattformar, hela tiden, årets alla dagar. Världen, Sverige och ute i landet.

Vi gör skillnad

Hisnande. Engagerande. Glädje, ilska, information, avslöjanden om varandra. Och dessutom, mitt i denna strida ström av program så bryter vi planerna och använder vår kraft för att samla in pengar till Afrikas horn, till översvämningsoffer i Pakistan, krigets offer på Balkan och vi ser till att palestinierna i Gaza får tio nya ambulanser. Vi samarbetar med Unicef, Plan, Röda Korset, Rädda barnen. Samarbete med Folkspel som genom Bingolotto fixar miljarder till landets föreningar. Vi tar ställning mot rasism. Det är också TV4-Gruppen. Det är vi.

Vi har gjort skillnad och ni kommer att göra det också framöver.

Det finns ingen annan som är som vi.

I år 2011 kommer vi att slå ett historiskt tittarrekord – TV4:s alla tv-kanaler kommer att nå omkring 31,5 procent av det totala tv-tittandet i Sverige i gruppen 12-59 år. Vi blir störst igen!

Och jag hoppas att vi landar vinsten på det vi lovade i budget, något som vi vet säkert först i slutet på januari. Vi har satsat hårdare än någonsin på programmen, på innehållet. Det har varit rätt.

Säljet lokalt och riks och koncept har sprungit mer och fortare. Som jag sa – arbetstempot har varit högt på alla fronter. Reception, internservice, personal, teknik, ekonomi, juridik... alla.

Detta är en stor del av styrkan med oss. Alla. Jo, jag vet att det kan avfärdas som ”snack”. Jag kontrar på volley - snicksnack - för det är så. Sant snack. Basta!  Fyran hade aldrig blivit störst om inte laget varit det stora kollektivet som heter just: alla. Tvivla aldrig på det! Den storheten visar sig i vardagen. Den visar sig när det är breaking news, eller när strömmen går och det blir svart i rutan. Vi är starkast när det är som svårast. Vi var först ut med nyheten om World Trade Center-attentatet, likaså först med tsunamin i Phuket. Alltmedan självaste regeringen sjabblar bort sig med katastrofrutinerna så fixar vi vårt informationsansvar när larmet går. Vi har fungerande rutiner och framförallt: vi har alla er som ställer upp med blixtfart.


Nybyggarandan finns kvar

Jag vill också betona det möjliga i det omöjliga.

Det blir tydligt om man läser om vår historia såsom den ser ut i årsredovisningar och pressreleaser, och jag minns hur det var.

Hur klarade vi de tuffa utmaningarna? Konkurrensen, digitaliseringen, lågkonjunkturerna och ännu mer konkurrens.

Jag slås av det som ju gällde själva idén till TV4... hade någon räknat igenom förslaget så hade kanalen aldrig startat.

Idén byggde på övertygelse, vilja och en helvetisk envishet. Nybyggarna hade just det. Den andan finns fortfarande kvar. Jag minns när vi rullade ut våra nya kanaler, när TV4 blev fler.

Vi ritade klockor på en white-board.

MTG hade nästan 10 stycken. SBS mer än 5. Och vi en enda. 24-timmarsklockorna var bilden av tv-kanaler och möjligheter att exponera reklam under ett dygn. I en kanal eller flera. Inte svårare än så. Vi behövde fler ”klockor”! Särskilt mycket mer genomtänkta eller genomräknade var inte affärsplanerna.  Affärsplanerna tålde inte dagens ljus. De höll kanske inte vad de lovade. Precis som starten av TV4, hade någon räknat för länge hade det aldrig blivit av. Men det gick.


Nyskapande kräver eldsjälar. Det kräver entreprenörer. Vilja och tro är ett måste. Allt detta är viktigare än excelblad. Visst, båda behövs. Men det börjar med övertygelse. Det gäller att våga. Jag har sagt då och då – kör och gör! Jag säger det igen. Trygghetsplaner finns inte, och väl så genomarbetade analyser styr inte över verkligheten. Det går inte att tvärsäkert räkna fram en succé. Det krävs mycket mer. Och detta mer har vi.

Vi målade en bild av solsystemet, med TV4-kanalen i mitten och nischkanalerna som planeter, där väl Pluto blev TV4 Science Fiction. Vi gjorde en ny bild med en gungbräda som symboliserade att vi måste få fler intäkter än den konjunkturkänsliga reklamen så att brädan väger jämt. Därefter fotbollsplanen och vårt lag där lokal-tv gått upp i anfallet med digitala medier, alltmedan TV4-kanalen lirar på mittfältet. Nyförvärven Sjuan och Elvan gör bra ifrån sig, och nischkanalerna är viktiga för lagspelet, liksom alla som ser till att spelarna har rätt utrustning, mår bra och är vältränade.

 

Nobel, Sefastsson och kulturministrarna
Besvikelserna? Jo, visst finns de. Inte så mycket att orda om, bortsett från ett par saker. Sefastsson-affären är en sådan. Inte bara huvudpersonen själv. Utan också en del internt. Fint stöd från Torsten Larsson som redan då var styrelseordförande, och Ingrid Dahlberg och Bengt Braun i styrelsen. Men knivhugg i ryggen av ledamoten Mats Sundström. Han ville plocka bort mig och delar av ledningen från ansvaret att utreda och åtgärda. Trist. Det fanns fler märkliga krav i huset. Som att det skulle göras en vitbok och att alla Sefastssons källor skulle granskas. Trist, det också.

