Att sparka nedåt håller inte

Hittills har Johan Ståhl duckat och vägrat prata med oss journalister. Därför har vi enbart hört Bonnierledningens friserade version av händelserna som ledde till att han avskedades. Styrelseordförande Gunilla Herlitz var inte glasklar när hon förklarade att vd överträtt sina befogenheter, men vägra säga hur.

Avsked är arbetsrättens hårdaste sanktion och brukar föregås av varningar. Men en vd kanske förväntas finna sig i tuffare tag. Klart är att Herlitz måste ha rejält på fötter för att sparka så hårt. Det kan tänkas att Ståhl sparkar tillbaks.

Nu avslöjar Resumé att Ståhl försökt kapa åt sig en kickback större än hans rekordfallskärm. Han beskylls av andra källor för att ha gjort affärer med kompisar och delat ut frikostiga fallskärmar åt sin ledning. Facket pratar om en slöserikultur på företaget som har 70 förmånsbilar, många med avsteg från miljöpolicyn.

Det är inte bara Johan Ståhl som försett sig och allt är inte hans fel. En given fråga är vilken koll styrelsen och koncernledningen haft och vad de gjort genom åren. Koncernchefen Jonas Bonnier pekar bakåt på Bengt Braun och Thomas Axén som skrivit på Ståhls första avtal. Men han har själv skrivit på Ståhls felaktiga bonusavtal och Ulrika Saxon, som inte talar med journalister alls, har i två och ett halvt år som styrelseordförande haft möjlighet att åtgärda bristerna. I stället höjde hon Ståhls lön och förlängde hans fallskärm.

Det yttersta ansvaret för ett bolag vilar på styrelsen och dess ordförande. Att sparka neråt håller inte i något bolag. Att mörka fakta och vägra prata med medierna är en dålig taktik, särskilt i ett mediebolag.