Johan af Donner. Foto: Rickard Kilström.

Du har stulit pengar från cancerforskare och katastrofutsatta. Hur känns det?
– Det är kanske den viktigaste frågan att ställa och det är den fråga som är allra svårast att hantera. Jag samlade in pengar till de mest utsatta och tog en del pengar själv. Det är hemskt att konfronteras med. Visst, jag har varit ansvarig för en hygglig uppgång på insamlingssidan men att belöna sig som jag gjorde är oförlåtligt. Det är svårt att hantera och svårt att förklara. Man kan försöka hitta budgettekniska förklaringar till att de pengar som jag stal egentligen skulle gå till administration. Men ändå drabbade det de svagaste. Jag har inget försvar.

Varför inleddes bedrägerierna?

– Jag har nästan alltid känt att jag har levt över mina tillgångar. När en restskatt damp ned eller när jag hade en för hög kontokortsräkning kunde jag ofta känna att jag inte kunde betala den. Samtidigt ville jag fortsätta att leva det goda livet. Det kan säkert ha varit det som fick i gång det hela.

– Min ekonomi har aldrig varit särskilt välskött och jag har alltid varit slarvig med pengar. Det är inget arv som jag har haft med mig hemifrån för mina föräldrar var oerhört noga med pengar och dessutom väldigt sparsamma. Jag kommer inte från någon välbärgad familj som hade särskilt gott om pengar men det var alltid ordning och reda.

– Och min bakgrund? I grunden spelar ju ett namn ingen som helst roll. Men jag kommer från en miljö som har präglats av arv och tradition. Hur man ska uppföra sig och uppträda i en viss typ av miljöer fanns i min uppväxt. Det präglade avgjort mig. Sedan är jag uppväxt i en så kallad välbärgad villaförort.

Är den här slarvigheten och det oförsiktiga draget ett sätt att göra uppror?

– Nej, det tror jag inte. Jag har funderat på det och jag tror att det har med min fåfänga att göra. Att vara fåfäng handlar om att vara någon man inte är. Att leva ett liv som man egentligen inte klarar av att leva. Det är väldigt svårt och tufft för mig att säga i dag men jag levde mitt liv på ett fåfängt sätt. Det var ett låtsasliv. Jag kunde inte rätta munnen efter matsäcken utan ville hela tiden vara lite mer märkvärdig än vad jag hade råd med.

Hade du ett behov av att förställa dig i och med den här fåfängan?
– Ja, kanske lite grann. Det handlar ju om hur trygg man är i sig själv och jag kanske inte var så himla trygg i mig själv. Om man är trygg i sig själv gör man inte det som jag gjorde. Man tar inte i så man spricker eller lever över sina tillgångar. Det handlar ju också om självförtroende.

Du var en skicklig kampanjmakare. Hur var varumärket Johan af Donner på sin topp?

– Jag kände ju att det fanns ett slags respekt kring mig. Allt handlar om tajmning och att komma in i sammanhang vid rätt tillfälle. Det är också en konst att veta när det är rätt tillfälle. Utan någon jämförelse med stora artister i övrigt är det inte säkert att Beatles hade blivit lika stora om de hade kommit tio år senare. I stället var det tajmningen. Jag hade tur med tajmningen och kom vid ett slags skifte i samhället där det fanns möjlighet att börja jobba med marknadsföring i en ideell organisation. Och det gick bra för mig. Det gick väldigt bra.

– När jag började höll man ju på att åka ut om man pratade om reklam och jag benämnde andra välgörenhetsorganisationer som våra konkurrenter och det fick man ju absolut inte göra. Men de är ju våra konkurrenter, om uppmärksamhet och om pengarna som ska in. Men jag kände att jag möttes av stor respekt och att jag fick ett erkännande för det jag gjorde.

Vad gjorde du med pengarna som du förskingrade?
– Jag hade ganska många hål att stoppa i. Bland annat hade jag blivit förälskad i en byggnad i Sörmland som familjen började att hyra. Utöver det hade vi ett svindyrt boende i stan och ett hus i Torekov. Pengarna försvann i den dagliga driften och öronmärktes inte.

Läs hela intervjun i torsdagens pappersutgåva av Resumé. 

Domen mot Johan af Donner

Hovrätten fastställde tingsrättens dom mot Johan af Donner för grovt bedrägeri, trolöshet mot huvudman, medhjälp till grovt bokföringsbrott, osant intygande samt medhjälp till försvårande av skattekontroll och lägger även till grovt mutbrott. Påföljden är fängelse i fem år, näringsförbud i sju år och solidarisk återbetalning av de förskingrade pengarna tillsammans med de båda medbrottslingarna.