Bengt Ohlsson.
Bengt Ohlsson.
Foto: Resumé.
Projektet med biografin "Margot" tog sina första steg med en personlig förfrågan från Margot Wallström. I november förra året besökte författaren Bengt Ohlsson det tidigare socialdemokratiska statsrådet som också varit EU-kommissionens vice ordförande i New York.

I boken skildrar han hennes vardag på toppjobbet som FN: s generalsekreterares särskilda representant i frågor som rör sexuellt våld i konflikt. Det blev två besök i New York, ett i Karlstad och en resa upp till västerbottniska Kåge, Margot Wallströms hemby.

– Det blev en biografi över det som hände under våra möten. Med åren har jag lärt mig att man aldrig kan veta hur det kommer att bli. Man har en viss bild från början, men måste vara beredd på att skaka om den.

Var det en tydlig strategi från förlaget Brombergs att lansera boken tätt intill bokmässan?
– Det känns lite för smart att kalla det en strategi. Många vill få ut boken till mässan, men det finns också en risk att ens bok drunknar i det allmänna utbudet.

Varför tror du att "Margot" har blivit en snackis?
– Jag tycker inte själv att den fått så värst mycket uppmärksamhet. Å andra sidan är jag inte tillräckligt uppkopplad, jag är ingen social-mediemänniska. Om boken har blivit en snackis är ingen gladare än jag. Jag tror att många är nyfikna på Margot Wallström eftersom inget vet vad hon ska göra nu när hon är tillbaka i Sverige efter många år utomlands. Det skapar ett visst medieintresse.

Hur är du involverad i pr-arbetet med "Margot"?
– När jag har skrivit en bok säger jag alltid till förlaget att de kan räkna med mig. Men jag skulle inte ställa upp på att spela tv-spel, det är varken roligt eller relevant. Att skriva en bok, lämna den till förlaget och sen säga att man inte vill vara med längre känns som att ringakta deras arbete. Det är också en skön känsla att komma ut och träffa människor. Det är ett så jävla ensamt yrke.

Hur ser du på Bokmässan som företeelse?
– Man kan komma hem med starka intryck från oväntade håll. Ett år upplevde jag en av mina trevligaste kvällar någonsin när jag blev bjuden på middag av en trädgårdstidningschef. Det negativa är att man kan bli fullständigt illamående av mängden av böcker och förlag på mässan. Du vill lyfta fram din egen bok, men märker hur den bara blir en konservburk bland alla tusentals titlar.

Skrivs det för mycket böcker i Sverige?
– Jag kan känna att det är väldigt många som skriver, men tänker ofta på hur många som egentligen läser böckerna. Det undrar jag titt som tätt. Men jag är för upptagen med att läsa böcker som jag inte haft tid att läsa på flera år. Min nyfikenhet på det som är nytt och fräsigt är inte så akut.

Vad betyder recensioner för dig?
– Det betyder ganska mycket under en begränsad tid. Är de kritiska går man och grusar och är de bra går man och är glad några dagar. Sen är det över. Jag har lärt mig att gå tillbaka till jobbet.

I recensionerna av "Margot" har boken genomgående hyllats för sitt sätt att porträttera människan Margot Wallström, medan många kritiserar dig för att inte skildra politikern. Var det din ambition när du skrev boken?
– Jag håller med om att det finns ett större fokus på hennes person än politikern. I självbiografier vill författaren inte ta bort något. Jag har fördelen att kunna bestämma mig för var berättelsen finns. Samtidigt vill jag illustrera att hon kommer från ett arbetarhem och att det var långt ifrån någon självklarhet att hon skulle hamna där hon hamnade, som internationell toppolitiker.

Hur politisk är du själv?
– Jag är väldigt intresserad.

Hur ser du med distans på uppståndelsen kring ditt debattinlägg om Slussen och vänsterrörelsen i DN Kultur?
– Det vet jag inte. Det var tumultartat, men nu är det business as usual.

Har du någon egen favorit bland biografierna du läst?
– Jag gillade Ronald Reagans självbiografi. Det var omtumlande att läsa om någon som man betraktade som satan i tjugoårsåldern. Vid attentaten mot honom sken man nästan upp.