Illustration: Erik Esbjörnsson.

 Debatten om FRA-lagen startade sent, växte till stormstyrka och ligger nu och pyr över sommaren. Styrkan i protesterna förefaller ha överraskat regeringen.
– Alliansen har försummat förankringen såväl hos gemene man som i de egna partigrupperna och hamnade därför i en kris, konstaterar kriskommunikationens nestor Lars Thalén på K-Street Advisors. 

–  Man  har inte fått medierna och allmänheten att se vad som egentligen ska övervakas, därmed kunde farhågor spridas fritt. Lars Thalén ser också en generationsklyfta i debatten om övervakning:

–  De unga ser allt på nätet som fritt och gratis. De äldre tänker mer på att brevhemligheten hotas, de minns IB-affären och förknippar brevcensur med diktatur.

–  När regeringen hamnade i en parlamentarisk kris genomfördes en skenmanöver för att rädda ansiktet på de upproriska i partigrupperna.

Lars Thalén tror att frågan lever länge hos de yngre och aktivisterna:

– Det är tveksamt om socialdemokraterna vill göra det till en valfråga. Men om protesterna blir tillräckligt starka kan vänstern och miljöpartiet tvinga dem att föra fram frågan.

Fredrik Runsiö  på Gullers Grupp kallar FRA-debatten en ”kommunikativ härdsmälta”:

–  Regeringen verkade helt oförberedd, gjorde ingen uppmarsch och hade inga strategier. Ingen gick ut och talade om varför den här lagen behövs. De borde ha börjat kommunicera i god tid och förklarat att det här är viktigt. Alliansen såg inte krisen komma och framstår inte som modern.

Han är inte heller imponerad av Centerns Fredrick Federley och Annie Johansson eller folkpartisten Birgitta Ohlsson  som protesterade mot förslaget, men sedan dagtingade med samvetet:

–  De har byggt starka varu-märken och ställt ut löften till sina väljare. De försökte visa civilkurage, men måste få hjälp av sina riksdagsgrupper att dämpa fallet. Det är lite komiskt att hyfsat liberala människor nöjer sig med att få en ny myndighet.

Christian Ekström  på Sund Kommunikation ser FRA-hanteringen som underlag för en handbok i hur en regering inte ska agera.

–  Regeringen har totalt missat frågans sprängkraft. Motståndet kom i gång sent och det kan bero på att FRA-lagen är ett gammalt S-förslag som omarbetats. Ingen har heller försvarat lagen och regeringen har trott att man kan smyga igenom den.

–  Man kan säga att regeringen laddat ett rejält krutförråd och dragit stubinen, sedan var det bara för ett antal Stockholmsbaserade bloggare med nära kontakter till politiker och journalister att sätta till tändstickan. Det blev en typisk gräsrotskampanj där de protesterande skrek högt klockan fem i tolv.

Christian Ekström anser att regeringen har saknat en samordnad kommunikation:

–  Den samordning som verkar ha skett består i att alla partier har verkat beredda att täppa till truten på dem med avvikande mening och tro att debatten kunde kvävas. Sedan följde ett antal förvirrade inlägg från borgerliga företrädare.

– Socialdemokraterna har skött debatten snyggt, men inte renhårigt. De har kritiserat regeringen lagom hårt, fast man tidigare har varit för ett ännu tuffare lagförslag. De såg bloggmonstret komma och behövde bara luta sig tillbaka och njuta av showen.

Läs mer om FRA-lagen och dess konsekvenser i pappersutgåvan av Resumé