Förstora

Lena Andersson.

Hur känns det att ha blivit nominerad till årets krönikör?
– Väldigt roligt, och överraskande. Jag visste inte ens att Fokus hade skickat in mina krönikor som bidrag.

Varför tror du att du har blivit nominerad?
– Oj, jag vet inte. Kanske för att jag skriver väldigt varierat och att det alltid kommer någonstans inne från mig. Att jag skriver ganska naket antar jag.

Jag tänkte på det, du är ofta väldigt självutlämnande, varför är du det?
– För att annars blir det inget. Man måste vara uppriktig om det man skriver. Sedan skriver jag om allmängiltiga känslor som alla andra också har. Så då känns det inte så konstigt. Jag tycker att det är bättre att vi berättar om de vi är, istället för att gömma oss bakom masker. Jag tror jag har en stor strävan efter uppriktighet.

Men känns det inte jobbigt att blotta sig själv så mycket?
– Jo, ibland. Men samtidigt ser jag det som nödvändigt att sätta sig själv på spel, annars blir det lätt bara falskt.

Jag minns en krönika du skrev i våras om att vara kär. I den berättade du väldigt ingående om hur du försöker skicka ett födelsedagsmeddelande till han du är kär i, men som inte är det i dig. Jag reagerade över hur totalt utlämnande du var. Har du fått många reaktioner på den?
– Nej, faktiskt inte. Men jag skrev faktiskt den krönikan samma dag som jag skickade meddelandet. En vän till mig sa att han jag var kär i skulle tro att jag var galen som skrev så. Men jag tänkte att om män hela tiden får göra såna här galna grejer, dra in blåsorkestern så att säga, varför skulle inte jag?

Det kommer inte komma en fortsättning så att man får reda på hur det har gått?
– Nej, det tror jag inte. Men det gick inte vägen.

Du skriver även väldigt ofta om religion och intar en tydlig ateistisk hållning, varför intresserar just det ämnet dig så mycket?
– Jag tycker religion är ett så levande ämne i vår tid och jag är ju intresserad av att skildra vår samtid. Sedan har det bara varit naturligt att ha en tydlig hållning i en tid där vi får allt svårare att förstå varandra.

Vad tycker du krävs för att vara en bra krönikör?
– Noggrannhet med språket är nog viktigast. Att det är välskrivet på det sättet att texten lever och har en energi. Sedan är det viktigt att man tar en ställning i det man skriver. En annan viktig sak är att man vågar vara personlig, utan att det blir privat.

Vilka skulle du själva nominera till Sveriges bästa krönikör?
– Jag läser bara en bråkdel av vad alla skriver. Men Richard Swartz i Svenska Dagbladet tycker jag om. Och Yrsa Stenius när hon skrev. Men jag måste ha någon yngre också…

För att känna att du hänger med eller?
– Haha, ja. Anna Larsson på Svenska Dagbladet skriver väldigt bra också.

Du är ju även en känd författare, när kommer nästa bok?
– Jag har ingen på gång. Jag skriver för mycket krönikor, haha. Men jag börjar känna att jag måste frigöra tid för att kunna skriva på nästa bok. Jag har en idé, men det kommer att ta tid den här gången.