På listan återfinns förstås också Nobelstiftelsen som utan varsel sa upp vårt avtal för fortsatta sändningar med hänvisning till att kinesisk tv censurerade Nobelordföranden Marcus Storchs högtidstal där han mot slutet i någon enstaka mening berömde tillkomsten av ett yttrandefrihetsmuseum i Oslo. I debatten var vi slagna på förhand. Det fanns inget syre att andas in för att sedan säga att kineserna brukar gilla just sådant där allmänt babbel om yttrandefriheten. Och det fanns inte luft för att säga att det verkliga skälet till att Storchs tal klipptes ned var att talet var ett riktigt sömnpiller. Ingen tv i hela världen sände det i sin helhet! Storchs verkliga kritik, som han framförde direkt till mig, gällde dock något helt annat än den kinesiska diktaturens påstådda censur, nämligen att han synts och hörts för lite i tv-sändningarna. Kan detta ha varit det underliggande skälet till avtalsuppsägningen? Nobels utlovade bojkott mot Kina blev inte heller långvarig eftersom man redan ett halvår efter vårt bråk tog ny kontakt med deras stats-tv för att försöka få till en bra affär med ett nytt sändningsavtal.


Vi hoppar över alla kulturministrar som Ulvskog och Pagrotsky som knappt förstod hur kommersiell tv fungerar. Ulvskog som till och med i TV4:s Nyhetsmorgon talade om att hon bojkottade reklamavbrotten i våra långfilmer. Och Pagrotsky som i samband med en Kristallensändning i reklampausen lockade med att göra upp ett nytt sändningstillstånd när det sista gick ut bara vi gjorde ännu mer lokal-tv. Förutsatt att S fick tillbaka regeringsmakten.

Minns förresten också hur både Percy Barnevik och Carl Bildt koketterade med att de inte visste vem Loket var när Loket var som störst med över 3 miljoner tittare.

Som Tiger i Nalle Puh
Det där uppnästa och föraktfulla för just vår hisnande mångfald och folklighet har verkligen varit en sporre. En drivkraft att jobba ännu hårdare med den varma röda fyran som en stor och allt större del av Sverige. Älskvärd, engagerande. Uppskattad av tittare och annonsörer.


Vårt uppdrag är att göra så populära tv-program att tillräckligt många tittar så att tillräckligt många annonserar. I den utmaningen ska vår publicistiska idé rymmas – mångfalden och kvalitén. En av våra konkurrenter ska också göra mångfald för alla, men kan misslyckas med att göra bra tv och ändå garanteras sina intäkter på nästan 4,5 miljarder. Det är skillnaden och det är de skilda världarna för TV4 och SVT. Men, som sagt, ingen idé att gräva vidare i känd kritik mot mediepolitiken eller besvikelserna när allt det positiva är så totalt överskuggande.

Jag har ofta känt mig som Tiger i Nalle Puh i bemärkelsen att jag skuttat till jobbet för att det är så förbaskat kul. Och då är det åter igen ni alla som är orsaken. Det är en sann glädje att ringa till jobbet och tala med någon i receptionen. Det är ännu härligare att morsa på morgonen. Gå runt i huset, skicka ett par berömmande mail. Ta en diskussion om vem som sjöng bäst i Så mycket bättre, eller hur vi kunde få stryk i fotboll av Danmark igen. Alltmedan nya Agresso plingar till i datorn. I matsalen möts vi, och njuter av ett välstekt isterband.

Spännande att känna pulsen på säljet. Kliva in på Nyheterna, och försöka förhandstitta på månadsresultatet på ekonomiavdelningen som snabbt säger att inget är klart. Diskutera en reklamfilm från Unibet med juridik. Och be Susanne boka på tre möten till nästa vecka, boka av två, och ha ett kvar i minnet. Vandra vidare till nätet. Till planering. Inköp. Program och via kommunikation gå i mål på egna rummet där vi ska prata om ett nytt distributionsavtal. Annakarin knackar på och har en akut grej. Så forsar arbetsdagen fram och mailen smattrar i datorn. Dag ut och dag in. Nu har det gått 21 år. Det tar som sagt slut, även om vi aldrig riktigt inser det. Än mindre talar om det.


Stort och varmt tack
TV4-Gruppen sjuder av liv. I hela landet. Puls. Tempo. Stolthet!

Vi har alltså tagit tillbaka förstaplatsen. Hårt och duktigt arbete. Men också genomfört effektiviseringar som frigjort pengar som återinvesterats i nya tv-program och nya satsningar på nätet.

Gasa och bromsa.


Allra bäst blir det när vi har satsat stenhårt under lågkonjunktur, som året 2009. Och så har vi gjort förändringar när konjunkturen vänt uppåt. Lätt sagt, svårt gjort. Men Fyran har de facto gjort det! Alltid hög beredskap, inte minst nu i dessa ekonomiska orostider.

 

Förresten – det där med våga, säga ja, slå till. Kör! Och för att nu återvända till inledningen - det är klart att sno micken på Fotbollsgalan var vågat, eventuellt heller inget genidrag. Och ibland blir det fel. Men om man inte gör Kalkon då och då så blir det heller aldrig Kanon. Men vägen till framgång går ofta genom ett och annat misslyckande. 

Det är därför jag tycker att kalkon är kanon. Jag har nog samlat på mig, med egna felsteg, en hel kalkonfarm.

Fortsätt våga. Säg ja. Nej förändrar inte världen.

Tack alla, tack för i år och ett stort och varmt och alldeles alldeles uppriktigt tack för ALLA år, för alla garv och tårar och diskussioner och inspirationer.

Tack!

Janne-hälsning

OBS! Prisregnet fortsätter... stort grattis Lelle till Guldkrattan!