Anders ”Moneybrother” Wendin har spelat in sin kommande skiva ”This is where life is” i några av Red Bulls skivstudios runt om världen.

När hans samarbete med energidrycksjätten blev känt i våras drog Resumé till med den kanske aningen hårda rubriken ”Såld till Red Bull”. Den ”rubben” gillar inte Anders Wendin alls.

– Jag tror att ni får rannsaka er själva, faktiskt.

Det handlar nämligen inte om traditionell sponsring, förklarar han. Via kontakter fick Anders Wendin erbjudandet om att låna några av Red Bulls musikstudios utomlands gratis. Men han använde sig också av andra inspelningslokaler. Sedan har visserligen Red Bull gjort en dokumentär om hans arbete med skivan, men han ska i övrigt inte agera affischnamn för företaget – och han är inte alls köpt, anser han.

Även om det inte är lika känsligt som förr med sponsorsamarbeten i musikindustrin så kan det fortfarande ses som kontroversiellt.

– Det inser jag naturligtvis. Musik är ett jävligt känsligt område, så är det. Jon Olsson (extremskidåkaren) kan stå i Red Bull-dräkt med vingar och det är det ingen som reflekterar över, men när det handlar om mig blir det något helt annat.

– Jag tycker inte att det är helt dåligt egentligen. Men nu fick jag den här chansen som jag kanske inte haft råd med annars att rodda ihop. Och vad är egentligen den stora skillnaden mellan om det står Universal eller BMW på en skiva? Vi spelade in i tio studios och fem av dom har vi lånat av Red Bull.

På onsdag nästa vecka släpps hans album, det sjätte i ordningen. I helgen är det releasefest i Berlin och på tisdag i Stockholm.

Men nuförtiden räcker det inte bara med att släppa en skiva – det blir för platt och försvinner i mediebruset.

För att få uppmärksamhet måste man jobba med storytelling. Man måste sälja in en historia. Det är ofta människoöden som får folk att börja lyssna på musiken. Moneybrother nämner ett exempel: Hans mamma började, liksom många andra här i Sverige lyssna på Melody Gardot, efter hennes framträdande i SVT:s Skavlan där hon berättade den gripande historien hur hon blev svårt skadad i en olycka. Det var livshistorien som fick hans mor att vilja lyssna på musiken. Detta fenomen har Moneybrother märkt av ännu tydligare under sina vistelser i USA.

– Jag inser vikten av att sälja något i dag genom en story. Jag förstår att det inte är så spännande för journalister och sitta och intervjua ett band och det enda som hänt är att nån av dem fått barn sedan sist. Du måste kunna hänga upp det kring en story.

Vid förra skivsläppet handlade det om tomatsoppa.

Anders Wendin förstod redan då att det krävdes något extra för att locka journalisternas intresse. Han pratade om lanseringen av en tomatsoppa.

Men egentligen var det ingen ”riktig” lansering – inte alls i den omfattning som många journalister trodde i alla fall. Tomatsoppan gjorde han och en kompis själva en natt i ett skolkök. De körde ner lite krossade tomater, blandade ihop och paketerade soppan i 500 glasburkar de köpt. Burkarna såldes sedan som merchandise på konserterna.

Så det var lite av en bluff?
– Jag, det kan man väl säga, men det fyllde sin funktion – det blev ett jäkla genomslag, och jag blev uppmärksammad även utanför musikprogrammen och fick lira i program som Kvällsöppet i stället för bara i Musikbyrån. Och soppan blev faktiskt inte helt tokig ha ha , det var hög tomathalt. Den smakade bra!

– Sedan är det väl så att vissa ser man det här med  soppan som innovativt och coolt, men i de punkkretsar jag kommer ifrån tycker de bara att det är jäkligt konstigt....

Anders Wendin kommer på alla pr-ideér själv. Han vet vilka knappar man ska trycka på, och även om det inte är pengar i överflöd så är han lyckosam med sitt eget skivbolag Hacka Skivindustri.

– Jag har fått ekonomi i mina grejer utan att jaga sponsorer. Moneybrother har funnits i tio år och jag har kunnat försörja både mig själv och flera andra på min musik.

Den här gången har han skapat intresse genom att berätta om sin jorden runt-resa och inspelningarna på både välkända platser och lite mer udda ställen, som exempelvis i Jamaica där studion var ett hål i väggen. Dokumentären, regisserad av amerikanen Jim Dzuira,  har också gett ökad publicitet. Den ska visas i Tyskland initialt, sedan återstår det att se hur den kommer att spridas. Sedan blir det förstås mycket frågor kring Red Bull-samarbetet, och så musiken förstås...

– Min ”A&R” (talangscout/coach) i USA sa till mig när vi satt i en bil i Portland att skivan ska kännas som vinden i mitt hår – ”Like the wind in your hair, dude”, sa han. Hur får man till det egentligen, tänkte jag. Jag har åkt iväg, rest och upplevt andra platser där jag inte blir igenkänd och träffat musiker från hela världen. Det är en rockskiva med ljud som du normalt inte får tag på i Stockholm.

Eftersom Moneybrother vet att journalister älskar bra stories och nyheter berättar han också om nästa projekt – utanför musiken.

Han och några vänner ska starta en resebyrå för sportresor, där resan ska ses som en njutning, inte bara sportsligt utan även kulturellt och gastronomiskt.

– Det riktar sig inte bara till folk med vikingahjälm och öl i plastglas utan folk som ser tjusningen i ett helhetskoncept med restaurangbesök och kulturella inslag.