Mats Svegfors.
Mats Svegfors.
Foto: Mattias Ahlm/SR
Hur får du tiden att gå?
– Inga problem, jag fortsätter att göra en hel del av det jag gjort tidigare, men i en underordnad roll. Bland annat ska det förhandlas fram ett nytt sändningstillstånd för tiden 2014 – 2019 och jag är dessutom ordförande för public service-bolagens shared service center.

Så vad står det på ditt visitkort?
– Mats Svegfors, Sveriges Radio. Till augusti nästa år, då går jag i pension.

Men du har gett dig i luven på dina tidigare ägare på Svenska Dagbladet, Schibsted?
– Det var Aftonbladet som bad mig, och då är jag inte Sveriges Radio, att skriva en debattartikel. Jag är bekymrad över dagstidningarnas resurser. De ska dra ner redaktionellt och satsa digitalt samtidigt som de ska ta betalt. Det är ingen lätt ekvation att lösa ut.

Du skriver att du suttit på Kungliga biblioteket och mätt tidningar?
– Ja, faktiskt. Jag ville se vad som hänt med Svenska Dagbladet före internet 1992, efter tabloiden 2002 och i dag. Jag konstaterar att nyheterna har betalat ett högt pris.

Och nu ska även kulturen trängas med annonserna i del ett?
– Ja, ledningen i Oslo ser väl bara en massa text om teaterföreställningar och böcker som inte ger lika mycket pengar som Blocket och andra centrala publicistiska aktiviteter...

Är du orolig för att Svenskan inte överlever operationen?
– Absolut. Jag jobbade 17 år på Svenskan, merparten av mitt yrkesliv. Svenskan drivs av rent kommersiella ägare som är beroende av amerikanska placerare. Och om Svenskan blir helt digital kommer även DN att sänka sina ambitioner.

Du låter stridslysten?
– Nej, men om inte några av oss som varit med berättar om våra farhågor tror väl folk att det som händer är okey. Nej, jag vill skriva när jag pensionerat mig, det är min kallelse.

Nej, du kan ju inte bli landshövding för det har du redan varit.
– Min företrädare Kerstin Brunnberg blev ordförande för Kulturrådet, men det har jag också redan varit. Jag är nog Sveriges mest före detta.