Jan Guillou.
Jan Guillou.
Foto: Resumé.
– Det här en reporter som inte vill kolla en story om den riskerar att spricka. Ett telefonsamtal till mig hade räckt och jag hade kunnat säga att allt var lögn, säger Jan Guillou till Resume.se.

Boken Livvakten handlar om den tidigare grovt kriminelle Daniel Webb och i ett av kapitlen tas Jan Guillous medaljer för Carl Hamilton upp.

Den så kallade Lidingö-ligan gjorde ett inbrott hos Jan Guillou och kom över såväl medaljerna som massa viner. Jan Guillou såg inget annat alternativ än att gå ut i Efterlyst:

"50 000 kronor till den av er som golar ner de andra och ger mig tillbaka mina medaljer", meddelade Jan Guillou Efterlyst.

I boken berättar Daniel Webb att en representant för Lidingö-ligan inte riktigt vissa vad man skulle göra med medaljerna och kastar bort två av dem.

Så här beskriver Daniel Webb det hela i boken.

"Okej då. Han ska i alla fall inte ha dem!" Så kastade han dem rätt in i Lill-Jansskogen."

Jan Guillou hävdar att detta är ren lögn:

– Här har vi en rättsreporter som har gjort en mytoman till språkrör. Medaljerna hänger på min vägg. Det här är den tredje boken i genren gangsters som talar ut. Grovt kriminella är de människor som minst av alla i samhället håller sig till sanningen. Det hade krävt ett enda telefonsamtal från Anders Johansson så hade jag kunna berätta att det är ren lögn, säger Jan Guillou.

Han menar att han till slut lyckades förhandla tillbaka sina medaljer från just Vinkällarligan:

– Det gick alldeles utmärkt och även ligan borde ju bli förbannad på Anders Johanssons påhitt, säger Jan Guillou.

Han berättar också att han tänker skriva ett brev till Aftonbladets chefredaktör Jan Helin om det hela.

Anders Johansson menar att Jan Guillou egentligen inte är förbannad över avsnittet med medaljerna i bokren, utan det faktum att Lidingö-ligan gav underbetyg åt hans vinsamling:

– Han har en image som en kunnig och intresserad vinmakare och försitter inte ett enda tillfälle att berätta om hur duktig han är på viner. Tjuvarna fick ett helt annat intryck och sade till Daniel Webb att de var extremt besvikna och kallade det semi-viner, säger Anders Johansson.

Han berättar också att han häromdagen kollade upp med polisen om Jan Guillous medaljer fortfarande var rapporterade stulna, vilket polisens register visade att de var.

– Man måste avanmäla stölder hos polisen precis som man måste avanmäla hos sitt försäkringsbolag om man får något tillbaka, säger Anders Johansson.

Jan Guillou biter dock tillbaka:

– Du hittar inte något klipp eller uttalande från mig där jag kallar mig vinkännare av den enkla anledningen att det inte passar sig att skryta med sådant i Sverige. Men försäkringsvärdet för vinerna var 600 000 kronor. Det kan säkerligen finnas dyrare vinare än så, men så missnöjda kan inte Lidingö-ligan ha varit med vinerna precis, säger Jan Guillou.

De ska ha kallat dem semi-viner?
– Begreppet finns inte, men semi betyder hälften. Men detta bär inte sanningens prägel. Men Anders Johansson bemödar sig ju inte ens med att fråga om detta och sedan försöker han nu även sätta fast mig för försäkringsbedrägeri. Någon måtta får det ju vara, säger Jan Guillou.

Jan Guillou kan heller inte låta bli att ge en känga i sin senaste kolumn. Så här skriver han:

"...det är föga överraskande att bokför­laget Lind & Co ger ut ännu en bok där någon gangster ljuger och fabulerar. Däremot överraskar det mig att en reporter på Aftonbladet lånat sig till att skriva skiten."